The thoughts of Eklundh

Det var en lång dag igår. Sista riktiga skoldagen avslutades med fotboll i gympasalen. Jag trillade och det gjorde ONT. Det hindrade mig inte från att vinna matchen. När jag kom hem dunkade det i armen och gjorde bara mer ont. Vi åkte till akuten.
Efter 3 timmar på sjukhuset fick jag reda på att det var en spricka i handleden. Gips på och hem för att sova. Imorse var jag så trött att jag fick stanna hemma från skolan.

Vi har nu varit på resa i fyra veckor av våra nio! Det är livet på en pinne att bo i en kappsäck så länge solen skiner och det är varmt och gott. Man kan knappt tro det att det man har i en resväska är allt man behöver – och allt har sin givna plats. Det är tom så att i denna resväska finns en massa vi inte behöver….. Till och med Peter och numera slutat frågat var vi har saker! Vi saknar inget – jo en nagelsax modell större. Den inhandlades i Carins innan vi lämnade stan. Utöver våra resväskor och ryggsäckar har vi numera en köksväska/en skafferiväska där vi har våra ätbara och drickbara varor. Ofta en ganska väsentlig kass! Här har vi julaftonsvinet inhandlat i Barrosa Valley, portvinet från Perth samt våra nötter. Till våra drinkar har vi inte peanuts utan vi har macadamianötter. Det blir en dyr ovana när vi väl kommer hem….

Magnetic Island, som ligger några kilometer utanför Townsville på östkusten, är det ställe som vi nu vaknar i på morgnarna. Det var med viss sorg i hjärtat vi lämnade Port Douglas och Cairns. Det blev sex och en halv timmes bussresa till Townsville istället för sex timmar enligt tidtabell. Det innebar att färjan till Magnetic Island nyss avgått när vi blev avsatta vid färjeläget halv åtta på kvällen. Tillsammans med ett gäng andra blev det till att vänta till klockan 9 innan nästa färja gick. Vi var visserligen trötta efter bussfärden – men den ljumma kvällen gjorde väntan helt uthärdlig. En buss tog oss sedan i mörka natten vidare till vårt nya vandrarhem på andra sidan ön. Vi bor på Bungalow Bay Koala Village som har koalor och krokodiler. Var det möjligen här ni var också Ola och Carina?? (Magnetic Island är inte ett dugg magnetisk. Kapten Cook som seglade runt och utforskade Australien fick fel på sin kompass här. Han fick för sig att ön var magnetisk.) Praktiskt taget hela ön är däremot ett naturreservat inkl. korallrev utanför.

Idag har det varit en slappedag på stranden med fisha´chips. Det blir säkert något nyttigare nu i kväll. Ett av dagens huvudbry har varit att pussla ihop nästa resetapp. Vi vill åka ca 6-8 timmar för att komma någonstans och helst på dagen. Detta är inte möjligt utan det ser ut som vi har ett nattpass framför oss för att komma vidare mot Brisbane. Men det är inte avskräckande – vi hade en bra nattur mellan Adelaide och Coober Peddy och jag tror att vi klarar det hela på dagtid framöver. Mer om detta senare….

Flyget – drygt två timmar – från Alice Spring till Cairns gick utmärkt liksom busstransporten vidare 6 mil norrut till Port Douglas. Busschauffören körde ”som en galning” på de slingrande och mörka ”bergsvägarna”. Vi kom fram sent på kvällen och hämtade nyckeln till vårt rum i brevlådan. Allt går att ordna här!

Landskapet har helt skiftat karaktär. Port Douglas och området runt omkring är helt av regnskogskaraktär. Det känns nästan som att bo i djungeln. Vi vaknar till en mängd märkliga fågelläten som vi inte hört tidigare. På vägen till stranden häckar en rejäl koloni med riktigt stora ”fladdermöss”. Mestadels hänger de upp och ner i sina fötter på dagarna. En och annan väcks ibland ur sin slummer och flyger då en sväng på dagtid. Riktigt läskiga är de…

Vi har haft tur med vädret! Igår kväll när vi just lagt oss bröt ett sanslöst oväder lös. Regnet vräkte ner och åskan gick ständigt. Det tog ett par timmar innan vi somnade. I kväll hade vi inte mer än hunnit till vår lodge med räkor och vin innan regnet började vräka ner igen. Dessutom lyckades vi med att missa den sedvanliga uppvaktningen av Carina på hennes födelsedag. Carina hade hunnit ge sig iväg till skolan. Vi missade med en timme pga. missförstånd med tidsskillnaden – vi är bara 9 timmar före inte 10! Vi har ställt om klockan 4 ggr sen Perth.

Annars har dagen varit mycket lyckad för att formulera sig försiktigt. Vi har varit ute på Stora Barriärrevet – och det är en upplevelse utöver det vanliga. Akki är också mycket nöjd med de tre omfattande snorklingar vi gjort idag. Det fanns ”slipade cyklopglasögon” så att Akki kunde se och njuta av alla de märkliga former och färger på fiskarna i anslutning till korallreven. Det är en obeskrivlig mångfald. Vädret var utmärkt – solen sken och sikten under vatten var säkert femton till tjugo meter. Vattnet var varmt och skönt och vi var i så länge att skinnet på fingrarna blev skrynkligt. Det är lätt att glömma tiden. Vi hade också utmärkta snorkelledare som kunnigt informerade om olika egendomligheter hos olika fiskarter t. ex. hur när den stora honan lämnar en grupp hanar den största hanen ändrar kön och blir hona!? Undervattensvärlden är inte bara fantastiskt vacker – den är också underfundigt uppfinningsrik.

Vi vet nu vad tropiska värme och regn – över 30 grader varmt, maximal luftfuktighet – innebär att även om man sitter halvnaken rakt upp och ner framför den lilla laptoppen och försöker sammanfatta dagen droppar svetten från kroppen. (Klockan 19 på kvällen kommer dock civilisationen med AC. För att spara energi rekommenderas 25 grader!) Men vi klagar inte – vi stannar ytterligare en dag innan vi far söderut. Utanför vår lodge har vi 4 miles sandstrand men den är tyvärr rödflaggad – kanske är det så hela kusten ner för här finns den dödliga boxstingern – en manettyp. Men har avgränsat en liten bassäng med nät så dit får man gå – men det är som att gå i en jaccuzzi. Det du Johanna och Fredrik – hela Stila havet är som ett hett badkar.

GRATTIS PÅ FÖDELSEDAGEN CARINA – kanske var den bästa födelsedagspresenten att Du slapp höra oss sjunga på väg hem från snorklingen?

Vistelsen i Alice Spring – i mitten av Australien – är nu över. Den har bjudit på åska och hällregn (i torsdags) som medförde att jag blev genomblöt in på bara kroppen efter fem minuters promenad i ösregnet efter ett besök hos ”Den törstige kamelen” för att inhandla vin till middagen. Regnet vräkte ner i flera timmar (även om det är långt i från lika katastrofalt som det just nu varit i de östra delarna av Australien). Vi blev mycket betänksamma inför fredagens utflykt till Ayers Rock.

Fredagen blev dock en mycket positiv överraskning vädermässigt. Det började visserligen med lätt molnighet på morgonen vid femtiden när det var uppstigning för frukost. Det blev också en rejäl bussfärd – 6 timmar med buss – mot Coober Pedy innan det var dags att svänga av mot Ayers Rock.

Vi såg inga av de 1.2 miljoner kameler (dromedarer) som de i slutet av 1990-talet släppt lösa i området, då de inte längre behövs som hjälpmedel för uppbyggnad av infrastrukturen. De ynglar av sig som kaniner. Det du Johanna! Som kaniner – det hade inte Ola kunna bygga burar till!

När vi kom fram var det strålande solsken och strax under 30 grader. Mycket behagligt i den torra luften. Först besökte vi Kata Tjuka som delvis ingår i samma geologiska komplex som Ayers Rock. Där blev det en rejäl fot(o)vandring. Det myckna regnandet har medfört att det är osedvanligt grönt och många blommande växter runt de båda klippformationerna. De erfarna guiderna har aldrig sett området så grönt.

När vi på seneftermiddagen kom till Ayers Rock så fanns där ett par riktigt stora dammar fulla med vatten. För några dagar sedan hade sjöfågel observerats där – mycket ovanligt. I en av dammarna fanns en grodsort vars ägg kunde vara ”konserverade” i decennier för att när det åter blev en regnig sommar kunna kläckas. Ner till dammen fanns ett vattenfall. Det rann inget vatten i den just nu. Guiden informerade oss om att i vattenfallets djupa fickor fanns räkor. Ingen hade en aning om hur de kommit dit! En hypotes var att de kommit med hjälp av något regn som börjat som en tyfon till havs. Det fanns också en del målningar av aboriginer bevarade på några grottväggar. En del av grottorna var fortfarande kultplaster för aboriginer och därför fick man inte heller lov att fotografera.

Själva Ayers Rock är osedvanligt mäktig och märklig upplevelse – med sina knappt synliga sedimentavlagringar som går vertikalt istället för horisontellt i mjuka vågor. På kvällen en timme innan solnedgången lyste klippan sandröd med dramatiska skuggor. Vi kunde avnjuta det hela med barbecue, sallader och ”champagne”. I sällskapet visade det sig finnas en svensk som hälsade på sin golfspelande son och barnbarn i Sydney som vi utbyte lite erfarenheter med. Av en grek fick vi tips om en fransk restaurang i själva operahuset i Sydney,som vi bara måste besöka.. Vi drog i oss en del ”champagne” och vin för att vi skulle få sova några timmar på den 6 timmar långa bussresan tillbaks till Alice Spring. De tolv timmarna i bussen var det dock väl värda för denna mycket spektakulära upplevelse.

Själva Alice Spring är huvudorten för ”The Flying Doctors”. De har att par rejäla hangarer på flygplatsen. Alice Spring är i övrigt en liten sömnig småstad där alla tar det i ett makligt tempo.

Innan vi lämnade vårt hotell kom vi i samspråk med några svarta. När en av dem fick klart för sig att vi kom från Sverige berättade han att han kände till Zlatan och Henke!

Nu är det snart flyg till Cairns!

12 dec Port Douglas

Vi har idag badat i Stilla Havet – över 30 grader varmt i vattnet!

Jag tror att Nobelmenyn frestar er:

Här är Nobelmenyn:

Förrätt

Anka i press med vinteräpplen, pumpa, ättiksgrönsaker och kryddig gelé.

Huvudrätt

Tryffelstekt piggvar med vintersallad på kantareller och oxsvanstryffelsky.

Efterrätt

Len mjöölkchoklad och apelsinbavarosie smaksatt med gammeldansk bitter serveras med apelsinsallad.

Så du får se till att skriva lite mer och bättre så du kan bli aktuell för litteaturpriset, pappa. 🙂

Det är så varmt så att den gamla slitna vitsen ”Sådana här dagar kan man inte kalla kalla, de borde snarare heta heta” kommer väl till pass. Vi befinner oss i princip på Kräftans vändkrets och eftersom det snart är sommarsolstånd kastar vi inga långa skuggor. Allt går i ett makligt tempo.

Därför har det passat utmärkt att gå in i många av alla de gallerier som visar och säljer aborginkonst – vi befinner oss mitt i det område där det finns flest aborginreservat. Det är en ny och främmande men mycket spännande symbolvärld som visas. De har lärt sig sina symboler sen barnsben genom muntligt berättande och genom att rita sina symboler i sand och genom att smycka sig själv och sina kroppar vid högtider med många av de mönster som de nu målar. De skissar inte heller sina tavlor i förväg utan målar direkt – med detta fina resultat!

De flesta konstnärerna är idag kvinnliga – många av männen som tidigare dominerade som konstnärer (deras unga kvinnor skötte hushåll och barn) är alkoholiserade och på kraftigt utdöende. Deras symbolvärld ändras också successivt av många olika anledningar. Historieberättandet, riterna och drömmande hör snart till en svunnen tid. Men det är en växande turistisk kommersialism runt konstformen.

I morgon bär det ut på tur till Ayers Rock. Vi startar 5.45 och kommer hem klockan 02.00. Tanken är att vi skall ha sett monoliten från alla håll och avsluta dagen med champagne vid solnedgången! De är duktiga på att göra reklam. Vi avstod från att sova ute i sovsäck även om det lät spännande – men det är bara för varm för att klara det plus att de förväntade trekkavsnitten troligen är för svåra för mig Akki…..

Vi har bokat flyg till Cairns till på lördag eftermiddag. Vi väntar just nu på svar från några övernattningsställen i Port Douglas som ligger 6 mil norr om Cairns. Australiensarna tycks ännu inte ha snappat att det är dyrare att hantera kontanter än kort. Många betalningar med kort för flyg, hotell o likn får ett påslag på 2% om man betalar med kort – så det blir en del uttag i automater (och som ni ju vet så gör bankerna hemma också sina påslag!) Vem det i slutrundan som betalar det vet vi. Dessutom vill hotell gärna ha lite väl mycket kortuppgifter när man ska boka via nätet som avbeställningsskydd. Men sedan går det utmärkt att betala kontant när man väl är på plats. Men utan internet skulle man knappast kunna åka som vi gör – hur gjorde ni med alla era bokningar Ola och Carina när ni var här för över 15 år sen?! Ringde ni med gamla telefoner utan att ha mobiler – fantastiskt!

Det är varmt i Coober Pedy. Dagens högsta notering är 40 grader. Då slutade kameran att fungera! Men vi fick arbeta oss vidare efter opalfynd. Dessbättre finns det i dagens opalfällor luftkonditionering. Det var avsevärt sämre arbetsvillkor för de första opalletarna i början på 1920-talet. Kommunikationerna med omvärlden var minst sagt mycket bristfälliga och vatten var en bristvara. Men eftersom 95% av världens opaler kommer härifrån undrar jag hur den som gjorde de första opalfynden förstod att de var värdefulla och värda allt slit? Det är knepigt med infrastrukturen här i landet. Utbyggnaden av nätet för datakommunikation är tydligen lika politiskt laddad som utbyggnaden av järnvägsnätet i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. Det var skilda spårbredder för tågen i några av delstaterna. Det var tydligen inte förrän på mitten av 1950-talet som politikerna kunde ena sig om en gemensam spårbredd. Den politiska striden står idag het om hur och vem som ska finansiera utbyggnaden. Det tycks bi den första svåra nöten för den nyvalda konservativa regeringen att ta ställning till. Efter åtta timmars busstur har är vi nu i Alice Spring. Vi har blivit uppgraderade. Vi har nu en fungerande wi-fi på rummet. I natt var det ett rejält oväder med myckt blåst och en hel del regn i Coober Pedy. Nu är det emellertid åter rejält varmt och AC:n går för fulla muggar.

Vi befinner oss nu i Coober Pedy och ar glada for att vi kan bo under jord dvs hotellet har sina rum i grottor. Dar ar det behagligt svalt dygnet runt men ute var det i gar 39 grader och idag bara 37! Det ar som att stalla sig framfor en varmeflakt och oppnar man munnen for lite mer luft sa hittar en fluga snabbt in och sa har man svalt den…..

3000 sjalar bor i den har halan som mest liknar en sandlada dar nagon varit och gravt och sedan lamnat stallet. Inte speciellt vackert men det man hittat under jord och i berget ar desto vackrare. Vi har besokt deras minemuseum, vandrat i tunnlar dar de tidigare brutit opaler, besokt bostader fran 1960talet fullt utrustade med allt som tillhorde hus och hem da. Tron pa de stora fynden och vinsterna har varit starkt. Man var lika nordiga forr som nu det ar bara foremalen for passionerna som andras.

Nu skall vi snart ge oss pa opaljakt, kanske kan det bli nogon mjolkig skonhet och sa maste vi val ha nogot att roa oss pa silverkursen – eller hur Anna?

Avslutningsvis tanker vi pa dig extra nu Carina nar vi har mott de forsta kackerlackerna!! Det sopas och sopas men de finns standigt dar. Anda trosten ar att de ar nagra sma ena.

I morgon bar det till Alice Springs med buss dagtid – det skall bli kul.