Det har varit några hektiska dagar med besök av barn och barnbarn för att tillaga och spisa gås med alla sedvanliga tillbehör från svartsoppa till äpplekaka på lördagen, gå på match på söndagen för att fira Di himmelsblå, på måndagen sanera köket efter lördagens excesser, Litteraturjuntan på måndagen i Lund, följa det famösa presidentvalet i USA tisdag/onsdag och sedan ett par besök på thailändska ambassaden i Köpenhamn för att erhålla visum.
Säsongens sista match i allsvenskan var inte särskilt spännande eftersom det var klart att guldet var himma sedan ett par matcher tillbaka. Matchen blev ändå ganska välspelad och Bajen hade ett par riktigt heta chanser dock inga mål medan Di himmelsblå gjorde tre.
Jag är imponerad av Bajenfansens bildning. De har hittat ett Boyecitat att trösta sig med.
Dock hade de allra blodtörstigaste Bajenfansen samlats ihop av polisen innan matchen eftersom de stökat till det på Möllevångstorget. De flera hundra Bajenfansen som fick följa matchen uppförde sig exemplariskt och stöttade sitt lag. De ansåg uppenbarligen att “Nog finns det mål och mening i vår färd. Men det är vägen, som är mödan värd” för att nu fortsätta att misstolka Karin Boye – eftersom Bajen inte gjorde mål?
I måndags var det sedan dags att ta itu med saneringen av köket för att i första hand grundligt rengöra ugnen. Det var ett par timmars hårt slit – men det är mödan värt även om det var ett gott (ända)mål.
Natten mellan måndag och tisdag kom till vår förskräckelse den första frosten. Vi hade inte hunnit tömma vår egen brunn och hydrofor. Vi fick eld i baken och en hårtork i handen för att tina de frusna rören ovan mark. Det gick bra. Inga rör har gått sönder och hydroforen är räddad.
Natten till onsdag avslutades det amerikanska presidentvalet. Det blev ett snopet och förfärande slut. Jag steg upp vid tretiden på natten. Vid pass fyratiden kröp jag missmodig tillbaka i sängen för att få lite sömn och drömma om en vändning till morgonkvisten. Lite sömn blev det – men ingen vändning i resultatet. USA och världen får nu försöka leva med Trump i fyra år, hålla tummarna för att han inte hinner ställa till för mycket skada och hoppas att medborgarna i USA om fyra år rätt utvärderar hans tid vid makten.
Resandet till Thailand har redan påbörjats. Eftersom vi ska vara i Thailand i mer än 30 dagar och att det då krävs visum med intyg från banken om våra tillgodohavanden eftersom vi är pensionärer och inte har inkomst av arbete, kopior på våra resehandlingar, foto, uppgifter om var vi ska bo och vår garant i Thailand utöver sedvanliga passuppgifter.
Thailändska ambassaden i Stockholm tar endast emot visumhandlingar via personlig inlämning; inte via post. Ambassaden i Köpehamn tar visserligen emot visumansökningar via post men vill självfallet ha påklistrade danska frimärken på det returbrevet som ska rekommenderas eftersom det innehåller värdehandling. Det är svårt att köpa danska frimärken i Sverige. Vi laddade ner, fyllde i våra visumansökningar och fick fram den begärda dokumentationen. Innan avresan till Köpenhamn hade jag kollar med gränspolisen att jag skulle bli insläppt i Sverige utan pass – men med ett svenskt körkort!
Resan till ambassaden gick galant via Hyllie och Öresundståget till Hellerup där ambassaden ligger gick galant. Mindre galant gick det visumansökningarna. Ambassaden i Köpehamn kunde inte ta emot dem. De var ju ifyllda på Stockholmsambassadens formulär. Det nyttade inget till att jag påpekade att det var samma uppgifter som efterfrågades. Eftersom jag vid personliga kontakter försöker undvika att ifrågasätt officiella representanter för andra makter var det bara att ta skeden i vacker hand (den högra?)resa hem med oförrättat ärende men med två blanketter av rätt sort. (Eftersom det ligger en Nettobutik intill stationen i Hellerup inhandlades några boxar vin som tröst.)
Idag på Mårtensafton var rätt blanketter rätt ifyllda men precis som igår blev det till att byta tåg och visa legitimation för att få sedan få nådigt tillstånd att stiga på tåget mot Sverige. Världen blir inte alltmer gränslös. Det verkar snarare som om vi framöver kommer bli allt fler gränser. Det bådar inte gott.
Frosten i Skåne håller däremot på att ge med sig – och den snö som la sig som en tjock filt valnatten är nu bortsmält.
