Linkanborna har nu installerat sig ordentligt i Höllviken och vi har haft fint sommarväder i Höllviken. Medan Vincents Mormor, Morfar, morbror, moster och kusin och senare kompisar njuter av den fortsatta högsommaren bor vi i Malmö. Det ger oss tillfälle att utforska sommarmalmö i första hand Ribban där vi promenerat nästan hela vägen längs stranden – nästan som Copacabana fast utan Skånska Cements Heliga kors men väl reminiscenserna av cementfabrikens silo och skorstenar väl synliga.

Vi har också passat på att besöka vänner i Dalby som vi numera träffar alltför sällan. Men det kan förhoppningsvis bli snart nog igen för att återuppta det traditionella surströmmingsätandet.

När det var dags för ”di Himmelsblå” att på Stadion försöka ta sig in i Europaspel mot ett lag från Luxemburg kom Jens självklart till Malmö. Tur var väl det eftersom MFF för en gångs skull spelade bra fotboll och vann med 3-0 mot F91 Diddeleng. Fotbollslag får tydligen ha vilka namn som helst?

Ledigheten från Farmors- och Farfarsplikter innebar också att vi kunde göra en utfärd till Österlen; inte minst jazzfestivalen i Ystad. Det blev en bejublad och som vanligt lysande Jan Lundgren, men mest bejublad blev jubilaren bakom trummorna. Hans lågmälda men hårtsvängande solo i Caravan rev ner välförtjänta applåder. Att Gardiner dessutom fyllde 90 år samma dag innebar också att Jan L ledde allsången ”Ja må han leva”.  Så nu har jag även sjungit på teatern i Ystad.

Konserten gick av stapeln på den gamla anrika Ystad teater som är en mindre kopia av Dramaten. Teaterbyggnaden är mycket varsamt renoverad och lika intagande som jag mindes den för snart 50 år sedan. Den var då ett av de två ställen som gav mig möjlighet att glömma de trista rutinerna under lumpen.

En toa i hissen?

Det andra stället som jag besökte många kvällar under lumpen i Ystad var Vädergränd där Loff var inkvarterad under en del av sin militära karriär. Där röktes mycket pipa och diskuterades livets gåtor och inte minst Ingemar Bergmans för- och nackdelar. Det slutade alltid med att Loff fick sista ordet när jag rusande rundade hörnet på språng mot regementet för att hinna innan grindarna stängdes klockan 22.    

Det gula huset bör med det snaraste K-märkas?

Akki hade letat upp en restaurang i Tryde som bl.a. hade ett indiskt kök. Det blev god och efterlängtad korma och chicken tikka innan vi fortsatte till vårt B&B med det osannolika namnet Forbi – fast det egentligen hetta 4B? Ett trevligt och anspråkslöst där vi kunde njuta av solnedgången över ett böljande Österlen. På morgonen blev det frukost på rummet med hembakat bröd och hemrökt skinka.

Sedan tillbringades söndagen med en nostalgitripp till flera av de ställen Ewa och Akki besökt vid sina raider på Österlen. Hemresan slutade i moll när MFF i Uppsala förlorade mot Sirius. Det svänger onödigt mycket för MFF – men det la inte sordin på upplevelsen det myckna svänget på Ystads teater.