53 års firande av första maj är minst lika trevligt som tidigare år även om det märks att vi blivit något äldre, mer återhållsamma och möjligen något visare. Inte minst visade det sig att antalet snapsar blev färre och det blev mycket över. Fjorårets värdpar hade med sig ett par flaskor punsch som vi inte lyckats göra slut på. Det lyckades inte i år heller. När blev vi så kloka och sparsmakade? Vadan och varthän tar det vägen? Akki och jag har emellertid tagit hand om punschen. Den kommer att komma väl till pass kommande höst tillsammans med ärtsoppa för att förjaga eländiga höststormar och vinterkyla.
Festandet har emellertid inneburit inskränkningar i fotbollsfestandet. Jag har missat två av MFF:s hemmamatcher – men de har klarat sig bra ändå. Eller tack vare? Nu har festsäsongen kommit in i ett lugnare tempo och på söndag blir det besök på Stadion – i synnerhet som det äntligen tycks bli lite varmare. Det lugnare tempot i festandet har inneburit att vi ”nödgats” spisa piggvar tillsammans med goda vänner två dagar på raken. Ett i-landsproblem som vi uppskattar; såväl vänner som piggvar.
Akkis cortisonspruta har hitintills medfört att hon de flesta nätter kunnat sova utan att vakna så fort hon vänt sig. Måna dagar har hon varit mycket rörlig och aktiv i trädgården som nu behöver alltmer tillsyn. Ibland blir det bakslag efter för mycket aktiviteter. Det omväxlande vädret har dessutom inneburit att vi burit mycket växter in och ut ur växthus. Och det är inte bara ”di Blåe” det går bra för. ”di Gule” – maskrosorna – frodas i gräsmattan och tycks vara en oövervinnerlig motståndare. Lättare är det att stå ut med rapsfälten som nu står gula söder om semaforen i Arlöv. Det är inte lika solgult eller himmelsblått när jag närmade mig Lund igår. Där är det Lugilila som gäller – hoppas de inte blir utslagna alltför snart.
P.S. En dystopisk men tankeväckande bok om en historik bok om morgondagen är ” HOMOS DEUS” av Yaval Noah Harari; författaren till ”Homos sapiens” som också gav en gammal man nya insikter.
