The thoughts of Eklundh

Sedan en vecka tillbaka är Akki hemkommen från hjärtavdelningen på SUS. Hjärtat är fortfarande till vänster. Hennes puls slår nu normalt och vi har succesivt börjat återgå till ett normalt umgänge – om än fortfarande med restriktioner. Häromdagen kunde vi äntligen tre månader försenat fira Fredriks tjugofjärde födelsedag och en vecka försenat hans bachelorexamen. Eftersom han nu även blivit bachelor i ytterligare en betydelse behöver han nu ensam jaga dammråttor. För att underlätta detta fick han en app(arat) till detta. Vi hoppas att han blir en lyckosam jägare.

Jens passade på att köra ett stort lass från Linköping till Klockarestigen. Därför kunde han också delta i festligheterna på Nybogatan.  Äntligen kunde vi krama och gratulera Fredrik, sitta vid samma bord som de andra gästerna. Några hade fått två sprutor, de flesta första dosen. Det fanns mycket att fira denna varma sommarkväll när alla sökte sig till skuggan och det även dracks mycket vatten. Och det berodde inte på att det saknades bubbel och vin.

På ”baksidan” av vårt sjuttonvåningshus har det nu rest ställningar som når en bit över taket. På ställningar finns plattformar som transporterar jobbar som ska tvätta ytterväggarna innan målarna tar vid. Det betyder att vi får vara rimligt påklädda eftersom vi inte vet exakt när ”fönstertittare” har vägarna förbi. Sedan blir det ”framsidan” av huset där vi har våra sovrum. Det blir till att ha persiennerna nere. Nu blir det spännande att följa inte bara hur det går för Sverige i fotbolls-EM utan även om Stefan Löfven kan klara av defensiven och ett attraktivt kombinationsspel för att komma vidare. Fotbollsexperter och politiska kommentatorer firar orgier i spekulationer i alternativa plattityder – håll bollen inom laget, anfall är bästa försvar, ett starkt mittfält är nyckeln till seger. Extra val är däremot inget alternativ i fotboll.  Pulshöjande lär det bli.

Ännu har jag inte tröttnat på att se ut över Malmö och Köpenhamn när solen går ner och det börjar bli lugnt och stilla. Några flanörer tar en stilla promenad och de stirriga motionärerna är hemma under duschen. De möter jag i morgon när jag tar min promenad.

I dessa studentexamenstider – numera tar alla som orkat igenom tre år i gymnasiet ta studenten – innebär att studenterna kör runt tutande och visslande i flådiga bilar. I coronatider är flak med klassvis av studenter med bubbelflaskor i händerna, visselpipor i munnen och dundrande högtalare inte tillåtna. I stället tycks ett nytt inslag ha tillkommit – skjutande av raketer och rejäla smällare. Ju högre decibel desto lyckligare student?

Äntligen börjar kalendern försiktigt fyllas med coronauppskjutna kalas. Först på tur står firandet av Fredriks examen, en månad senare – och ett år försent -bröllopsfest för Shasha och Jens, house-warming-party och inte minst Shashas examen. Två dagar därefter blir det ytterligare en ett år uppskjuten tillställning; Pigges Premiums vänner. Normalt ”sammanträder” vi vart femte år. I år blir det sex år sedan senast.  I höst har vi dessutom många uppskjutna konserter att se framemot.

Men först måste Akki komma hem från SUS, Malmö.  Jag är för första gången ensam hemma en solig sommarkväll på 14:e våningen. En av fördelarna med läget är närheten till ett universitetssjukhus – vi kan nästan vinka till varandra. Ett mantra för fastighetsmäklare är läge, läge, läge. Nära till Stadion, kollektivtrafik, Pildammsparken, osv. Sällan framhåller mäklare närhet till ett modernt och högkvalitativt sjukhus. Kan det avskräcka köpare?

Nu är Akki inlagd. Men det var först en vända till vår beprövade Vårdcentral i Höllviken som känner oss utan och innan. De senaste veckorna har Akki haft återkommande urinvägsinflammationer och ordinerats allt kraftigare antibiotika.

Efter ny bakteriekontroll i urinen och ett EKG blev det remiss till akuten i Malmö. Efter flera medicinska försök fick de inte ner Akkis puls. De behöll henne för observation över natten. Akki är nu inlagd på Hjärtavdelning med diagnosen förmaksfladder. Olika hävningsförsök har gjorts av pulsen på 150. Undersökningar av hjärta och lungor med kamera genom näsan samtidig med någon kontrastinjektion. Dessutom digitalisbehandling och i helgen nya medicinförsök. Om inte hemgång sker på måndag återstår hjärtkonvertering och/eller ablation. Allt tros bero på en för långt gången urininfektion som penicillin tycks kunna knäcka. Så det blir i huvudsak sängläge över helgen eftersom patienterna inte ens får ta sig ut i korridoren för att sträcka på benen. Det blir till att gilla läget.

Läge, läge, läge. Det tog mig tre minuter att cykla till sjukhuset med nattgrejor, bok, laddare och läsplatta. Men väl framme tog det fem, sex minuter att överlämna grejorna! Nästan lika svårt att komma in som Fort Knox.

Inte oväntat klarade Shasha presentationen av sina cases, sina erfarenheter av behandlingarna på ett sätt som gjorde att jag inbillade mig att jag förstod det. Opponenten hade egentligen inga kritiska synpunkter och den av coronapandemin strängt utvalda åhörarna var också mycket välvilliga i sina reflektioner. Shashas pedagogiska presentation av bakgrunden till sitt projekt och sina resultat var föredömlig. Nu är Shasha övertandläkare. Betyder det att hon är extra kompetent att ta hand om överkäkens tänder? Eller har jag som vanligt övertolkat ontologiska- och odontologiska problem?

De flesta av oss fick endast delta i examinationen via videolänk. Vincent kände för första gången att han inte var i centrum för Shashas och Jens omsorg och omtanke. Men skam den som ger sig. Han såg till att skaffa sig en så pass snabbt växande bula vid tinningen att det blev ilfärd till akuten. Där blev han uppenbarligen väl omhändertagen och imponerad av ett – om inte livslevande – så åtminstone ett fullvuxet skellt. Vincent gav oss alla en minnesbeta, som i sinom tid när alla sår är läkta, kommer att bli en av många anekdoter i familjens historia. Om några dagar börjar Shasha sin nya tjänst och snart nog är det dags för en välförtjänt semester med nya utmaningar i Höllviken.

Innan dess måste vi hålla tummarna för Fredrik som ska presentera och försvara sin kandidatuppsats i ämnet ”Computer science and application development”. Be mig inte förklara vad det är han har gjort. Säkerligen något som gör honom intressant i en växande bransch med vackra leende. Fredrik har haft det goda omdömet att skriva ett rejält avsnitt om etiken i projektet. All heder!

Grattis Shasha och lycka till Fredrik!

Våren står fortfarande och skrapar med fötterna i dörröppningen och prövar bara försiktigt att tränga sig på. Det hjälper inte hur mycket vi än försöker med lock och pock. Trots det inte särskilt vårlika vädret har kastanjeträden äntligen slagit ut i sin ståtliga blom.

För en vecka sedan kom äntligen Vincent och Jens på besök till Höllviken – Shasha behövde egen tid för att slutföra sitt examensarbete. Det var ett efterlängtat besök. Äntligen kunde jag ha Vincent i knät och läsa för honom. Det blev Hellsings ABC-bok som givetvis uppskattades. Det visade sig att redan kan några bokstäver; begynnelsebokstäverna i sitt eget, Mammas och Pappas namn.

Gräsmattan hade hunnit växa kämpa hög och Jens hade ett styv jobb med gräsklipparen och att räfsa samman allt klipp. Våren hade dessbättre hunnit så pass långt att vi kunde skörda de första rabarberna. Årets första paj är alltid godast. Dessutom kunde vi äta piggvar. Båda sakerna passade Vincent utmärkt.

Inte bara balkongen på 14:e våningen börjar nu få sin slutgiltiga utformning med ett osedvanligt svårmonterat skåp och medelhavsväxterna på plats utan även den slutgiltiga (?) inredningen i lägenheten. Vi har nu sex Sjuanstolar runt vårt supercirkelbord och ett upphöjt ”skrivbord” som står vid fönstret med en utsikt över Pildammarna som jag inte kan sluta att njuta av. Men snart kommer utsikten till tornet på min gamla folkskola att försvinna bakom det nya sjukhuskomplexet som växer upp. ”Kompensationen” blir i framtiden att vi har promenadavstånd till högkvalitativ sjukvård – men då kan vi kanske inte promenera dit?

Ännu har coronarestriktionerna släppt. Vi får följa fotboll och några konserter streamade. Det är ganska kasst. En positiv sak innebar det dock i måndags; vi slapp välja mellan att gå på match eller ta oss till Malmö Live för att lyssna på Monday Night Big Band. Vi kunde välja båda. När MFF vunnit var det bara att slå över till konserten.

Till min glada överraskning efterfrågas fortfarande mina tjänster som granskare av examensarbete. Jag hoppas att barnbarnet fått några tips. Den 1 juni ska Fredrik examineras på sin kandidatuppsats; veckan innan den 28 maj examineras Shasha. Det kunde blivit mycket festande och firande – men det får anstå.  

Nu börjar en prövningens tid för ekludharna på Nybogatan. Igår nåddes vi av beskedet att Johanna testat positivt för covid. Idag meddelade Ola att även han testat positivt. Johanna har idag noterat att hon börjat tappa luktsinnet.

Akki och jag är sedan mer än två veckor färdigvaccinerade och ”firade” i fredags tillsammans med våra numera äldsta gamla vänner från Dalby att de också vara färdigvaccinerade med en sammankomst med rejäla avstånd, god utsikt och en bit mat. Det var alldeles för länge sedan – men ändå som om tiden stått still under ett år.

På lördagen vågade vi fortsätta eskapaderna när vi hade Nybogatan på besök. Det blev ”le beau rest” och en trivsam stund. Ffg kunde vi hälsa Johannas kille välkommen hem till Johannas Farmor och Farfar. Eftersom vi har träffat honom några gånger tidigare på Nybogatan blev han väl inte helt vettskrämd. (Eftersom han gör lumpen just nu är han tränad på värre fiender som fortfarande tycks komma österifrån.)

Nu återstår för Akki och mig att se hur god effektiviteten i vaccinet är.

Vi har nu efter många om och men kommit igång med att fräscha upp balkongen. Vi valde till slut en försiktig färgsättning för att låta blommor och inredning ge karaktär åt balkongen och utsikten. Jag har med viss möda skruvat ner alla fönsterbleck, Akki målar och snart är det dags för mig att mondera tillbaka fönsterblecken. Sedan åter ”bara” att hämta inspirationsskrivbordet som ska bli skrivplatsen i ”biblioteket” med utsikt över Pildammarna och de beställda nya stolar till ”supercirkelbordet” där vi ska kunna sitta tillsammans med våra gäster för att äta och dricka gott – helt enkelt som förr i tiden.

Nu håller vi tummarna för Johanna och Ola att de får sparsmakade varianter av covid och att Carina håller sig frisk.         

Nu är jag inte så gråhårig längre. Mitt gråa hår är mycket kortare och min barberare berättade att han nu fick allt brådare tider. I alla meningar gamla kunder började återvända efter långa uppehåll. Eftersom det idag är årets första försommardag frös jag inte ett dugg om öronen när jag cyklade ner till Ribban för att njuta av den nya friheten och det vackra vädret.

Nu väntar vi otåligt på att publik kan börja släppas in på MFF:s hemmamatcher, att konserter och teaterföreställning kan ses irl och inte bara streamas.  Till dess får jag nöja mig med att tulpaner, hyacinter och mycket annat börjar blomma i Pildamms- och Kungsparken. Akki är i fullgång med att planera färgsättningen, möbleringen och planteringen på balkongen. Det är ett mer behärskat projekt än trädgården i Höllviken och dessutom en lagom distraktion idag när hon fått ytterligare en spruta i ögat mot sitt glaukom.

I torsdags ringde vårdcentralen. De behövde ändra tiden för andra sprutan. De hade problem med leveransen av vaccin! Den skulle bli försenad? Vårdcentralen ville boka ny tid? Plötsligt stod tiden stilla! Snart började den ticka igen. Tiden ändrades från 9.55 till 15.25 – idag. Det kunde vi stå ut med. Nu har vi båda fått andra silen och är höga och mycket nöjda. Livet kan peu à peu återvända. Om en vecka har vaccinet fullt ut verkat! Då så …

Det första jag då ska göra är att besöka min barberare. Jag har inte varit så här långhårig sedan min konfirmation. Ingen som jag numera umgås med har sett mig så här långhårig – och så här gråhårig. De grå tinningarnas charm hänger som vitmossa ner över öronen och även om det är en liten bit kvar till hästsvans kan jag kamma en ankstjärt i nacken och nästan se ut som en advokat som är minst lika skum som de han försvarar.

till helgen är alla välkomna att besöka oss. Vi bjuder på middag. Ställ er i kö.

Efter ett år fullt med prövningar renovering, försäljning, flytt och inte minst covid är vi på väg att landa. Vi har flyttat – köpt och sålt lägenhet och hus – ett antal gånger: lägenhet på Skarpskyttevägen i Lund, huset på Bävergatan i Malmö, lägenheten på Carl Herslows gatan i Malmö. Det har visserligen varit lite plock med kvitton med större och mindre renoveringar för att tillfredsställa Skatteverket och statskassan. Men en barnlek i jämförelse med försäljningen av Klockarestigen.

Men att till Skatteverket samla ihop alla kvitto för alla om- och tillbyggnader samt renoveringar av Klockarestigen har varit som att rensa ett Augiasstall. Inte minst att vi gemensamt 1974 byggde på ofri grund, att Akki ärvde ”den ofria grunden” och jag sedan som gåva fick halva den för mig ofria grunden. Kvitton samlade i fyra rejäla kontorpärmar som ryms i en rejäl back för Skatteverkets inspektion. För att inte tala om alla kontrollräkningar och datumangivelser från 1955 och framåt. Att flytta är en prövning, att deklarera är ytterligare en prövning.

Till vår förvåning och inte minst glädje har vi hittat ytterligare ett utrymme i källaren. Det visade sig att det finns en ”matkällare” fullt med hyllor som tillhör lägenheten – perfekt som mellanlager innan den slutgiltiga förstörelsen. En finess som saknas i nya hus.

Till vår glädje kom också Vincent och Jens äntligen på besök. Tyvärr saknades Shasha som behövde vara hemma och plugga för att lägga sista handen på de trettio fall som hon ska examineras på i slutet på maj. Hon slet på sitt håll och Jens slet i trädgården med att gräva upp rododendron och tillsammans med Ola vertikalskära gräsmattan. Carina och Johanna som underhöll Vincent med att blåsa såpbubblor anslöt till Akkis traditionsenliga påsktårta.

På påskafton kunde vi njuta av lammstek och blommande påskliljor.

P.S. Vårt gamla telefonnummer 040-451282 är också under avveckling. Vi flyttade med det som IP-telefoni till Lagmansgatan. Eftersom vi är djurvänner och inte vill jaga dammråttor – särskilt inte vid ett sällsynt svåråtkomligt ställe med för många sladdar – nås vi numera som de flesta andra enbart på våra mobiler.