Efter ett par hektiska veckor blir det äntligen en stund över för eftertanke. Den 18 september var det tidig uppstigning – 04.30 – för att komma i tid till Kastrup. Så tidigt på morgonen känner man inte av någon flygskam – inte mycket annat heller. Efter mellanlandning i München och väntan på ett försenat flyg landade vi på eftermiddagen i ett varmt och soligt Florens och Toscana. Det var dock avgjort värre för ett gäng stockholmare som skulle anlänt vid 18-tiden. De kom först vid två-, tretiden på natten. Det fick till följd att den inplanerade ”vilodagen” mitt i resan förlades till den första dagen, när vi egentligen skulle besöka Sienna.
Det blev till att ta skeden i vacker hand och på egen hand orientera oss i Chianciano Terme. Vi tog lokalbussen till den medeltida stadskärnan som låg i andra ändan av den tarmformade staden. En lätt lunch på en balkong med en vidunderlig utsikt över dalen under staden och bort mot Apenninerna fick för tillfället duga som ersättning. Mittemot låg ett charkuteri som sålde lokalt producerade lufttorkade skinkor, korvar, ostar och viner från den egna gården. Vi fick smaka och njöt.
På hemfärden noterade jag att det fanns ett etruskiskt museum. Akki stannade kvar på hotellet efter middagsvilan men inga vilda hästar kunde hålla mig borta från ett besök på museet. Det besöket ångrar jag inte. Utställningarna visade mycket pedagogiskt hur avancerad den etruskiska kulturen var med bad och vattenledningar, bostäder, konst, konsthantverk, matlagning, vintillverkning och vidsträckt handel runt hela Medelhavet och bort till Indien. Det var utförliga beskrivningar och instruktiva filmer – inte bara på italienska utan även på engelska och andra språk. Det var mycket givande. På kvällen blev det – som alla följande kvällar – en onödigt riklig middag med mycket pasta. Akki njöt i fulla drag.
Följande dag började de strapatsrika utfärderna med en lång bussresa till Assisi; den helige Fransiskus stad. Det var mycket backigt men en magnifik katedral gjorde ansträngningarna mödan värd. Efter lunch fortsatte färden till Perugia – en av många charmiga medeltidsstäder och som alla andra högt upp på en kulle med en ansträngande promenad uppför. Ytterligare en riklig middag på kvällen.
Följande dag – som skulle varit en vilodag – blev det utfärd till Sienna (som skulle varit första dagen). Ytterligare en medeltidsstad högt upp på en kulle och med ett storslaget snäckformat torg och en katedral med flera utmärkta målningar av prerafaeliter. Torget är känt för sina årliga hästkapplöpningar – barbacka – där det mesta tycks vara tillåtet. Den häst som först kommer i mål vinner oavsett om ryttaren sitter på eller ej.
Den femte dagen – Akkis 75:e födelsedag – började den officiella vinprovningen. Inte bara Akki och jag hade dock tjuvstartat från dag ett. Dagen startade dessutom med bubbel på sängen – och hällregn utanför – innan frukost. Vi började i Orvieto med sin katedral med skickligt gjorda reliefer som med all önskvärd tydlighet beskrev det helvete som väntar syndarna i skärselden. Vilken tur att helvetet avskaffades i den protestantiska lärarn under 1900-talet – det verkade inte vara miljövänligt.
Vinprovningen på Tentua Decugnano dei Barbi tröstade törstiga strupar rejält. Det var bra viner med gott tilltugg.
På kvällen bestämde Akki och jag att trots allt följa med på utflykten till en närbelägen rustik restaurang i stället för att på egen hand fira hennes födelsedag. Det blev lyckat med mer gott vin och uppvaktning med sång. Det gjorde inte så mycket att det regnat hela dagen.
Påföljande dag började med besök på en olivgård med olivoljetillverkning och provsmakning av olivolja med mat och – vin. Besöket i keramikstaden Deruta blev dessbättre kortvarigt. Alla var trötta och ville hem. På kvällen avvek Akki och jag till charkuteri-, ost- och vinbutiken som även hade servering av de lokala produkterna för att få lite egen tid och lite i efterskott fira födelsedagen. Det var mycket gott och lyckat.
Sista dagen innan hemfärden var det besök på den helt nybyggda och spektakulära vingården Bindella Tenuta Vallocaia med det berömda (och dyra) vinet Vino Nobile de Montepulciano. Det slank också lätt ner.
Avresedagen blev som vanligt lång. Vi började dock med ett återbesök på ”charkuteributiken” för att inhandla charkuterier att ta med hem och ner till Coop (sic) för att införskaffa några ostar och lite vin för att ta med hem.
Trötta och slitna – även en av resväskorna gav upp – återvände vi hem till Höllviken halv tolv på natten. Det har varit en så pass ansträngande resa med många backar och programpunkter att det vare sig blivit tid över för att löpande skriva här eller läsa i någon bok. Och det fortsatte de följande dagarna. Mer om detta senare.
P.S. Tyvärr har jag ännu inte lärt mig lägga in bilder i det nya program som krävs för att skriva den här bloggen.