2015-09-19 Phoenix
Efter en god natts sömn och en anständig frukost blev det en tidig avfärd till Desert Botanical Garden. Vi ville undvika den mest påträngande middagshettan. Desert betyder i det här sammanhanget inte att den botaniska trädgården var övergiven utan mer ett paradis för trädgårdsälskare som inte tycker om mycket vattnande. Det var soligt, torrt och hett – 38 grader i skuggan och inte mycket skugga. Trots det en rik och omväxlande växtlighet och alls inte övergivet. Det var gott med ett glas kall saft i den luftkonditionerade restaurangen som avslutning. Vi behövde betydligt mer vatten än suckulenterna.
Därefter ett besök på Herd Museum som i sin helhet ägnades åt de amerikanska urinvånarna som vi européer förnedrat lika mycket som urinvånare i andra världsdelar – eller för den delen som samerna i vårt eget land. Samma övergrepp på kultur, språk och religion för att komma åt mark och att exploatera naturrikedomar.
Utställningarna höll hög pedagogisk kvalitet och visade på såväl mycket väl utvecklade bevattningssystem som stor hantverksskicklighet. De skilda indiankulturerna visade också en stor variation och anpassningsförmåga till den lokala miljön. De hade ingen gemensam religion, kultur eller ens snarlika språk. Inte förrän det var försent förstod de att de hade en gemensam fiende i den västerländska kulturen.
En särskild avdelning var tillägnad hopiättlingen Charles Loloma och hans keramik- och silverarbeten. Hans teckningar, etsningar och målningar visade på influenser från det antika Egypten, Australiens aboriginer och det tidiga 1900-talets ryska modernister. Det var spännande.
Kvällen avslutade vi med en mycket god middag i Scottsdale med scalops till förrätt och griskind som huvudrätt. Det var mycket mumsigt. Temperaturen har nu vid tiotiden på kvällen sjunkit till 32 grader.
2015-09-20 Canyon de Chelly
Efter frukost vid 8-tiden lämnade vi storstaden gav vi oss iväg norrut från storstadens larm. Efter ett par timmars körning kom vi till den legendariska Route 66. Efter att ha gjort ett kort på besök på ett wigwam-motell. (Wigwamerna var gjorda av betong och helt beboeliga.) Utanför Wigwamerna var gamla Chevroleter, Fordar, en vit och himmelsblå Impala och inte minst en vit Lincoln Continental parkerade.
Vi åt en mexikansk lunch med tacos och iste. Därifrån var det sedan inte långt till vårt första mål – The Petrified Forest. Träden där hade för 215 miljoner år sedan ramlat i en flod, spolats en bit innan de strandat och blivit översköljda av sand och lera och därmed så småningom ”konserverade”. Vid någon sentida jordbävning hade de kommit i dagen – och finns nu som samtida vittne om ett liv för länge sedan; på den tid då dinosaurier levde på denna jord.
Färden fortsatte sedan norrut genom reservatet med det ena stoppet efter det andra för andlösa utsikter över slätter som plötsligt avbröts av sedimentberg som motstått erosion. Årtusenden av avlagringar kunde tydligt urskiljas. Det blev många stopp. Vid nådde precis fram till Chelly innan restauragen stängde. Akki, Anki och jag åt lokala navajorätterna – medan Kent fick en rejäl amerikansk hamburgare. I detta navajoreservat står tiden bokstavligen stilla. Våra mobilklockor undrade om vi ville godkänna den nya tidszonen. Vi var fortfarande i Arizona – men indianerna i reservatet håller fast vid ”normaltid”. Jag är lika imponerad över att indierna håller kvar normaltiden som att Blackberry och Apple implementerat det. Det kallar jag kommunalt självstyre med genomslag.
2015-09-20 Chelly
Frukosten vid åttatiden blev något orolig eftersom det stod 0-0 i halvlek Djurgården –MFF. Restaurangen en typisk amerikanska restaurangen med galonsoffor där man får tränga sig in. Vifortsatte sedan längs canyon med de ena spektakulära utsikten efter den andra. Efter ett par timmar kunde Kent meddela att MFF vunnit med 2-0. Det är mycket som tar andan ur en. Det är inte bara höjden utan även utsikterna.
I dessa karga och ogästvänliga miljöer har navajo- och hopiindvianer levt och försörjt sig som samlar och jägare och ca 500 f Kr blivit jordbrukare. Det har varit mycket nöd och umbäranden för dem – ända in i våra dagar. I dag försörjer sig några med konsthantverk som delvis för deras kultur vidare. Akki och jag köpte en liten anspråkslös målning på en flat sten. Den kommer väl till pass någonstans.
Det blev många stopp och flera promenader upp och ner. Vi har i huvudsak varit 1500 meter högt och det har funnits en vind som gett oss välbehövlig svalka i det vackra vädret som fortfarande består.
Vi har också hunnit med ett besök i Four Corner – Utha, Colorado, New Mexico och Arizonas gränspunkt. Mycket turistiskt. Efter ett par timmars bilfärd befinner vi oss nu ca 2700 meter över havet med en vidunderlig utsikt och ett glas G&T nära till hans. Stället heter Far View Lodge och ligger i Mesa Verde.
2015-09-21 Mesa Verde
I förmiddags besökte vi Navajoindianernas i berget uthuggna bosättningar i Mesa Verde. De ligger på ca 3000 meters höjd i canyon med bergsidor rakt ner ett par hundra meter – och utan flera utan skyddsmurar. Fritt fall ett par hundra meter för barn och gamlingar – om man inte var uppmärksam. I dessa bosättningar hade man inte bara skydd för väder och vind – hetta på sommaren, köld på vintern – utan utförde också det nödvändiga arbetet som att mala korn, göra rep och jaktvapen, väva och ha sina religiösa ceremonier. De levde i harmoni med naturen ända till en torrperiod som varade i 23 år succesivt fick kulturen att gå under och/eller flytta vidare.
Det var ganska strapatsrikt med klättring uppför på tio meter höga stegar lutade mot bergskanten och att vid ett tillfälle krypa genom en trång tunnel mellan de skilda bosättningarna. Men det var mödan värt.
Efter lunch gick färden genom Monument Valley full av spektakulära sandstensformationer. Det blir mer imrogn.
I morgon hoppas vi att Akki kan ta utmaningen att stiga upp för avfärd klockan 7 för att beskåda soluppgången. 
