The thoughts of Eklundh

53 års firande av första maj är minst lika trevligt som tidigare år även om det märks att vi blivit något äldre, mer återhållsamma och möjligen något visare. Inte minst visade det sig att antalet snapsar blev färre och det blev mycket över. Fjorårets värdpar hade med sig ett par flaskor punsch som vi inte lyckats göra slut på. Det lyckades inte i år heller. När blev vi så kloka och sparsmakade? Vadan och varthän tar det vägen? Akki och jag har emellertid tagit hand om punschen. Den kommer att komma väl till pass kommande höst tillsammans med ärtsoppa för att förjaga eländiga höststormar och vinterkyla.

Festandet har emellertid inneburit inskränkningar i fotbollsfestandet. Jag har missat två av MFF:s hemmamatcher – men de har klarat sig bra ändå. Eller tack vare? Nu har festsäsongen kommit in i ett lugnare tempo och på söndag blir det besök på Stadion – i synnerhet som det äntligen tycks bli lite varmare. Det lugnare tempot i festandet har inneburit att vi ”nödgats” spisa piggvar tillsammans med goda vänner två dagar på raken. Ett i-landsproblem som vi uppskattar; såväl vänner som piggvar.

Akkis cortisonspruta har hitintills medfört att hon de flesta nätter kunnat sova utan att vakna så fort hon vänt sig. Måna dagar har hon varit mycket rörlig och aktiv i trädgården som nu behöver alltmer tillsyn. Ibland blir det bakslag efter för mycket aktiviteter. Det omväxlande vädret har dessutom inneburit att vi burit mycket växter in och ut ur växthus. Och det är inte bara ”di Blåe” det går bra för. ”di Gule” – maskrosorna – frodas i gräsmattan och tycks vara en oövervinnerlig motståndare. Lättare är det att stå ut med rapsfälten som nu står gula söder om semaforen i Arlöv. Det är inte lika solgult eller himmelsblått när jag närmade mig Lund igår. Där är det Lugilila som gäller – hoppas de inte blir utslagna alltför snart.

P.S. En dystopisk men tankeväckande bok om en historik bok om morgondagen är ” HOMOS DEUS” av Yaval Noah Harari; författaren till ”Homos sapiens” som också gav en gammal man nya insikter.

Våren har blivit onödigt lång i år. Fortfarande står påskliljorna som slog ut i början av april och lyser gula. Kylan har konserverat dem. Påskliljorna har dock fått sällskap av tulpanerna – och inte minst är snart de första rabarberna färdiga att skörda. Den egna nypotatisen sticker upp med sina blad och vinrankan i växthuset sätter blad och ny skott. För ett par veckor sedan var Akki och jag en sväng i Lund för att se ”Citizen Schein” (som kan rekommenderas) och konstaterade då att magnoliorna stod i knopp. Än har vi inte gett upp hoppet om att värmen också kommer.

I torsdags fick Akki sin 15 centimeter långa spruta med cortison in i höftleden. Den var efterlängtad. Hon skrek inte som en stucken gris – åtminstone hördes det inte ut i väntrummet. Nu håller vi tummarna för att smärtlindringen varar länge och att det kan bli en operationstid inplanerad. Än har vi inte gett upp hoppet.

Vi har fått trösta oss med ett par rejäla kalas. Det aspegrenska 90-årskalaset är svårslaget. Vårt eget påskaftonsfirande var betydligt mer modest med traditionsenlig äggtoddy som en helt onödig avslutning. I tisdags var det ett svängigt 100-årsfirande på Palladium. Ella Fitzgerald hyllades av Vivian Buszeck i en fullsatt och entusiastisk publik. Det var många som kom med färdtjänst och fler hade käppar och rollatorer – men även en del ungdomar (20-25 år) njöt. Så än finns det hopp.

Om nu inte Di blåe vinner Cupen så är det med glädje – och viss avundsjuka – jag gratulerarar våra jämtländska surströmmingsvänner till Östersunds cupseger i lätt snöglopp. Det kan bli en verklig utmaning för sydeuropeiska lag i det fortsatta Europaspelet. Är inte snögloppen utmaningen så blir det kanske knotten?

Jag ska emellertid inte raljera för mycket. Redan för ett par år sedan uppmärksammade den utmärkta tidskriften Offside Östersunds tränare med sina ”udda” metoder. Gemensamma kulturinslag med dans, musik och teater stod och står på träningsprogrammet. Salig Eric Persson gjorde på sin tid försiktiga steg i samma riktning. Så snart MFF var utomlands för fotboll hade Eric lagt in obligatoriska besök på kulturinstitutioner som katedraler, muséer och liknande.

Fotboll blir som bäst tillsammans med andra kulturyttringar – och då avser jag inte reklam för spelbolag – utan att spela och utöva musik, teater, dans och gärna litteratur.

Grattis Östersund och lycka till i Europa – och på hemmaplan.

Jens smet ut ”bakvägen” från banken och promenerade hem som han brukar. Han var dock inte ensam om att promenera som han brukar vara. De flesta av jobbkompisarna fick däremot stanna och han knappt in om Bolaget denna fredagskväll. En lastbil med öl kapades – ännu oklart om det var en terrorist – eller en galning som körde lastbilen rakt in i Åhléns på Drottninggatan i Stockholm. Innerstaden i Stockholm är avspärrat. Tunnelbanan står stilla och all tågtrafik till och från Stockholm inställd – just innan påsklovet. Det blir trångt på tågen till påskens skidresor.

Lika illa är att det är svårt att få information om utvecklingen i Syrien efter Trumps (och USA:s) anfall mot deras flygbaser eller krigen i Jemen, Somalia eller Ukraina. Det är minst lika illa för världen som dagens förfärliga händelse i Stockholm. Det börjar mer och mer likna uppspelet till 1:a världskriget. Irrationella konflikter mellan nationer med växande nationalism och protektionism. Nu gäller det att sitta stilla båten och hålla rak kurs mot ett fortsatt öppet samhälle, ingen ”stämningshöjande” pyroteknik på fotboll och inga livsfarliga efterslängar i hockey.

Hur ska vi kunna se skogen när vi media fokuserar på ett träd i taget?

Vårtecknen hopar sig. Ginsten börjar lysa försiktigt gul, vattnet från den egna brunnen är lyckligt inkopplat, utomhustorkstället uppfällt och allsvenskan har drog igång i går. Väckarklockan stod på ringning klockan halv sex på morgonen för avfärd från Malmö till Götet tillsammans med Ola. Det vill till att man är Blådåre för att numera utsätta sig för denna typ av påfrestningar, som var ett vardagligt inslag på 1970- och 80-talen när arbete var en förklaring till det tidiga uppstigandet.. En snabb kopp kaffe och en snabb avskedspuss på den 51-åriga förlovningsdagen till en sovande hustru innan det blev cykelfärd till buss 100. I det svaga gryningsljuset sjöng fåglarna som galningar. Ytterligare ett vårtecken?

Jag har sällan behövt uppleva en lördagsmorgon på Malmö C vid sjutiden – däremot många vardagsmorgnar. Denna lördagsmorgon var Centralen full av folk; dock inte det vanliga pärmbärargänget som ses på vardagsmorgnar. Det var fullt med Blådårar som huvudsak sömndruckna trotsade den arla lördagsmorgonen.

Bussfärden – som utgick från Centralen – till Göteborg gav inte något tillfälle till mer sömn. När bussen vid tiotiden for genom Halland låg dimman tät som vid Lützen 1632 och det verkade omöjligt att sikta motståndaren. Stämningen i bussen var trots dimman hysteriskt uppskruvad – hos en del med god hjälp av Jägermeister, Skåne och andra destillerade drycker. Det värmde dem även om några missade själva matchen? Själv nöjde jag mig med att under matchen hålla värmen med Loffs ”urväxta” naturuniform, som jag ärvt.Den värmen behövdes gott, eftersom en MFF:s spel mot Göteborg inte värmde särskilt. Det återstår ännu mycket att bevisa för ”Di himmelsblå”. Oavgjort med många tveksamma långbollar innebär fortsatt mycket träning, Hemfärden var ganska avslagen.

Idag har jag för – femtielfte gången återigen fått igång hydroforen efter dess ide i vinter. Ett säkert vårtecken. Jag blir fortfarande lika häpet förvånad över min händighet. Kanske skulle jag satsat på att bli rörmokare i stället för demokratimokare? Dessutom har torkvindan blivit uppfälld så att nytvättade lakan och servetter energibesparande kan lufttorka utomhus. Dessutom har snöskyffeln bytt plats med gräsklipparen. Det är också vårtecken.

Imorgon kväll är det dags för Monday Night Big Band på Malmö Live – dock med mässfall. Den utlovade kvinnliga danska trummisen har brutit ena armen! Det har dock utlovats att det ska bli fullgod ersättning.

Idag kan vi behöva lite uppmuntran efter Akkis läkarbesök på ortopeden i Trelleborg. Efter envist ringande till avdelning fick Akki en återbudstid. Resultatet blev inte riktigt vad hon hoppats på. Det blev stolpe ut och hörna. Akki blev inte uppsatt på väntelista för höftledsoperation. Hörnan innebär att om några veckor får hon en kallelse till Lund för att få en cortisonspruta. Om hon då blir smärtfri är det dags att ställa upp henne i operationskön. Det inlägget har vi gott hopp om eftersom Akki när hon vid tidigare tillfällen, av andra skäl, fått cortison blivit smärtfri i höften. Det inlägget går förhoppningsvis i mål. Men sen är det ändå långt innan matchen är slut.

Uppmuntran består inte bara av att vi gått över till sommartid (utan att sommaren för den skull infunnit sig), att påskliljorna har börjat slå ut (utan att det ännu inte blivit påsk), att tandhygienisten var nöjd med mig (trots att jag slarvat lite med tandpetarna).

Att Trump gått på pumpen med Obamacare och inreserestriktionerna gör också att vi åtminstone tillfälligt kan känna viss tillförsikt inför framtiden. Min välkända narcissitiska läggning hoppas jag nu ska glädja er. För snart sjuttio år sedan publicerades denna bild av en av min Mors egenhändigt komponerade och stickade kofta i Hemmets veckotidning – dåtidens Facebook?

För ett par veckor sedan blev Akkis egenhändigt komponerade och i Thailand stickade tröja ihopsatt. Som min sarkastiska Mormor så pregnant formulerade det:” Allt klär en skönhet och inget missklär en fulhet”.

Det är kvalité i svartvita bilder och allt blir inte bättre med tiden framför allt inte formen – utom passformen på kulturkoftan.

Tecknen på att vintern börjat ge med sig redovisades för en månad sedan. Vintergäcken håller nu på att vissna och all krokus håller på att blomma över. Vintern är emellertid en envis djävel som dock i sinom tid kommer att besegras. För ett par dagar sedan siktade jag det första späda rabarberbladet i odlingen och påskliljornas knoppar sväller. När solen står på börjar vädringsluckorna i växthuset öppna sig. Vi vaknar nu till ljuset och slipper fumla efter kontakten till sänglampan – men för att inte utmana ödet har jag inte haft mod att ännu ställa snöskyffeln i skamvrån.

Ytterligare lovande vårtecken är att MFF börjar vinna träningsmatcher inför den allsvenska premiären och att hockeysäsongen och Redhawks äntligen har kommit till slutspel.

Den svenska kulturskymningen – Melodifestivalseländet – har vi i huvudsak lyckats undvika genom att lyssna på Jan Lundgrens homage till Jan Johansson, bio- och teaterbesök alternativa tvprogram med Chet Baker, Dizzy G, Greta Nilsson (Monica Z okända kusin men minst lika bra som Monica) och Stacey Kent. Ikväll är vi fast i Höllviken och Akki kommer att se till så att jag blir uppdaterad om vad ”hela” nationen anser vara den bästa (minst dåliga?) bidraget till den aktuella europiska kulturen. Det känns som medeltiden när Arja Saimonen sjöng ”Jag vill leva i Europa”. Det är lite förvånande att Polen, Ungern och Storbritannien inte bojkottar detta ålderdomliga paneuropeiska projekt.

Själv kommer jag att ägna mig åt Gunnar Wetterbergs ”Skåne 11500 – 1375”. Jag har hunnit förbi Ärkebiskop Absalon och den danska maktkoncentrationen till Dalby och är nu i första halvan av 1200-talet. Kalmarunionen och en nordisk union ligger alltså i framtiden för såväl Gunnar Wetterberg som oss 2017.

Jag har de senaste timmarna botaniserat i tidningar.kb.se på jakt efter min mormors far skomakare Lars Olsson Wallenberg (född i Valleberga) och min morfars far Hans Petter Weiland. Den gamla radikala sossetidningen visar sig vara en liten guldgruva. (Material efter 1901 kan inte göras tillgängligt på nätet än av upphovsrättsligaskäl!) Målarmästaren Hans Petter var som jag nyligen förstått aktiv inom arbetarrörelsen i Malmö. Han gick bl.a. i borgen för Folkets Park och var med och rustade för öppnandet.

http://tidningar.kb.se/1865536/1901-04-24/edition/147466/part/1/page/3/?q=%20weiland&newspaper=ARBETET&from=1901-01-01&to=1901-12-31

Skomakaren – sedermera fabrikören Lars Olsson Wallenberg – köpte fastigheten Skolgatan 21 i kvarteret Korpen i maj/juni 1900 för 90.000 spänn. Förmodligen en ansenlig summa på den tiden.

http://tidningar.kb.se/1865536/1900-06-19/edition/147466/part/1/page/1/?q=wallenberg&from=1900-01-01&to=1900-12-31

Under rubriken ”Hvar pängarna finnas” framgår det i Arbetet att LOW skulle betala 85 kronor i kommunalskatt 1901. Jag vet inte om han ansåg det orättmätigt. Kanske var han lite sur att Arbetet publicerade uppgiften eftersom han var en ganska regelbunden annonsör avsina skor i tidningen?

http://tidningar.kb.se/1865536/1901-06-12/edition/147466/part/1/page/2/?q=wallenberg&from=1901-06-01

Vad mer kommer jag hitta?