Akki hade knappt hunnit landa på fredagskvällen från vävmässa i Umeå innan det på lördagsförmiddagen var dags att sätta sig i bilen för avfärd till Oskarshamn och Visby. Vi hann dessbättre med ett stopp i Malmö och en annorlunda musikalisk upplevelse med Six drummers på Verkstan – operans bakficka. Det var två timmar med skickliga och kreativa slagverkare som inledde med att spela på allt tänkbart i ett kök – glas, skåpluckor, kastruller, vispad omelettsmet osv. Det svängde rejält. Vi lurades sedan till olika stationer där vi fick åstadkomma olika ljud: hostningar, skrik, dörrknackningar, klappningar, hurrarop … Under pausen satte de sedan samman ljuden till ett litet stycke. Bra jobbat. Så nu har vi även medverkat på Malmö opera – visserligen Verkstan, men ändå!

En lång bilfärd till färjan i Oskarshamn och vid midnatt kunde vi efter en del felkörningar i det beckmörka och regniga Visby check-in i Harrys övernattningslägenhet i Visby. Morgonen därpå tittade solen försiktigt fram och vi körde till Fårö för att ta del av resterna av deras kulturevenemang. Det var ut och in i ett antal hantverkshus och medeltidskyrkor och ett självklart besök på Bergmancentret.

På måndagen var Akki och hennes födelsedag i centrum. Vi avstod från champagnefrukost, eftersom det skulle bli en del bilkörande till fler medeltida kyrkor och hantverkare på förmiddagen. Till lunch korkades champagnen upp. Den slank ner tillsammans med gott nybakat stenugnsbröd, lokal ost från Umeå och lokal tomatsallad från Höllviken. Efter en middagsvila gav vi oss ut i ett allt blåsigare Visby. (Färjorna till fastlandet ställdes in!) Vi promenerade i de onödigt pittoreska vindlande medeltida gatunätet med många säsongstomma hus från 1800-talet. Några få turistshoppar var stängda – men de flesta höll öppet för oss fåtaliga turister. Staden innanför ringmuren är backig och medför en hel del motion. Det behövdes inför kvällens måltid.

Födelsedagsmiddagen intogs på en liten charmfull fiskrestaurang – backfickan – vid Stora torget. Inte oväntat blev det stora ostron till entré ackompanjerat av svensk bläckfisk. Till huvudrätt valde vi fisksoppa på lum. Akki avslutade kvällen med en crème bryle. Till detta drack vi ett torr vitt vin utvalt av några krögare på en rundresa i Sydafrika. Nåväl krögarna hade säkert trevligt när de åkte runt i Sydafrika för att kolla viner – men ostronen och bläckfisken var mycket bra, fisksoppan utsökt och Akki njöt av desserten. Sen var det bara att traska hem i regnet och den tilltagande stormen. Eftersom vi bodde i en ateljévåning – dvs en omgjord vind – hörde vi regnet och vinden vina över Östersjön.

På morgonen sken solen och vi kunde njuta av vår rundtur på södra Gotland med besök hos fler hantverkare och fler besök i medeltida kyrkor. Kyrksamheten i Sverige eller åtminstone min, har ökat dramatiskt; även om hälften av Guds hus var tillbommade och då inte bara för mig. Jag fick dock mitt lystmäte av gamla målningar och medeltida kyrkor tillfredsställt. Jag är mer osäker på om Akkis behov av att besöka hantverkare ännu har nått sin mättnad? En måttbeställd fårskinnsväst kommer att levereras i mitten av december, när den kommer som bäst till pass.

Som tur var hade vinden mojnat och Sverige var inte längre isolerat från Gotland. Mätta på kultur och god mat kunde vi på torsdagseftermiddagen anträda färden hem. Vid 20-tiden körde vi av färjan i Oskarshamn och strax efter midnatt öppnade vi dörren i Höllviken.

På fredagsförmiddagen satt Akki med ny inspiration i vävstugan och jag med statsvetardoktorand och diskuterade ett inledningskapitel över en lätt lunch i Malmö. På söndagskvällen efter en hel del arbete i en lätt försummad trädgård kunde äntligen inviga det nya bastuaggregatet. Som vanligt lika skönt med en välförtjänt bastu.

I onsdags var det så åter dags för nya aktiviteter efter datorkaos vid biljettbokningen inför MFF:s Champions League matcher. MFF har efter nymodigheter som e-biljetter återgått till gammal hederlig pålitlig och stabil fysisk biljettförsäljning. Allt fungerade inte bättre förr – men allt fungerar inte bra idag heller. Så då är det bra att det finns gamla stötar som varit med förr. Det var onekligen med en lätt känsla av nostalgi som jag klädde mig varmt, hällde kaffe i termosen, stoppade ner en god bok och tog med mig en strandstol och for till Malmö och ett blåsigt Stadion för att i nästan fyra timmar bevaka min 40:e plats i kön. Stämningen i kön – åtminstone bland de 40-50 första var god. Ola kom med lite kolhydratförstärkning. Johanna och jag fick bra biljetter till en oförglömlig match. Bra fotboll – men onödigt spännande de första 20 minuterna i andra halvlek, när Di blåe ledde med 1-0 efter ett snyggt mål i slutet av första. Johannas och min spänning släppte efter 2-0 målet. Jag var för en gångs skull rejält hes efter matchen. Inga bengaler och en snygg tifo och en sällsynt stödjande publik. Det kommer vi att minnas!