Igår dök en gammal bekant upp i det klassiska tvprogrammet “Fråga Lund”. Tillsammans med några andra lät hon sig utsättas för ett experiment om noceboeffekt. Nocebo, lärde jag mig, är motsatsen till placebo. Experimentet gick i princip ut på att försökspersonerna skulle känna av elektromagnetisk strålning när spänningen i ett elnät ökade. Poängen var att det fanns ingen ökad spänning det var bara försöksledaren som berättade att spänningen ökade. (Jmf Milgramexperiment). Till skillnad från flera av de andra försökspersonerna kände vår malmövän inte något. A va’ då va’ som vi säger i Malmö.
En ljuspunkt har vi i Malmö och den ligger nära så vi har bra koll. En ovanligt stötande ljuspunkt när vi alla uppmanas att släcka ljuset när vi inte är i rummet för att minska elförbrukningen och därmed dämpa prisökningen på el. När det är match på Stadion är det självklart med kraftiga strålkastare. Ett par timmar innan matchstart och en kanske en timme efter matchslut är också försvarligt. Flera timmar efter matchen och vid andra otaliga tillfällen är det stötande. Om nu MFF inte kan ta ledningen i allsvenskan så kunde man åtminstone visa att man är upplyst och vill ta ett ledande samhällsansvar?
De senaste veckornas ”avslöjande” i Iran är djupt upprörande. Inte bara Irans kvinnor vill bli ”avslöjade” utan de vill också avslöja mullornas och patriarkatets orimliga förtryck och upplysa världen om detta. En upplysning som har vårt fulla stöd.
Det är ont om ljuspunkter i tillvaron just nu. Ryssland terrorbombar Ukraina som hämnd för sprängningen av bron till Krim. Senaste EL matchen på Stadion mot Berlin fick avbrytas i nästan en halvtimme eftersom berlinsupportrarna liksom ryssarna sköt raketer och ”kvartersbomber” för att störa matchen. Tyvärr kände sig en från hemmaklacken provocerad och kastade in en bengal. Raketer och bomber hör inte hemma vare sig på Stadion eller i Ukraina. Det är inte roligt att gå match där det urartar och behöva lämna i förtid. Nästa match får bli på Gamla IP när Rosengård möter Barcelona i CL. Det blir visserligen en lite längre promenad och möte med publik på väg till Stadion men säkerligen en mindre krigisk match.
Det är fortfarande höstvarmt med en allt blekare sol som dock fortsätter att värma och försöka lysa upp vår tillvaro när vardagslunken fortsätter med tvätt och mangling, promenader runt Pildammarna, bokläsning och möte med pigga gamla vänner över en bit mat och gott vin. När samtalen inte kretsar kring krämpor och läkarbesök saknas det verkligen inte ämne att ondgöra sig över.
En ljuspunkt i tillvaron är Torbjörn Flygts senaste bok ”Slugger” – en ”samhällsbetraktelse” över livet på Näset, Malmö och Borgmästargården. Det är hög igenkänningsfaktor och inkännande satir. Denna tredje bok med huvudpersonen Johan Kraft slutar precis innan pandemin bröt ut, innan ryssarna anföll Ukraina, och SD blev Sveriges näst största parti. Första delen Underdog publicerades 2001, andra delen Outsider 2011. Det finns några cliff-hangers och en fjärde del är utlovad. Vi har åtminstone något att se framemot – om tio år.
Vi har passerat höstdagjämningen. Dagarna blir kortare, det blir mörkare inte bara i Malmö utan också i Sverige och Europa.
Det blev oavgjort mot Bajen igår. Det enda som värmde i regnet och snålblåsten var långkalsongerna. Nåja, blåsten medförde åtminstone att vindkraftverkens rotorblad snurrade rejält och producerade el. För en gångs skull har vi lärt oss att uppskatta blåst och njuta av den vackra synen av snurrande vindmöllor på Lillgrund i Öresund och vid Dalby. De sänker – eller åtminstone bidrar till en mindre dramatisk höjning – av priset på el.
Den livsfarlige pajasen Putin inbillar sig att en majoritet av ukrainarna i östra Ukraina vill överge sitt land för att införlivas med Ryssland. Enligt Putins historiesyn är det USA:s och Västs imperialism som är de stora motståndarna och måste besegras. Efter att gasexporten från Ryssland till Tyskland upphört rören sönder. Till nytta för ingen, till skada för klimatet och torskbeståndet i Östersjön. Som grädde på moset firade pajasen den illegala annekteringen av östra Ukraina med en konsert på Röda torget. En masspublik fick inte lyssna till ryska klassiker som Tjajkovskij eller Shostakovich utan en dekadent, imperialistisk rock-konsert.
Italien håller också på att få ett brunblått styre med ledare som kan tänkad vara positiva till förhandlingar med pajasen för att få ner priset på gas och el. De är tyvärr inte ensamma i EU. Många är ekonomiskt hårt drabbade av stigande el-, gas- och oljepriser. Att tillmötesgå populistiska krav på omfattande subventioner är kontraproduktivt klimatet och miljön. Det är som att kissa i byxan – först blir det varmt och skönt men snart nog blir det …
För en vecka sedan hade vi val. Som alla noterat slutade det med en brunblå soppa på riksplanet. Det blev en trist kväll som inte kunde vägas upp av att MFF välförtjänt vann mot Peking. Vi kan leva med att ”di Himmelsblå” inte vinner allsvenskan varje år – men att eventuellt behöva leva i fyra år med en regering som blir helt beroende av ett parti med bruna rötter – ett vindflöjelparti som vare sig en regering eller en opposition kan lita på. Klimatarbetet kommer med all sannolikhet att ställas i stand-byläge; drivmedels- och elpriser kommer att subventioneras. Klimatet för humanistiska värderingar inom bistånds-, kriminal- och invandringspolitik kommer att bli kallare. Aktiekurserna för privata aktörer inom skola och vård har redan rakat i höjden till glädje för några få.
Risken är dessutom betydande att det återigen blir utdragna regeringsförhandlingar med många förslag till lösningar och men också många låsningar. Valet av talman blir det första testet på vem som behöver överge sin princip om från vilket parti talmannen ska komma: det största partiet i Riksdagen (sossarnas traditionella ståndpunkt), från regeringsunderlagets största parti eller från största parti i regeringen. Och det är bara aperitifen på den brunblå soppan. Sedan följer talmansrundor för att utröna vem som får och vill leka med vem och vem som kan tänkas stödja det, vem som fegar ur för att gå hem och vem som är kvar och käftar emot.
Regeringsförklaringen och tilltänkta statsråd ska tillkännages och sist men inte minst ska en budgetproposition läggas på Riksdagens bord. Och inte det minst viktiga godkännas. Dessutom måste den nya regeringen ge något bete till Turkiet om Regeringen inte vill överge målet att lämpa Sverige in i Nato.
Jag blir inte det minsta förvånad om det blir misstroendeomröstning i Riksdagen och hot om extra val – om inte före jul så åtminstone en bit in på 2023.
Politiska journalister kommer att desperat att låta ”experter” kommentera händelseutvecklingen med ”å ena sidan … men å andra sidan” vilket man inte behöver vara expert för att kunna formulera. Ibland skäms jag över att statsvetare lånar sig till slika ting. Men det är klart media utnyttjar väderförståsigpåare också. Hur som helst brunblåsoppa är inget jag ser framemot!
För en gångs skull klagar vi inte när det blåser rejält. Hård blåst betyder att vindkraftverken producerar elektricitet. Det bör innebära att elen blir billigare men kanske inte bara i södra Sverige utan även i länder vi exporterar till?
”Någon” (Svenska kraftnät?) har beslutat om fyra elprisområden i Sverige. Varför just fyra? Varför går gränserna där de går? De fyra områdena är inga naturlagar, de är inte ens grundlag eller huggna i sten.
Enligt gammal visdom delas Sverige i två lika delar av Landsvägen. Landsvägen mellan Malmö och Ystad. Det var enligt samma gamla visdom bäst att bo söder om Landsvägen. Om 08:orna får fortsätta att bestämma är det i så fall risk att det blir två elområden i Sverige – ett norr och ett söder om Landsvägen? Mitt motförslag blir i så fall att lägga elområdesgränsen precis längs sydkusten där elexporten börjar.
Det är inte bara högspänning i elkablarna; det är högspänning och blåser hårt i MFF också. MFF:s styrelse har tillmötes gått otåliga supportrars krav på tränarbyte; samma opportunistiska kvartalspolitik som i börspolitik. Gammalt vin i gamla läglar? Blir det en nytändning eller snedtändning?
Det ser ut att bli en rysare till valvaka. Blir det en majoritet för det blåbrunalaget eler för det rödgröna? Kommer Liberalerna att kravla sig över 4% spärren och gud förbjude en blåbrunmajoritet utan liberaler – i så fall en illiberal majoritet! I bästa fall blir det ingen majoritet för de blåbruna och Modsen får som MFF snabbt leta en ny coach och en ny laguppställning.
Vincent, Shasha och Jens har sedan länge lämnat Höllviken och stranden. Vattentemperaturen är fortfarande behagliga 23-24 grader och vågorna växlar i storlek och skum. Vincent kiknade av skratt när han höll mig i handen och vågorna stänkte i ansiktet på honom. Det blev många bad för oss denna sommar. Och det blev mycket glassande på väg hem från stranden.
Akki har köpt en ny röd eldriven cabbe – en så kallad promenadskoter. Det har varit som för di Himmelsblå – stor glädje och stor missräkning.
Cabben laverades dagen innan Vincent for hem till Linkan. Det snart femåriga barnbarnet listade snart nog ut vad alla knapparna skulle användas till men undrade var gpsen fanns. Farmor förklarade för ett djupt misstroget barnbarn att hon visste hur hon skulle hitta dit hon ville köra och att hon inte behövde någon gps.
Mer problematiskt var det för mig och Jens att montera korgen på fronten. Efter många försök gav vi upp. När vi kollade med leverantören skulle den ha varit monterad vid leverans. Nu ser vi framemot monteringsanvisningar och en ny korg. Akki och Vincent kunde dock göra en liten provtur med cabben.
Cabben har enligt manualen en räckvidd på 40 km. Mellan Höllviken och Malmö är det 28 km. I fredags var det dags för oss att ”flytta hem” till Malmö bl.a. för att fira födelsedag. Det höll nästan på att inte bli något födelsedagsfirande. Jag avvaktade i Höllviken eftersom Akki planerat ett stopp vid vävstugan i Vellinge dels för att väva lite dels för att för säkerts skull ladda batterierna.
När Akki körde från vävstugan i Vellinge körde jag från Höllviken. Jag kom gott hem och väntade på Akki. Akki ringer och meddelar att hon är i Vintrie och inte vågar köra längre. Batterierna håller på att bli urladdade. Hon har hittat några vänliga människor som låter henne parkera och ladda batterierna. Det börjar bli hög tid att hinna i tid till vårt beställda bord på krogen. Jag sätter mig i bilen för att köra till avtaget Vintrievägen. Inget avtag med Vintrievägen! Akki ringer och undrar var jag håller hus? Efter att ha klarat upp missförstånd med vägbeskrivningen hittade vi varandra och kunde köra hem med bil lämnande cabben för att ladda batterier.
I stället för buss fick det bli taxi till den franskinspirerade krogen Bouchon som serverade en utsökt kanin. Vi lät oss väl smaka och tog bussen hem. Tyvärr förlorade di Himmelsblå mot Kalmar. Trots alla debacle blev det tillslut en lyckad födelsedag.
Dagen innan hade vår bostadsrättsförening sin årliga grillfest. Den hade pga av pandemin blivit inställd två år i rad så det blev vår första. Vi fick oväntat sällskap. Mitt emot oss satt en pigg ca 95-årig dam. Efter en stunds småprat visade det sig att det var Torbjörn Flygts mamma. Mycket av Torbjörns ”Underdog” kretsar kring Borgmästargården. Hans senaste bok ”Slugger”, som jag inte helt oväntat fick i present utspelas i Höllviken.
P.S. Missa inte https://sverigesradio.se/avsnitt/povel-ramel-sju-decennier-av-komik-och-musik–3
När konserten – som jag skrivit om tidigare – med Jan Lundgren var slut promenerade vi från den nostalgiska Ystad teater mot bilen. I en av gränderna mötte vi en ”gammal gubbe” som rastade sin hund. När vi ska passera honom säger han plötsligt ”Jag har haft dig som amanuens i statistik!” Rejält förvånad påstår jag att det har han nog aldrig haft – möjligen i statsvetenskap. ”Nej i statistik!” framhärdar han medan hunden otåligt vill gå vidare. Jag undrade om han läst statsvetenskap i Lund. Det svarade han inte på. Jag försökte med att statistik höll till på andra våningen på Getingevägen och vi statsvetare på tredje och fjärde. Vi hade kanske mötts i trapporna eller möjligen läst statistik samtidigt? Hunden slet i kopplet, var inte det minsta intresserad av så gamla minnen och ville definitivt vidare på sin kvällsrunda för att markera nya minnesfläckar. Vi skildes åt utan att kunna reda ut problemet med våra minnen.
Den gamle mannen med hunden och det fabulösa minnet för ansikte men oklara minne om vem han mött fick Akki och mig att undra över hur våra egna minnen är beskaffade?
