The thoughts of Eklundh

För en gångs skull klagar vi inte när det blåser rejält. Hård blåst betyder att vindkraftverken producerar elektricitet. Det bör innebära att elen blir billigare men kanske inte bara i södra Sverige utan även i länder vi exporterar till?

”Någon” (Svenska kraftnät?) har beslutat om fyra elprisområden i Sverige. Varför just fyra? Varför går gränserna där de går? De fyra områdena är inga naturlagar, de är inte ens grundlag eller huggna i sten.

Enligt gammal visdom delas Sverige i två lika delar av Landsvägen. Landsvägen mellan Malmö och Ystad. Det var enligt samma gamla visdom bäst att bo söder om Landsvägen. Om 08:orna får fortsätta att bestämma är det i så fall risk att det blir två elområden i Sverige – ett norr och ett söder om Landsvägen? Mitt motförslag blir i så fall att lägga elområdesgränsen precis längs sydkusten där elexporten börjar.

Det är inte bara högspänning i elkablarna; det är högspänning och blåser hårt i MFF också. MFF:s styrelse har tillmötes gått otåliga supportrars krav på tränarbyte; samma opportunistiska kvartalspolitik som i börspolitik. Gammalt vin i gamla läglar? Blir det en nytändning eller snedtändning?

Det ser ut att bli en rysare till valvaka. Blir det en majoritet för det blåbrunalaget eler för det rödgröna? Kommer Liberalerna att kravla sig över 4% spärren och gud förbjude en blåbrunmajoritet utan liberaler – i så fall en illiberal majoritet! I bästa fall blir det ingen majoritet för de blåbruna och Modsen får som MFF snabbt leta en ny coach och en ny laguppställning.

Glöm inte att rösta – men rösta rätt!

Vincent, Shasha och Jens har sedan länge lämnat Höllviken och stranden. Vattentemperaturen är fortfarande behagliga 23-24 grader och vågorna växlar i storlek och skum. Vincent kiknade av skratt när han höll mig i handen och vågorna stänkte i ansiktet på honom. Det blev många bad för oss denna sommar. Och det blev mycket glassande på väg hem från stranden.

Akki har köpt en ny röd eldriven cabbe – en så kallad promenadskoter. Det har varit som för di Himmelsblå – stor glädje och stor missräkning.

Cabben laverades dagen innan Vincent for hem till Linkan. Det snart femåriga barnbarnet listade snart nog ut vad alla knapparna skulle användas till men undrade var gpsen fanns. Farmor förklarade för ett djupt misstroget barnbarn att hon visste hur hon skulle hitta dit hon ville köra och att hon inte behövde någon gps.

Mer problematiskt var det för mig och Jens att montera korgen på fronten. Efter många försök gav vi upp. När vi kollade med leverantören skulle den ha varit monterad vid leverans. Nu ser vi framemot monteringsanvisningar och en ny korg. Akki och Vincent kunde dock göra en liten provtur med cabben.

Cabben har enligt manualen en räckvidd på 40 km. Mellan Höllviken och Malmö är det 28 km. I fredags var det dags för oss att ”flytta hem” till Malmö bl.a. för att fira födelsedag. Det höll nästan på att inte bli något födelsedagsfirande. Jag avvaktade i Höllviken eftersom Akki planerat ett stopp vid vävstugan i Vellinge dels för att väva lite dels för att för säkerts skull ladda batterierna.

När Akki körde från vävstugan i Vellinge körde jag från Höllviken. Jag kom gott hem och väntade på Akki. Akki ringer och meddelar att hon är i Vintrie och inte vågar köra längre. Batterierna håller på att bli urladdade. Hon har hittat några vänliga människor som låter henne parkera och ladda batterierna. Det börjar bli hög tid att hinna i tid till vårt beställda bord på krogen. Jag sätter mig i bilen för att köra till avtaget Vintrievägen. Inget avtag med Vintrievägen! Akki ringer och undrar var jag håller hus? Efter att ha klarat upp missförstånd med vägbeskrivningen hittade vi varandra och kunde köra hem med bil lämnande cabben för att ladda batterier.

I stället för buss fick det bli taxi till den franskinspirerade krogen Bouchon som serverade en utsökt kanin. Vi lät oss väl smaka och tog bussen hem. Tyvärr förlorade di Himmelsblå mot Kalmar. Trots alla debacle blev det tillslut en lyckad födelsedag.

Dagen innan hade vår bostadsrättsförening sin årliga grillfest. Den hade pga av pandemin blivit inställd två år i rad så det blev vår första. Vi fick oväntat sällskap. Mitt emot oss satt en pigg ca 95-årig dam. Efter en stunds småprat visade det sig att det var Torbjörn Flygts mamma. Mycket av Torbjörns ”Underdog” kretsar kring Borgmästargården. Hans senaste bok ”Slugger”, som jag inte helt oväntat fick i present utspelas i Höllviken.

P.S. Missa inte https://sverigesradio.se/avsnitt/povel-ramel-sju-decennier-av-komik-och-musik–3

När konserten – som jag skrivit om tidigare – med Jan Lundgren var slut promenerade vi från den nostalgiska Ystad teater mot bilen. I en av gränderna mötte vi en ”gammal gubbe” som rastade sin hund. När vi ska passera honom säger han plötsligt ”Jag har haft dig som amanuens i statistik!” Rejält förvånad påstår jag att det har han nog aldrig haft – möjligen i statsvetenskap. ”Nej i statistik!” framhärdar han medan hunden otåligt vill gå vidare. Jag undrade om han läst statsvetenskap i Lund. Det svarade han inte på. Jag försökte med att statistik höll till på andra våningen på Getingevägen och vi statsvetare på tredje och fjärde. Vi hade kanske mötts i trapporna eller möjligen läst statistik samtidigt? Hunden slet i kopplet, var inte det minsta intresserad av så gamla minnen och ville definitivt vidare på sin kvällsrunda för att markera nya minnesfläckar. Vi skildes åt utan att kunna reda ut problemet med våra minnen.

Den gamle mannen med hunden och det fabulösa minnet för ansikte men oklara minne om vem han mött fick Akki och mig att undra över hur våra egna minnen är beskaffade?

Dags att fira ett 100års jubileum? Den 27 augusti 1922 genomfördes den första folkomröstningen i Sverige. Kvinnor hade just erhållit rösträtt. Förbudslinje fick 49%-. Nästan likartade andelar män som kvinnor röstade mot respektive för förbud. Hade valdeltagandet – som idag – varit högre för kvinnor än män som röstat hade det kanske blivit ett förbud? Observera! Detta är inte argument mot kvinnlig rösträtt. Men kanske vi bör betänka det rimliga i folkomröstningar.

//sv.wikipedia.org/wiki/Folkomr%C3%B6stningen_om_rusdrycksf%C3%B6rbud_i_Sverige_1922#Resultatet_i_tabellform[15

Folkomröstningen om vänster/högertrafik 1955 resulterade i att nästan 85% röstade för bibehållen vänstertrafik! Dessbättre hade vår folkvalda riksdag modet att trots allt många år senare införa högtrafik.

Ett par efterföljande folkomröstningar om pension och avveckling/utbyggnad av kärnkraft båda med tre alternativ spelade bollen tillbaka till riksdagspolitikerna. De fick inte abdikera från sitt uppdrag att fatta svåra beslut.

Vi har val till riksdag, regioner och kommuner för att vi alla inte ska behöva ta ställning till komplexa samhällsproblem med långsiktiga konsekvenser dagligdags. Det är det som vi avlönar våra förtroendevalda för. Ät vi inte nöjda med deras beslut efter fyra år har vi möjlighet att ersätta dem.

Vi har nu haft folkomröstningar i hundra år i Sverige. Resultaten är inte uppmuntrande. Låt 100-åringen vila i frid!

:

Linkanborna har nu installerat sig ordentligt i Höllviken och vi har haft fint sommarväder i Höllviken. Medan Vincents Mormor, Morfar, morbror, moster och kusin och senare kompisar njuter av den fortsatta högsommaren bor vi i Malmö. Det ger oss tillfälle att utforska sommarmalmö i första hand Ribban där vi promenerat nästan hela vägen längs stranden – nästan som Copacabana fast utan Skånska Cements Heliga kors men väl reminiscenserna av cementfabrikens silo och skorstenar väl synliga.

Vi har också passat på att besöka vänner i Dalby som vi numera träffar alltför sällan. Men det kan förhoppningsvis bli snart nog igen för att återuppta det traditionella surströmmingsätandet.

När det var dags för ”di Himmelsblå” att på Stadion försöka ta sig in i Europaspel mot ett lag från Luxemburg kom Jens självklart till Malmö. Tur var väl det eftersom MFF för en gångs skull spelade bra fotboll och vann med 3-0 mot F91 Diddeleng. Fotbollslag får tydligen ha vilka namn som helst?

Ledigheten från Farmors- och Farfarsplikter innebar också att vi kunde göra en utfärd till Österlen; inte minst jazzfestivalen i Ystad. Det blev en bejublad och som vanligt lysande Jan Lundgren, men mest bejublad blev jubilaren bakom trummorna. Hans lågmälda men hårtsvängande solo i Caravan rev ner välförtjänta applåder. Att Gardiner dessutom fyllde 90 år samma dag innebar också att Jan L ledde allsången ”Ja må han leva”.  Så nu har jag även sjungit på teatern i Ystad.

Konserten gick av stapeln på den gamla anrika Ystad teater som är en mindre kopia av Dramaten. Teaterbyggnaden är mycket varsamt renoverad och lika intagande som jag mindes den för snart 50 år sedan. Den var då ett av de två ställen som gav mig möjlighet att glömma de trista rutinerna under lumpen.

En toa i hissen?

Det andra stället som jag besökte många kvällar under lumpen i Ystad var Vädergränd där Loff var inkvarterad under en del av sin militära karriär. Där röktes mycket pipa och diskuterades livets gåtor och inte minst Ingemar Bergmans för- och nackdelar. Det slutade alltid med att Loff fick sista ordet när jag rusande rundade hörnet på språng mot regementet för att hinna innan grindarna stängdes klockan 22.    

Det gula huset bör med det snaraste K-märkas?

Akki hade letat upp en restaurang i Tryde som bl.a. hade ett indiskt kök. Det blev god och efterlängtad korma och chicken tikka innan vi fortsatte till vårt B&B med det osannolika namnet Forbi – fast det egentligen hetta 4B? Ett trevligt och anspråkslöst där vi kunde njuta av solnedgången över ett böljande Österlen. På morgonen blev det frukost på rummet med hembakat bröd och hemrökt skinka.

Sedan tillbringades söndagen med en nostalgitripp till flera av de ställen Ewa och Akki besökt vid sina raider på Österlen. Hemresan slutade i moll när MFF i Uppsala förlorade mot Sirius. Det svänger onödigt mycket för MFF – men det la inte sordin på upplevelsen det myckna svänget på Ystads teater.     

Häromdagen blev jag påmind om mitt barndomskvarter i Sydsvenskans serie ”Gamla Malmö” – och det var inte filmen ”Kvarteret Korpen” Artikeln handlade om Frasses bar.

https://www.sydsvenskan.se/2022-07-30/frasses-bar–vild-ungdom-rocknroll-och-korv-med-mos

En nymodighet i Malmö – importerad från Amerikat med glassbar, hamburgare (omdöpt parisare), korv och inte minst jukebox. Om jag minns rätt – mars 1957 var jag 14 år – var det första gången jag åt mjukglass. Det var nytt och jag var nyfiken. Men det var bara på dagtid som jag besökte ”Frasses”. På kvällarna blev det snabbt ett tillhåll för ”knuttar” och ”spättor” – dåtidens motorburen ungdom. Framför allt på lördagskvällar kunde det bli stökigt där. Det var då ofta två poliser på vakt på motsatta hörnet.

Eftersom jag lyssnade på jazz var jag ”dixie” och var lätt igenkänd i min duffel. Det var därför lite problematiskt att på lördagsnätterna att promenera hem från ”skoldanserna”. (Skoldanserna var dåtidens disco med levande musik. Gymnasieskolorna turades om att ordna skoldanser. De mest omtyckta var de på Latin- och Realskolan (numera Petri)). Eftersom det stod två poliser på motsatta hörnet var jag inte rädd för att bli fysiskt attackera. Verbala påhopp och att behöva munhuggas var jag inte intresserad av. Jag ville inte förstöra en trevlig kväll, i synnerhet inte om jag fått följa en flicka till porten och pussas lite grand.

Själv hade jag mitt gäng och häng på Simhallen som öppnat ungefär samtidigt. Där samlades vi ofta på lördagseftermiddagarna efter skolans slut för att planera lördagskvällens evenemang. Var det någon som hade föräldrafritt, var det någon bra jazz vi hade råd att lyssna på osv. Någon enstaka gång kom ”knuttar” för att provocera. En gång såg jag på distans ett rejält slagsmål i Kungsparken mittemot. Ambulansen fick komma och hämta en som blivit skadad i låret av en stilett. Det är det närmsta jag varit våldet i Malmö.  En skolad marxist skulle kunna beteckna det som en klasskamp mellan arbetar- och gymnasieungdomar. Ca 15% av ungdomarna i Malmö hade förmånen att gå i gymnasiet. Vi var ibland avundsjuka på alla jämnåriga som hade egna jobb och tjänade egna pengar.

Nästan alltid annars var det fredligt.

Häromdagen tog vi ett sorgligt men stilfullt och vackert farväl till Carinas Mamma. Vi var alla bedrövade. Vincent var tagen av stundens allvar och var exemplariskt behärskad.

För snart två veckor sedan kom äntligen Vincent och Jens till Höllviken. Jens kan jobba på distans vilket är avgjort svårare för tandläkare – även om man är övertandläkare. Jag har visserligen själv en gång i tiden blivit opererad via dator av en läkare som satt i rummet intill och styrde operationen. I sådana fall är det inte hela världen om läkaren har covid och behöver hålla sig hemma utan närkontakt med patienten. För en vecka sedan kom äntligen Shasha till Höllviken. Hon körde själv dit. Jens hade hämtat henne på Malmö C men sedan blivit avsläppt vid Stadion. MFF hade ju himmamatch, som Akki och jag också hade biljetter till. En lovande och välspelad seger mot Sirius.

Vincent, Jens, Farmor och även badkrukan Farfar kunde äntligen ta sina första dopp den 19 juli – även om det var onödigt kallt. Men Vincent trivs på stranden gräva gropar i sanden, springa till vattnet, hämta vatten och fylla i gropen. Om och om igen. Utan att förtröttas. Som vanligt kan jag se andra arbeta utan att förtröttas.

Olas och Carinas sommarfest som sammanfaller med Olas födelsedag genomfördes på Nybogatan. Födelsedagen firades i Höllviken. Kusinerna Fredrik och Johanna fick Vincent på strålande humör i studsmattan. Aptiten var därför god när grillmästaren Jens serverade. Den höll i sig även till Akkis obligatoriska sommartårta dekorerad med massor av jordgubbar.

Två dagar och två smärtsamma förluster. Först misslyckades MFF med att ta sig vidare i CL-kvalet och förlorade välförtjänt mot ganska mediokra Zalgiris från Vilnius. Ingen i MFF lyckades sparka bollen i mål. Det enda spark man lyckades med var att sparka tränaren ett par dagar senare – trots att han lyckats med att få di Himmelsblå att äntligen vinna cupajävelen.  MFF:s debacle ackompanjerades av att Sveriges damer blev förnedrade i EM-semifinalen av England.

Gamla vänner får också alltfler krämpor vilket inte heller är uppmuntrande. Men Akki gör framsteg. Vi har tagit en lång promenad i Värsta hamnen bort mot Ribban innan vi tog bussen hem. Där väntade rester från en trevlig middag dagen innan tillsammans med äldsta barnbarnet. Vi fick en lång kväll tillsammans med honom där vi diskuterade livets gåtor. Det blir aldrig tillfälle till det när vi träffas på lite större kalas. Sådant är stimulerande och kul.

Det vackra vädret har lockat till utflykter i närheten. Idag har vi besökt Torups slott och Art&Craft utställningen och avslutade med en god lunch på Anitaz Café i Börringe.

Men först är det mycket fotboll och Himmelsblått för tillfället. ”di Himmelsblå” har börjat träffa målet och inte bara ramen runt målet även om spelidén ännu inte riktigt har landat kanske beroende på att det blivit onödigt mycket rotation i laget. Igår blev det onödigt spännande i CL-kvalet. Till slut blev det dock en knapp sammanlagd seger. I nästa vecka fortsätter kvalet i såväl bokstavlig som överförd betydelse. Vi hoppas att de svenska damerna om ett par timmar får den förväntade segern mot Schweiz och att det inte blir lika kvalfullt i EM som för MFF i CL-kvalet.

Vi ställa in vårt årliga besök på Copenhagen Jazz Festival. Vi hade planerat att lyssna på Sophiticated Ladies och lite senare på Ellen Andersson i vår och min Farfar och Farmors bröllopskyrka. Tyvärr hade Akki lite feber på morgonen.

Dess för innan har vi haft många fina dagar i Höllviken. Dessutom har vi besökt Taberg – inte toppen av förkastningslinjen – men väl deras urval av promenadskotrar. Akki vill bli mindre beroende av min medverkan av inhandlade av livsmedel. Jag klarar med godkänt av att handla mjölk, fil, yoghurt, potatis och slika basvaror men när det kommer till att välja mer exklusiva varor är min kvalitetskompetens mer begränsad. Så är det efter snart 60 års effektiv arbetsfördelning allt i enlighet med Adam Smith.

Utflykten till Taberg med övernattning i Jönköping innebar också att vi äntligen kunde besöka Ellen Keys Strand, Fantastiskt beläget vid Vätterns nordöstra strand och ett för det tidiga nittonhundratalet revolutionerande ljust och väl genomtänkt hus. Till Akkis besvikelse var de mattor hon vävt och trott varit original ett senare påfund. Strunt det samma ett viktigt besök på en vacker plats, i ett vackert beläget hus med massor av historia.  

På hemvägen blev det ett nödvändigt stopp i Gränna för inhandlande av polkagrisar – som presenter till en grillfest till barn vars föräldrar vi var bjudna till någon dag efter.

Äntligen kunde vi också ha Johanna på en enkel middag och få prata till punkt. Det är annars svårt när det är många andra som pckar på hennes uppmärksamhet. Till hösten börjar hon andra året på sin civilingenjörsutbildning och har dessutom blivit ”head-huntad” som amanuens i matematik. Inte illa pinkat av en ”Himmelsblå” i Peking.

En sorg har drabbat oss. ”Stina” Carinas mor, Olas svärmor och Johannas och Fredriks älskade mormor somnade stilla in för några dagar sedan. Det lägger ofrånkomligen sordin på de vackra sommardagarna. Stina – tack för många glada stunder tillsammans med Dig.