The thoughts of Eklundh

Sydney 15 januari

Backe upp och backe ner. Sydney börjar nu sitta i benen. För att citera Jolo: ”En storstad ska man lära känna genom att promenera genom den.” Han om någon visste det – och nu vet vi det. Vi har idag promenerat till marknaden i Paddington längs Oxford Street (och många andra adresser som påminner om London). Det var rejält uppför – dit. Men Akki travade envist på som en bergget. Det hade regnat lätt på natten och det var fortfarande hög luftfuktighet mulet, varmt men ingen sol. Kaffet när vi kom fram var inte bara gott; det var nödvändigt.

Marknaden var ganska ”exklusiv”. Framför allt fanns det ett par unga, begåvade silversmeder. Vi fäste oss särskilt vid en som skapat riktigt kreativa ringar. Vi köpte ingen men tog givetvis ett kort med adress till hemsidan.

Vägen hem var i huvudsak nedförsbacke och vi passerade många, många klädbutiker för damer. Eftersom vi var ganska trötta gick vi långsamt så vi hade möjlighet att följa unga tjejer som gick ut och in ur praktiskt taget varje. De flesta var redan välklädda – men det är gubevars rea. Vi har noterat många gånger redan att Sidneykvinnorna är ovanligt välklädda för att inte säga eleganta också mycket kvinnlig stil. MEN hur mycket klädbutiker kan det finnas? Hur många kan bära sig? Var tar alla kläder vägen när de är använda?

Eftersom vi inte köpte nya kläder var det dags att återigen ägna ett par timmar åt tvättning, torkning och strykning av det vi redan har. De unga tjejerna tittade storögt på farfar när han stod och strök skjortor och klänningar. De fick något lätt skärrat i blicken eftersom det var lördagskväll och de tyckte att farfar tog lite väl god tid på sig för simpla kortärmade sommarskjortor inför kvällens begivenheter. Det har blivit mycket tvättande av shorts, t-shirts och kortärmade skjortor. Så mycket annat har inte behövt tvättas. Men snart skall en hel del gå i container…

Kvällen avslutades på en ”spansk” krog med scallops, en köttbit och vin innan vi vandrade hem i den varma sommarkvällen.

Sydney 16 januari

I morse ringde kyrkklockorna och väckte oss. Utryckande brandbilar hade av och till väckt oss under natten. Så är det att bo centralt i en storstad. Vi vaknade till en gråmulen söndagsmorgon men vi bestämde oss ändå för att ta bussen ut till Bondi Beach. Det kom några regnstänk under den drygt halvtimmeslånga bussfärden så därför började vi på marknaden. Den var osedvanligt trist – bara ytterligare boutiquer som inte hade råd att hålla till i vanliga lokaler eller letade andra kunder. Dessbättre sken solen när vi travat igenom eländet.

Bondi Beach hade härliga och kraftiga vågor. Det var mycket gott om life guards som försökte hålla ordning på alla entusiastiska och våghalsiga badare. Även om vattnet var något kallare än tidigare så är det dock minst 23-24 grader varmt och det är lätt att hålla värmen i vattnet när man ger sig i kast med vågorna och far som en kanonkula in mot stranden. För 50 år sedan hade jag säkert inte kunnat motstå frestelsen att försöka lära mig surfa. Efter några timmar på stranden i den gassande solen var vi trötta och hungriga. Fisk blev vår räddning innan vi satte oss på bussen tillbaka till Sidney centrum.

Det blev en ny vända till Operan. Den är maffig och de var de enda som sålde en anständigt snygg t-shirt av bygget. Eftersom ostron är jämförelsevis billig mat och inte kräver mycket av kocken blev det ostron som entré vilka intogs på altanen på 8:e våningen i söndagskvällsolsken. De var nog de bästa vi fått här i ‘Australien – mycket stora och mycket havssälta i dem. Därefter lagade och delade en t-bonesteak nere i det alltmänna köket och dess matsal – mindre romantiskt. Detta är vår sista kväll i Sidney.

I morgon kväll och natt bär det iväg till Melbourne – tolv timmar på buss!

Sydney är i huvudsak en shopping- och restaurangstad men ligger mycket vackert vid havet. ”Alla” tycks ha havsutsikt eller åtminstone utsikt över hamnen. I jämförelse med Malmö planerades stationen redan i slutet på 1800-talet i två våningar. Det beror kanske inte enbart på att stadsplanerna i Sydney var mer framsynta än de i Malmö eftersom Sydney är ganska kuperat. En station i två våningsplan har Malmö nu löst – men Ribban får nog aldrig den värme och de vågor som behövs för att kunna mäta sig med Sydney. Men Malmö har åtminstone säkert ett bättre fotbollslag.

Sydney 14 januari

I morse var det blå himmel och solsken när vi åt bacon och ägg till frukost. Vi höll oss trots allt till planen och började på den kinesiska marknaden som var en behaglig variant av marknaderna i Beijing. Inga påträngande försäljerskor men inte heller någon uppenbar prutmån. Vi testade en del av av marknaden utan att köpa mycket men ett par shorts lyckades Akki snabbt övertala Peter att köpa. Kanske var det den mindre storleken än vanligt som gjorde köpet så lätt?!

Baddräkter och handdukar var nedpackade så det blev därefter färjan direkt till Manley Beach, en halvtimme med båt från centrum av Sydney. Efter en behaglig båtresa och en mycket kort promenad kom vi till stranden vid 12-tiden. Solen stod högt på en klarblå himmel, det var varmt och lite vind som svalkade skönt. Det var bara att ge sig i kast med vågorna i det salta och varma vattnet. Så fort vi kom upp och var torra blev det emellertid dags för solkräm 30+. Det blev flera nappatag med vågorna innan vi trötta nöjda bytte om vid tre-tiden. Det var då dags för glass. Det gällde att äta den fort eftersom den annars smälte bort i värmen. Halvtimmen på båtfärden hem tillbringade vi i skuggan. Efter denna ansträngande arbetsvecka i Sydney hade vi inga bekymmer med att förena oss med alla slipsnissarna som också tog sig en förhoppningsvis välförtjänt öl innan helgens plikter väntade dem i hemmet.

Vi åt god take-away-sushi i parken utanför vårt boende. Till dessert blev det en bit ost – Jarlsberg. Det var skönt med duschen för att få bort allt saltvattnet som stramade på huden. Det här livet med salta bad i härliga vågor är inte fel. Undrar om man skulle tröttna på det? Hur lång tid skulle det i så fall ta? Tur är det åtminstone att man inte har något arbete att sköta för det är mycket som distraherar här.

Sydney 11 januari

Vi sov länge. Det har varit en orolig natt. Sommarinfluenserna vill inte riktigt ge sig. Vid niotiden hade jag dock fått mitt kaffe och gick till barberaren i närheten. Jag har i ett par veckor leta efter en ”lokal” barberare som inte vill ha betalt för en timmes arbete som klaras av på 10 minuter. 56 kronor för en klippning får anses rimligt. När jag kom tillbaka blev Akki avundsjuk.

Efter en frukost med bl a lite överbliven rökt lax var det dags för oss att bege sig iväg till Operahuset som givetvis är ett måste. Trots att det blåste en del, kom en regnskur och var småmulet så är det en spännande, imponerande och vacker byggnad som är sällsynt välplacerad vid vattnet. Det blev mycket fotograferat och batteriet i kameran blev på upphällningen. Så går det när man inte har framförhållning och glömmer ladda batterierna på natten.

Efter en lätt och god lunch på Museum of Contemporary Art var vi redo för ett besök bland samlingarna. De har bl a en spännande samling av yngre aborigin konstnärer. Väl värt ett besök. Sedan fortsatte vi med att promenera tillbaka till hotellet. (Vid hade tagit buss på förmiddagen.) Det var ut och in i en del butiker. Mitt i det moderna Sydney ligger sedan det det hyggligt restaurerade och välbevarade Victoria Building som fortfarande har några av de gamla butikerna kvar – även om alltför många har ersatts av rysliga boutiquer. Men alla de fina keramikgolven, de svängda trapporna med sina smidesarbeten och arbetade räcken fanns kvar. Det behövdes inte mycket fantasi för att föreställa sig vilken speciell miljö det en gång varit – ett klassisk engelskt försök att skapa lite överklasslondon mycket långt hemifrån. Batteriet i kameran räckte precis till lite ytterligare dokumentation. (I går hann vi med ett besök i en annan arkad Strand Arcade som också gjorde att man nästan kände sig som på Bond Street i London.) Vi hade sedan gjort oss förtjänta av kaffe och Akki valde en riktigt smarrig choclate-hazzelnut cheesecake. (Det hade blivit mycket motion av allt spatserande.)

När vi passerade frisersalongen visade det sig att de även klippte damer. Det var visserligen nästan dubbelt så dyrt som för pensionerade män, men Akki svalde förtreten med prisdiskrimineringen – så även hon fick en behövlig klippning. Det har ju nu gått 8 veckor sedan vi senast fick mindre grått hår på huvudet. Förkvällen ägnade vi sedan åt att påbörja utforskandet av Chinatown. Givetvis fick en av krogarna ett besök. Ingen av oss orkade äta upp de jätteportioner som serverades – en rissoppa med lite av havets läckerheter för mig och en risnudel med blandat fisk och kött till Akki. Mycket gott – och inte blev vi utfattiga heller.

Sydney 12 januari

Hästkurerna tycks nu ha haft avsedd effekt. I morse när vi vaknade syntes en del blå himmel och vi bestämde oss för att direkt efter frukost ta tåget till Blue Mountain – som också finns på världsarvslistan. Två minuters promenad till stationen och sedan två timmars tågresa först ut genom Sydneys förorter och sedan genom småbyar högre upp i bergen där utsikterna efter hand blev alltmer spännande. Vi steg av tåget i Katoomba och började promenera i en backig gatumiljö till den första utsiktspunkten mot de omtalade ”Tre systrarna”. När vi nöjda med promenaden kom fram hade dimman börjat komma. Vi kunde dock se de ”Tre systrarna” riktigt bra. Akki var dock något besviken ”eftersom de inte var större”.

Efter en lätt lunch lättade dimman och vi fortsatte promenerandet till den första av linbanorna. Nu var det inte längre gatumiljö utan en väl utmärkt stig som gick på en avsats av berget. Bitvis var det fortfarande ganska blött efter ett regn och det gick mycket upp och ner. Vi var ganska svettiga när vi kom fram till linbanan. Det blev sedan en spektakulär färd ett par hundra meter över marken. Sedan blev det färd med ett kabeltåg som hade en lutning på 52 grader. Det är mycket när man tittar två hundra meter ner. Det gick bra – både ner och upp. Därefter en ny linbana som inte var lika imponerande som den första men en bra upplevelse av naturen och bergformationerna.

Vi tog bussen tillbaka till tåget! Trötta i fötterna och nöjda i huvudet. Två timmar och två minuter senare var vi tillbaka på rummet för att ta oss en kopp kaffe och vila ut innan det var dags för en välförtjänt anka i Chinatown.

Sydney 13 januari

Gårdagskvällen slutade med hjärnsläpp hos Farfar. När jag flyttat över bilderna från kameran till datorn och inte var riktigt nöjd med sorteringen lyckades jag med konststycket att radera bilderna från såväl kamera som dator – allt från Operahus till Blue Moutain. Så delar av dagen har fått ägnas åt kära återbesök på Operahuset, arkaderna och en del annat för att skapa nygamla bilder. Men dagen började i den behagliga kinesiska trädgården som ligger muromgärdad på behagligt gångavstånd.

Det blev också en obligatorisk tur i monorailen – det enspråriga tåget/spårvagnen – som går en bra bit ovanför marken. Även om dess hastighet inte är hög går det jämförelsevis fort eftersom den inte är beroende av trafikljus eller trafikstockningar. Innan vi tog båten över till ”norra Sydney” blev vi återigen fascinerade av gatuteaterarbetarna. De kan med enkla trick trollbinda båda vuxna och barn.

Överfarten till norra sidan innebar att jag fick nya fotovinklar på det alltmer imponerande Operahuset. Innan vi flanerade tillbaka över Harbour Bridge stärkte vi oss med fish & chips – på en liten fin krog med bra utsikt över Operan och bron. Flanerandet på Harbour Bridge gav ytterligare perspektiv på Operahuset innan det var dags att återskapa ”närbilderna”.

På hemvägen gick vi genom den Botaniska trädgården som ligger mellan ett sällsynt barnslig borg – Governmet House – och en mer gedigen formgivning åt delstatsparlamentsbyggnaden. Trädgården var i huvudsak utblommad även om det fanns en del rosor kvar. Trädgården innehåller också en del riktigt gamla, stora och egendomligt formade träd.

Promenaden fortsatte sedan hemåt på allt mer trötta ben förbi ett oändligt antal affärer, pubar, banker, fler affärer med rea och ett alltmer hektiskt storstadsliv. Buss- och biltrafiken är tät men disciplinerad. På gågatorna är det ständiga ”avbrott” med gatumusikanter – många mycket skickliga. Vi lyssnade med stor förtjusning på en trumslagare som spelade skickligt på plasttunnor av olika storlek. Trängseln på trottoarerna är påtaglig – men mycket vänlig.

Hitintills har vi – åtminstone i jämförelse med de bofasta i Port Douglas, Rockhampton och Brisbane – haft tur med vädret. ”Efter oss syndafloden” har hitintills varit vårt signum och vi har som många andra australiensare i huvudsak följt översvämningarna via media.

Farfars mage har efter en vecka med ”mycket snack och lite verkstad” återupptagit verksamheten. Det var angeläget – inte minst eftersom det återstår mycket av havets läckerheter att stoppa i den.

Newcastle 8 januari

Efter en mycket lyckad vinrunda för ett par dagar sedan beslutade vi igår att förkorta vistelsen i Hunter Valley med en dag och köra mot Newcastle. Under den lyckade vinrundan hittade vi en liten vingård – Glenguin Estate – där vi blev inbjudna i det stora huset och i ett fantastiskt vardagsrum, högt i taket, en stor öppen spis, och glasdörrar till en veranda med utsikt över vinodlingarna. Trägolvet i rummet var minutiöst lagt i ett halvmörkt australiensiskt träslag. (…..gum) ”Värden” var social på ett mycket sympatiskt sätt och bjöd generöst på sina vinkunskaper . Som föräldralös i Tyskland efter andra världskriget, hade han blivit adopterad och tillbringat livet på många håll i världen tills han i mitten av 1990-talet blivit ansvarig för vinodlingen i Upper Valley. (Vinodlingen ägdes om vi förstod det rätt av en engelsk finansman som hade den inte för att tjäna pengar utan för att göra utmärkta viner.) Han lät oss smaka fyra helt utsökta shiraz viner. Vi köpte två – och fick en flaska från 1998 på köpet, som han precis hittat i vinkällaren som sköttes som ett kollektiv. Han hade inte ansvarat för den årgången och garanterade inte kvaliteten. Den måste därför drickas omedelbart, vi erbjöd oss givetvis att vara försökskaniner. Det märkliga med mötet med denna Klaus var att han var passionerad karatekille (i vår ålder) och var därför absolutist. Han smakade bara så mycket han behövde för kvalitetssäkringen!! Mycket skall man höra och en del frågetecken väckte han givetvis. Åtminstone en av de inköpta kommer att sparas till en kommande gåsmiddag så att fler kan ta del av vår upplevelse. Den är gjord på en vinsort Tannat som endast odlas på denna vingård i hela Australien – allt enligt Klaus.

Vi upptäckte på tredje vindagsrundan ett misstag vi gjort häromdagen. Det var inte Thomas Wineyard som var omtalad som en av de 100 bästa i världen. Det var James Estate som vi av en händelse körde förbi och givetvis stannade till vid. Shirazvinerna var mycket bra – men inte lika bra som de vi provat och inhandlat på förmiddagen på Glenguin inte heller så bra som hos Tyrrells Vineyard. Vi avslutade vår vinrunda genom att än en gång köra igenom en skog av pepparträd där cikadorna fullständigt skriker – en mycket märklig upplevelse. Ljudet går in i bilen trots full speed på AC`n.

Akkis ”sommarförkylning” har nu flyttat till mig. Det hindrade vare sig Akki eller mig det minsta från att i eftermiddags njuta av dyningarna vid en av Newcastles många stränder.

I morgon är det dags att återlämna hyrbilen.

Newcastle 9 januari

Gårdagens övermod med ett härligt bad tog idag ut sin rätt. Farfar hade sovit illa, med ont i halsen, rinnande ögon och näsa. I morse fick Akki – med hjälp av motellmanagern – ge sig iväg för att skaffa medicin i ett söndagsstängt Newcastle. Det blev någon form av hästkur med vita piller på dagen och ljusblå till natten och de ska inte tas längre än till jag är kurant. Vi får se hur det blir imorgon.

När jag påbörjat min hästkur och lagt mig ovan på den nybäddade sängen gav sig Akki iväg för att lämna tillbaka hyrbilen och till ytterligare några timmar på stranden. Jag vilade några timmar. Akki kom tillbaka till ”sjuklägret” med rökt lax, ananas och en flaska vin. Sjuklingen piggnade då till och kostade på sig en lätt promenad i den varma eftermiddagssolen.

Sydney 10 januari

I morse blev det ny bussfärd söderut i lite drygt 3 timmar innan vi var framme i Sydney vid ett-tiden. Bussen stannade vid Centralstationen och två-tre minuters promenad så var vi framme vid vårt YHA som är mycket utmärkt. Här ska vi bo de kommande sju nätterna med vi utforskar Sydney med omgivningar.

Vi har redan åkt ett och halvt varv med gratisbussen runt centrum innan vi bestämde oss för att hoppa av vid hamnen och promenera tillbaka till hotellet. Halvvägs var inte Akki svår att övertala för en färd upp i City Tower där vi fick en magnifik utsikt över hela Sydney medan det ännu var klart sikt. Vi såg också regnet närma sig Sydney.

Nu är tiden på nätet slut mer senare.

För de som vill läsa lite mer hänvisar jag till denna länk.

4 januari 2011 Port Macquiare

Akki vaknade med ont i halsen och en ”lätt temp”. Det var också mulet ute. Efter lite kaffe och ”acetylsalisylsyra” kände Akki sig bättre. Det var fortfarande mulet. Ett besök på biblioteket som öppnade 9.30 efter flera stängda ”public holidays” medförde att vi kunde boka vår färd vidare till Newcastle och vindistriktet Hunter.

Vi fortsatte sedan in ner mot – Port Macquarie är också mycket backigt – den kooperativa fiskhandeln. Det blev ett dussin ostron och en flaska vin. Sedan promenad tillbaka och lite vila. Återigen har det varit dags för att mata en tvättmaskin. Vi behövde också använda torktrumlaren eftersom vädret inte är helt pålitligt. Nu kan vi besöka vindistriktet rena och fina.

Även om solen inte skiner över oss dagligen är vi lyckligt lottade som hann söderut innan Rockhampton och vägarna söderut blev helt avskurna på grund av alla översvämningar. Nordöstra Australien är mycket hårt drabbat och det ständigt återkommande temat i tv-nyheterna.

6 januari Cessnock, Hunter Valley

Igår var det återigen en tidig morgon för att komma med bussen söderut till Newcastle. Bussresan den här gången varade bara 4 ½ timme och vi vara framme i Newastle strax efter klockan 10. Eftersom vi hade bestämt att vi ska besöka Hunter Valley och dess vingårdar och inte enkelt hittat ett prisvärt boende i Newcastle har vi hyrt en bil. Efter knappt en timmes körning kom vi till Cessnock ett litet samhälle med 22000 invånare. Cessnock ligger i södra delen av Hunter Valley och vi har där hittat ett hyggligt motell.

Vingårdarna ligger tätt. Lindemans har givetvis fått ett besök. Men som vanligt är det de mindre som är trevligast och har minst lika bra viner. En viss missräkning var Thomas Vinary som tydligen räknas bland de 100 bästa i världen. Vi har provat flera utmärkta shirazviner och även köpt – som färdkost. Några av vingårdarna har återförsäljare i Danmark och Sverige. Landskapet är böljande och mycket grönt.

Vi kommer att stanna här i området till söndag morgon – den 9 januari – då vi kör till Newcastle för att lämna bilen och övernatta där inför avfärden till Sydney på måndag.

Något har vi blivit påminda om sossarnas ledarproblem i Sverige. Labour – här i Australien – förlorade till de konservativa (och de gröna) i valet för någon månad sedan. Och i dagarna ska det vara en förtroendeomröstning i Labour om ordförandeskapet. Ledarproblemen inom SAP toppar inte precis nyheterna i Australien. Lite nyfikna är vi hur snacket går hemma i Sverige för översvämningarna i Australien kan väl inte uppta all nyhetstid hemma?

Australiendagarna har börjat hitta sin rutin. Vi äter oftast egen inhandlad och tillagad frukost. Det stora problemet är att hitta bra bröd bland alla mjuka skräplimpor. Ost, annat pålägg, mjölkprodukter och juicer håller bra kvalitet. Därefter blir det ofta ett besök på biblioteket för att boka transport, övernattning, kolla epost, göra något inlägg på hemsidan och ibland något på sr.sr eller sydsvenskan.se. Beroende på väder eller var vi befinner oss är det sedan stranden, vinprovning eller någon sight-seeing. Lunch äter vi ibland som pick-nick och ibland på krogen, som idag t ex då det till avkoppling mellan vinprovningarna blev en utmärkt ankleverpaté. Vi drack vatten till den eftersom det skulle bli mer vinprovning efter lunch. Har det varit pick-nick till lunch blir det normalt krogen på kvällen, som igår kväll då vi råkade på en osedvanligt dåligt kinesiskt kök.

Kvällarna tillbringas ofta på rummet tillsammans med en bok eller dåliga tvprogram. Det har blivit några dåliga böcker lästa och tvprogrammen är osedvanligt trista och enahanda. Så det blir mycket tid över till att dokumentera på bloggen. När jag skrivit färdigt är jag också trött och uttråkad men kan krypa till kojs tillfreds med min flitighet.

P.S Vi håller tummarna för Husie i finalen!

Julhelg och nyår är passerat och har förlöpt i traditionens tecken. Julafton med familj (om än lite färre än vanligt), juldagen och nyårsafton med vänner. Även andra traditioner har klarats av, pepparkakshus och pusselläggning. Nedan redovisas det senast lagda pusslet som kanske även kan tjäna som turistkarta för Sydneybesökarna.

Vi njuter nu av de sista dagarna av ledighet innan vi påbörjar vårterminen 2011.

God fortsättning!

/Ola

Port Macquarie 3 jan 2011

Tidigt – mycket tidigt – 2 januari på morgonen lämnade vi Brisbane. Det var söndag morgon vilket innebar att vi skulle få frukosten i ”låda” från receptionen. Problemet var att receptionen inte var bemannad kl 6.30. Vi fick trodde vi fått fart på en ”tjänsteande”. Tyvärr inte tillräckligt för att hinna få vår låda innan vi behövde ge oss iväg till Greyhoundbussen. (Vi hade dock varit uppe tillräckligt tidigt för att laga vårt eget kaffe – men vi missade ett ”mellanmål”.)

Bussfärden från Brisbane till Port Macquarie tog 11 timmar och gick emellanåt riktigt nära kusten så att vi kunde se Stilla Havets mäktiga dyningar och surfarna. Och det behövdes en del distraktioner eftersom det var ovanligt glest mellan busstoppen. (Vi passerade Surfers Paradise som mer liknade Paradise Lost. Det var sanslöst med vulgära hotellskyskrapor.) Hungriga kom vi fram till ett nästan tomt och nedstängt Port Macquarie vid halvsjutiden. Efter lite bekymmer fick vi tag på en taxi som körde oss till motellet som är vårt övernattningsställe de kommande tre nätterna. Vi fick handla lite nödproviant på en bensinmack. Det ska bli skönt när alla helgdagar är över.

Igår var det äntligen igen en baddag. En härlig strand med härliga vågor. Vi satt länge och njöt av de skickliga surfarna. Till lunch åt vi utsökta scallops. Alla fiskbodar var stängda efter helgen men de öppnar i morgon igen. Kanske något extra gott. En bra dag igår!

Just nu har vi bokat för vidare bussfärd mot Newcastle den 5 januari.