Vistelsen i Alice Spring – i mitten av Australien – är nu över. Den har bjudit på åska och hällregn (i torsdags) som medförde att jag blev genomblöt in på bara kroppen efter fem minuters promenad i ösregnet efter ett besök hos ”Den törstige kamelen” för att inhandla vin till middagen. Regnet vräkte ner i flera timmar (även om det är långt i från lika katastrofalt som det just nu varit i de östra delarna av Australien). Vi blev mycket betänksamma inför fredagens utflykt till Ayers Rock.

Fredagen blev dock en mycket positiv överraskning vädermässigt. Det började visserligen med lätt molnighet på morgonen vid femtiden när det var uppstigning för frukost. Det blev också en rejäl bussfärd – 6 timmar med buss – mot Coober Pedy innan det var dags att svänga av mot Ayers Rock.

Vi såg inga av de 1.2 miljoner kameler (dromedarer) som de i slutet av 1990-talet släppt lösa i området, då de inte längre behövs som hjälpmedel för uppbyggnad av infrastrukturen. De ynglar av sig som kaniner. Det du Johanna! Som kaniner – det hade inte Ola kunna bygga burar till!

När vi kom fram var det strålande solsken och strax under 30 grader. Mycket behagligt i den torra luften. Först besökte vi Kata Tjuka som delvis ingår i samma geologiska komplex som Ayers Rock. Där blev det en rejäl fot(o)vandring. Det myckna regnandet har medfört att det är osedvanligt grönt och många blommande växter runt de båda klippformationerna. De erfarna guiderna har aldrig sett området så grönt.

När vi på seneftermiddagen kom till Ayers Rock så fanns där ett par riktigt stora dammar fulla med vatten. För några dagar sedan hade sjöfågel observerats där – mycket ovanligt. I en av dammarna fanns en grodsort vars ägg kunde vara ”konserverade” i decennier för att när det åter blev en regnig sommar kunna kläckas. Ner till dammen fanns ett vattenfall. Det rann inget vatten i den just nu. Guiden informerade oss om att i vattenfallets djupa fickor fanns räkor. Ingen hade en aning om hur de kommit dit! En hypotes var att de kommit med hjälp av något regn som börjat som en tyfon till havs. Det fanns också en del målningar av aboriginer bevarade på några grottväggar. En del av grottorna var fortfarande kultplaster för aboriginer och därför fick man inte heller lov att fotografera.

Själva Ayers Rock är osedvanligt mäktig och märklig upplevelse – med sina knappt synliga sedimentavlagringar som går vertikalt istället för horisontellt i mjuka vågor. På kvällen en timme innan solnedgången lyste klippan sandröd med dramatiska skuggor. Vi kunde avnjuta det hela med barbecue, sallader och ”champagne”. I sällskapet visade det sig finnas en svensk som hälsade på sin golfspelande son och barnbarn i Sydney som vi utbyte lite erfarenheter med. Av en grek fick vi tips om en fransk restaurang i själva operahuset i Sydney,som vi bara måste besöka.. Vi drog i oss en del ”champagne” och vin för att vi skulle få sova några timmar på den 6 timmar långa bussresan tillbaks till Alice Spring. De tolv timmarna i bussen var det dock väl värda för denna mycket spektakulära upplevelse.

Själva Alice Spring är huvudorten för ”The Flying Doctors”. De har att par rejäla hangarer på flygplatsen. Alice Spring är i övrigt en liten sömnig småstad där alla tar det i ett makligt tempo.

Innan vi lämnade vårt hotell kom vi i samspråk med några svarta. När en av dem fick klart för sig att vi kom från Sverige berättade han att han kände till Zlatan och Henke!

Nu är det snart flyg till Cairns!

12 dec Port Douglas

Vi har idag badat i Stilla Havet – över 30 grader varmt i vattnet!