Häromdagen tog vi ett sorgligt men stilfullt och vackert farväl till Carinas Mamma. Vi var alla bedrövade. Vincent var tagen av stundens allvar och var exemplariskt behärskad.

För snart två veckor sedan kom äntligen Vincent och Jens till Höllviken. Jens kan jobba på distans vilket är avgjort svårare för tandläkare – även om man är övertandläkare. Jag har visserligen själv en gång i tiden blivit opererad via dator av en läkare som satt i rummet intill och styrde operationen. I sådana fall är det inte hela världen om läkaren har covid och behöver hålla sig hemma utan närkontakt med patienten. För en vecka sedan kom äntligen Shasha till Höllviken. Hon körde själv dit. Jens hade hämtat henne på Malmö C men sedan blivit avsläppt vid Stadion. MFF hade ju himmamatch, som Akki och jag också hade biljetter till. En lovande och välspelad seger mot Sirius.

Vincent, Jens, Farmor och även badkrukan Farfar kunde äntligen ta sina första dopp den 19 juli – även om det var onödigt kallt. Men Vincent trivs på stranden gräva gropar i sanden, springa till vattnet, hämta vatten och fylla i gropen. Om och om igen. Utan att förtröttas. Som vanligt kan jag se andra arbeta utan att förtröttas.

Olas och Carinas sommarfest som sammanfaller med Olas födelsedag genomfördes på Nybogatan. Födelsedagen firades i Höllviken. Kusinerna Fredrik och Johanna fick Vincent på strålande humör i studsmattan. Aptiten var därför god när grillmästaren Jens serverade. Den höll i sig även till Akkis obligatoriska sommartårta dekorerad med massor av jordgubbar.

Två dagar och två smärtsamma förluster. Först misslyckades MFF med att ta sig vidare i CL-kvalet och förlorade välförtjänt mot ganska mediokra Zalgiris från Vilnius. Ingen i MFF lyckades sparka bollen i mål. Det enda spark man lyckades med var att sparka tränaren ett par dagar senare – trots att han lyckats med att få di Himmelsblå att äntligen vinna cupajävelen.  MFF:s debacle ackompanjerades av att Sveriges damer blev förnedrade i EM-semifinalen av England.

Gamla vänner får också alltfler krämpor vilket inte heller är uppmuntrande. Men Akki gör framsteg. Vi har tagit en lång promenad i Värsta hamnen bort mot Ribban innan vi tog bussen hem. Där väntade rester från en trevlig middag dagen innan tillsammans med äldsta barnbarnet. Vi fick en lång kväll tillsammans med honom där vi diskuterade livets gåtor. Det blir aldrig tillfälle till det när vi träffas på lite större kalas. Sådant är stimulerande och kul.

Det vackra vädret har lockat till utflykter i närheten. Idag har vi besökt Torups slott och Art&Craft utställningen och avslutade med en god lunch på Anitaz Café i Börringe.