The thoughts of Eklundh

God Julaftonsmorgon!
Dimman håller just på att lätta och solen färgar himlen röd i öster. Klockan är halv sju, det är 24 grader i luften (och ska stiga till 33 innan julafton är till ände. Kaffedoften håller på att sprida sig i lägenheten – så snart vaknar Akki också?
Det mesta är sig likt här på vårt boende. I söndags belönade vi oss med vår första snorkling, eftersom vi har gjort en del framsteg i planering av badrum och kök. Snorkling är en av de ting jag uppskattar mest. Första gången jag snorklade på riktigt var julen 1979 när hela familjen firade jul tillsammans med Ewa i Dahab vid Röda havet. Boendet var primitivt – men att upptäcka undervattensvärlden en upplevelse som går utan på det mesta
Riktigt sig likt är det ändå inte allt här på boendet. Tuppen som brukat väcka oss med sitt galande vid tretiden på natten har ”avlidit” – sörjd av ingen. Bygget en bit bort – dit det forslades mycket byggmaterial på skrangliga och bullriga lastbilar med början vid sextiden – har slutförts. Morgnar nu är en lantlig idyll.
Efter frukost blir det en sväng till stranden och en lat julafton. Tankarna på skåpens placering i köket får ligga i bakhuvudet för eftertanke. I kväll har vi beställt hämtmat från ”vår” fiskrestaurang. Eftersom lutfisk är en bristvara här får vi nöja oss med ostron, räckor och bläckfisk; till dessert lite camembert och en grönmögelost. (Även stiltonost är en bristvara.)
Sist och slutligen önskas alla läsare av bloggen en riktigt GOD JUL!

Jetlagen och fotbollshysterin håller på att avdunsta i värmen. Dagarna är heta och vattnet varmt och salt. Det är tur att vattnet är vått så vi vet att vi badar. Den stilla havsbrisen ger ingen avkylande effekt när vi kommer upp ur badet. Inte ens hemfärden på den lätt livsfarliga trehjuliga moppen ger någon märkbar avkylande effekt. Inte ens när jag kör i 40 km/tim. Nätterna är också varma eftersom vi avstår från AC:n bland annat av klimatskäl?
För att inte bränna ljuset i båda ändar – och inte bli allt för brända av solen – blir det en del andra aktiviteter också. Vi kör och storhandlar för att inte bara äta ute, jag har hunnit bli klippt och Akki har beställt tid hos frissan. Vi har också handlat papaya, mango, annans och annan frukt så att vi ska överlev frukostarna. Ett par orkidéplantor har också inhandlats som nu pryder vår altan Jag har till och med lyckats lösa några problem med Akkis läsplatta!
Vi har ännu inte hunnit påbörja projektet med att ta ställning till alla offerter och planer för den nya lägenheten – men vi har ytterligare fem veckor på oss. Akki har först en gammal kärlek att lägga ad acta.
Akki har några kvällstimmar de senaste tre dagarna ägnat sig åt att läsa igenom korrespondens från en ungdomsförälskelse i Stockholm från slutet av 50-talet och början av 60-talet. Eftersom det var på den tiden Kungl. Postverket var minst lika pålitligt som epost är idag är det en försvarlig bunt. Det är tidsdokument. Snart tar hon sig an korrespondensen med Ewa och sen återstår vår egen korrespondens med varandra. Nästa problem är om de ska skatta åt förgängelsen?
Vad ska vi göra med alla breven? Själv har jag i min ägo korrespondens från mina invandrade anfäder från 1850-talet skrivna med en utsökt -men nästan oläslig piktur. Även om jag fortfarande kan läsa tyska är tyvärr det mesta ogripbart för mig. Ändå kan jag inte skiljas från dem.
Under tiden har jag hunnit läsa nobelpristagaren Olga T:s underfundiga roman ”Styr din plog över dödas ben”. Snart är det dags att ta tag i hennes tegelsten Jakobsböckerna – 900 sidor. Den kommer att varvas med Gunnar Wetterbergs Skånes historia del II på nästan lika många sidor. Det finns även del III?

Långflygningar blir alltmer ansträngande – särskilt som vi denna gång inte valde direktflyg? Vi ville inte under slutet av sommaren och hela hösten gå och oroa oss för att Norweigan skulle gå i putten. Vi valde i stället Lufthansa med byte i München Det var ingen höjdare. Det enda positiva var att det var osedvanligt små portioner mat men å andra sidan var de två så kallade köttbullarna helt smaklösa.
Vi kom åtminstone fram till Thailand efter 24 timmars resande – måndag/tisdag – och ett par timmars sömn i kroppen. Där möttes vi av sol och 30-gradig värme på förmiddagen. Lite förnödenheter inhandlades innan vi äntligen kunde installera oss på det välbekanta Palm Leaf. Trots tappra försök lyckades vi inte motstå frestelsen med en lång power-nap på seneftermiddagen. Vi kunde trots detta somna gott klockan åtta på kvällen för att vakna klockan sju på onsdag morgon. Det blev stranden på direkten. Vattnet lika varmt och salt och thaimaten lika välsmakande (och nyttig) som vanligt. Det var efterlängtat.

Sedan gällde det att hålla jet-laggen vid liv. En viktig match (MFF-FCK) spelades på natten mellan torsdag och fredag med start 00.55 thaitid. Sänggående kl 19 och väckaren ställd på 00.30. Det gick hyggligt att vakna och ännu mer överraskande var spelet och resultatet. ”di Blåe” vann rättvist på Parken med 1-0. Det tog en god stund innan vi kunde somna. Det gjorde inget att jag misslyckades med att ”casta” matchen från min mobil till den stora tv-skärmen i vår lägenhet. (TVn är tydligen helt Applebaserad?) Hur som helst en stor match trots en minimal bild.
Det blev sovmorgon och det hann därför bli lunch innan vi kom till stranden. Men vi behöver ta det nätt med solandet så här i starten – och solen och stranden finns kvar de kommande veckorna.

Efter gåsen finns inga rester kvar. Vi landade med en ny lägenhet och har nu startat med planeringen av i första hand kök och badrum; kontakter med hantverkare för el, vatten, avlopp, takmålning, golvslipning etc. Vi har hunnit med tre besök på IKEA och många timmar med deras datoranimerade köksinstallationer, besök hos andra köksleverantörer. Det är hektiskt. Samtidigt som de sista löven från äppelträdet blivit hopräfsade i det alltmer gråmulna vädret. Dessutom gick dagens promenad inte till stranden utan till vårdcentralen för att få influensavaccin. Kön var jättelik, full av pensionärer som skulle få sin gratisdos. Kön var lång som på gamla motbokens tid dagen efter löning. Det blev en lång väntan. Strandpromenader är trevligare även om det är gråmulet.

Till den spännande planeringen av lägenheten är naturligtvis kopplat ”uppriktiga samtal” som det heter på diplomatspråk när parterna inte är helt överens. Jag minns att för mycket längesedan – i början av 1980-talet – tog det många månader innan vi var överens om gardiner på Bävergatan. Till slut blev det bra – men det var många uppriktiga samtal. Men det finns viktiga problem – och det finns i-landsproblem.

Apelsin-, citron- och olivträd har placerats vinterträdgården, höstlöven har placerats runt vinbärsbuskarna och om drygt två veckor är vi placerade på stranden i Thailand. Där kommer de uppriktiga samtalen att bli en angenäm avkoppling i den tropiska natten.

Så har vi landat efter ett par omtumlande veckor. Som väntat vann inte MFF allsvenskan – även om hoppet fanns till början av andra halvlek. Inte oväntat spelade Djurgården oavgjort mot Norrköping. Det hjälpte inte mycket att MFF spelade strålande mot Örebro och vann med 5-0 på bortaplan. Efter katastrofalt spel mot div III klubben Värnamo lyckades dock ”di Himmelsblå” ta sig vidare i ”Cupadjäveln”.

Sedan det blev klart att vi inte stått tillräckligt länge i kö för en av de få lägenheterna vi kunde tänka oss i nybygget ”Operan” har vi under hösten ägnat många timmar åt att leta lägenhet i Malmö. Det har blivit många lägenhetsvisningar. Det har varit än det ena än det andra felet på lägenheterna. För liten balkong, bara en toalett, trist utsikt, flera trappsteg upp till hissen osv. Efter ett tag kom vi fram till att hus byggda på 1960-talet har planlösningar och rumsstorlekar som passar oss. Området blev efterhand mer avgränsat till söder om Pildammarna.

När en gavellägenhet på 14:e våningen med utsikt till Köpenhamn, Pildammarna och vidare mot Landskrona dök upp blev vi båda förtjusta. Att det var ett renoveringsobjekt blev snarast ett plus eftersom många av de besiktiga lägenheterna visserligen var välgjort renoverade – men tyvärr inte i vår smak. Att det dessutom finns tillgång till bastu, gym, gästrum och inte minst kallmangel gjorde inte saken sämre. Vi kommer att landa på Lagmansgatan 6a. Vi får mer lägenhet för pengarna.
Efter en påfrestande budgivning, pappersexercis (för att frånta mäklaren allt ansvar) och förhandlingar med banken om lån och pappersexercis (för att frånta banken allt ansvar) är det nu klart att vi får tillgång till de fyra rummen på 100 kvm den 3 februari.

Vi har gjort – så som vi sagt till våra barn att absolut inte göra – köpt innan vi sålt. Till vårt försvar kan dock anföras att vi haft tre mäklare på besök här i Höllviken som fått uppskatta värdet. Förhoppningsvis kommer vi ur detta utan att bli skinnade in på bara benen?

Vi har också haft klanen Eklundh samlad för traditionsenlig gåsmiddag. Förberedelserna med maten började dagar tidigare. Sönerna blir successivt inskolade i konsten att tranchera gåsen och Carina står sedan många år för äpplekakan. Tio personer runt matbordet.
Inledningen bestod av svart- eller pumpasoppa, därefter två gäss, brysselkål, rödkål, inlagd gurka, svartvinbärsgelé, smarrig sås och ett fylligt sydafrikanskt vin – Kanonkopf, som avslutning en perfekt skånsk äppelkaka med massor av vaniljsås dock inte lika rikligt med portvin och en liten ostbricka föt att landa väl. Vi var mätta, nöjda och trötta efter en lång sittning vid matbordet. Unge Vincent – snart två år – visade länge ett stort tålamod med de gamles excesser.

Under tiden har jag gjort två resor till Hellerup och den thailändska ambassaden för att erhålla visum för våra sex veckor över jul- och nyår. Det behövs för att samla nya krafter inför en vår med nya kontakter med mäklare och sega förhandlingar. Det ger oss också möjlighet att i lugn och ro planera och tänka igenom renoveringen av lägenheten och vilka ansiktslyftningar som behövs av vårt hus och trädgård.

Höstbruket i trädgården är i full gång och någon gång de närmsta dagarna ska gräsmattan klippas förhoppningsvis för sista gången den är säsongen och hydroforen kopplas ifrån och landa i arbetsrummet/förrådet.

MFF spelar sista gruppspelsmatchen i EL i Köpenhamn den 12 december. Då har vi sedan ett par dagar landat i Thailand och njuter av värme, salta bad och inte minst av att slippa julhysterin.

De sista sädesärlorna har nu lämnat stranden i Höllviken och har flugit söderut. De senaste dagarnas hårda blåst har börjat bygga tångvallar längs stranden och det är “krispigt” i luften.
Eftersom det var ett fullspäckat program i Toscana så hade vi egentligen behövt ett antal vilodagar. Det blev vi snuvade på. Vi landade mitt i natten och på eftermiddagen anlände en gammal klasskompis för att vi skulle “ladda” inför återträffen med studentklassen på Kramer. Det blev en trevlig tillställning med gamla bekanta gubbar och gummor. Vi började vid tretiden med kaffe och kaka på Kramers veranda och snart nog började gamla minnen att ramla in. Än fler minnen dök upp när bilder från förr i tiden visades.
Efter en kort bensträckare i solskenet runt Stortorget satte vi oss till bords för en rejäl middag i en reserverad lokal bakom den fortfarande klassiska baren som fortfarande finns kvar på Kramer. Det blev en lång sittning. En av klasskompisarna – docent i fysik som jobbat på Kärnkraftsinspektionen tog efter maten rejält med utrymme för att lägga ut texten om varför det tog så lång tid för Einstein att få nobelpriset i fysik, vad som händer när vi närmar oss svarta hål, kvantfysik och stjärnor som är så långt borta att vi aldrig kommer att kunna se dem m.m. Efter en halvtimme började vi ställa intrikata frågor till honom och sedan övergick samtalen till mer närliggande problem. Men kul var det.

Det blev så småningom dags att ta bussen hem efter en lång dags festande mot natt. Det visade sig vara samma buss som alltför många gymnasieungdomar tog för att komma till det nya innestället i Falsterbo. Vi hoppade på vid startpunkten Malmö C. Allteftersom bussen passerade alltfler hållplatser var bussen knökande full med “glada” ungdomar som var rejält högljudda. När bussen kom till Vellinge var bussen “överfull”. Det blev inte bättre när vi kom till Höllviken. Det hjälpte inte att min kompis och jag steg av. En hel del festsugna blev ändå akterseglade där.

På fredagsförmiddagen gav sig klasskompisen iväg till Centralen för att ta tåget till Stockholm. För Akki och mig blev det till att kavla upp ärmarna för att bege oss till nästa kalas i Malmö – Johannas 18-års dag. Nu är hon myndig och på god väg att ta körkort.
I söndags var det sedan dags för oss att ha en liten fest för Akki i Höllviken för att äta lite italienska delikatesser och dricka gott italienskt vin som kommit med hem.
Nu börjar vi komma in i vardagslunken: Akki med sin vävning och luncher med gamla kolleger, jag med mina promenader och höstarbete i trädgården. Men imorgon blir det en ny begivenhet MFF möter Köpenhamn på Stadion. Det blir fullsatt och med 2000 köpenhamnfans på “bortaläktaren”. Jens kommer ner från Linköping efter att ha lämnat Vincent på dagis. Matchen börjar klockan nio på kvällen, det blir långkalsonger och förhoppningsvis en kul match med hög stämning.

I söndags tog festen slut när ”iffiff” förlorade mot Bajen i Stockholm – och att Djurgården vann och nu ligger tre poäng före med två återstående matcher. Tyvärr förlorades guldet tidigare med sex eller sju missade straffar på raken. Ett sådant utfall är osannolikt.
En bra återställare fick jag på måndagskvällen med MNBB som hade Peter Asplund som gästsolist på Kuben. Det var en höjdare med tryck i storbandet och finstämda, välavvägda solon på trumpet och flygelhorn. Dessutom visade sig Asplund vara en lyckad ”crooner” i bästa Frankie-stil – inte minst tillsammans med sin ”syster” Vivian B i ”A Lady is a Tramp”.
Dagen efter blev det ytterligare en återställare men då på Palladium och med V. Buczek som huvudnummer tillsammans med Bohusläns Big Band. Vivian B har utvecklats och mognat och är numera en av våra bästa klassiska jazzsångerskor. Peter A återgäldade med ett par inhopp. Det är utmärkt att det ännu finns jazz så att man kan bortse från förtretlighet som snålblåst gråmulet regn och onödiga förluster för ”di Himmelsblå”.
I onsdags fortsatte det pågående sökandet efter den perfekta lägenheten för oss i Malmö. Det är många – alltför många? – krav som ska uppfyllas. Ännu är vi inte beredda att kompromissa. Läge, standard och pris vad är viktigast?
I torsdagsnatt ljusnade det något – mitt i den gråmulna natten. Det blev välförtjänt seger för ”di Himmelsblå” hemma mot Lugano. Det blev till att kolla på tv. Matcher som börjar klockan nio på kvällen i Malmö är ingen höjdare om man ska ta buss till Höllviken eller om man missar bussen 21.22 efter en bra konsert och måste vänta nästan en timme till nästa buss. Ett viktigt skäl att flytta till Malmö.
Idag har stora stegen varit framme. Och jag var på topp med livet som insats för att hamla pilträdet vid växthuset. Jag överlevde – nu återstå att se hur pilträdet hämtar sig?