Idag kan vi behöva lite uppmuntran efter Akkis läkarbesök på ortopeden i Trelleborg. Efter envist ringande till avdelning fick Akki en återbudstid. Resultatet blev inte riktigt vad hon hoppats på. Det blev stolpe ut och hörna. Akki blev inte uppsatt på väntelista för höftledsoperation. Hörnan innebär att om några veckor får hon en kallelse till Lund för att få en cortisonspruta. Om hon då blir smärtfri är det dags att ställa upp henne i operationskön. Det inlägget har vi gott hopp om eftersom Akki när hon vid tidigare tillfällen, av andra skäl, fått cortison blivit smärtfri i höften. Det inlägget går förhoppningsvis i mål. Men sen är det ändå långt innan matchen är slut.
Uppmuntran består inte bara av att vi gått över till sommartid (utan att sommaren för den skull infunnit sig), att påskliljorna har börjat slå ut (utan att det ännu inte blivit påsk), att tandhygienisten var nöjd med mig (trots att jag slarvat lite med tandpetarna).
Att Trump gått på pumpen med Obamacare och inreserestriktionerna gör också att vi åtminstone tillfälligt kan känna viss tillförsikt inför framtiden. Min välkända narcissitiska läggning hoppas jag nu ska glädja er. För snart sjuttio år sedan publicerades denna bild av en av min Mors egenhändigt komponerade och stickade kofta i Hemmets veckotidning – dåtidens Facebook?
För ett par veckor sedan blev Akkis egenhändigt komponerade och i Thailand stickade tröja ihopsatt. Som min sarkastiska Mormor så pregnant formulerade det:” Allt klär en skönhet och inget missklär en fulhet”.
Det är kvalité i svartvita bilder och allt blir inte bättre med tiden framför allt inte formen – utom passformen på kulturkoftan.
Vem var den söte mannekängen med din mors fina kofta?? Att du blev stilig med Akkis kofta det ser man ju!