The thoughts of Eklundh

Det blev ett äggendomligt påskfirande. Vi visste i förväg att påsken skulle bli annorlunda eftersom MFF hade bortamatch mot Norrköping på Påskafton. Eftersom Jens och Johanna är bosatta i närheten och Ola inte tidigare kunnat ta sig till Norrköping för att tillsammans med Johanna se klassikermötet blev familjesammankomsten senarelagd.

Men allt började egentligen måndagen i påskveckan när Akki fick sin åttonde covidvaccinering. Några minuter efter sprutan fick Akki hjärtfladder och så hög puls att personalen på vårdcentralen beställde ambulans. Det blev direkt transport till akuten i Trelleborg och inläggning. Bilen i Höllviken, Akki i Trelleborg på medicinen och jag fick beskedet på hemväg med Pågatåg från Lund och min Litteraturjunta. Efter en orolig natt tog jag bussen till Höllviken, hämtade bilen och körde till Trelleborg. Sjukvården hade konstaterat alltför lågt kaliumvärde vilket åtgärdats och vi kunde så småningom köra hem.

De haltande påskförberedelserna fortsatte med att grava lax och förbereda lammsteken. Så var det dags igen på Långfredskvällen hemma på Lagmansgatan. Hjärtfladder, ambulans och transport till akuten i Malmö mer intravenöst kalium och en akutläkare som tog sig an problemet och lovade uppföljning och en remiss till provtagning. Men labben för provtagning är stängda över påskhelgen. Det blev ingen tid förrän onsdagen efter påsk. Jag hämtade hem en trött Akki på Påskafton som trots allt slutade med en övertygande vinst för ”di Blåe” i Norrköping.

Innan dess hade vi hunnit med lite prefestum påsk tillsammans med Ola och Carina på Skärtorsdagen. Fredrik fick lämna återbud eftersom han fått influensa och fått lämna sitt jobb på kontoret men fortsätta hemma.

På Annandagen hade Jens och Vincent installerat sig i Höllviken och självklart skulle vi övernatta där så länge Vincents påsklov i Höllviken varade. Tyvärr blev det inte mycket av det. Akki hade knappt hunnit beställa biljetter till Vincent och sig själv innan det var dags igen. Eftersom det var på dagtid körde jag Akki till akuten i Malmö. Återigen konstaterades kraftig kaliumbrist. Akki fick övernatta på akuten och jag på 14:e våningen i Malmö i stället för i Höllviken.

På onsdagen besökte Vincent, Jens och Ola Exprimentariet i Köpenhamn medan Akki och jag vilade ut.

I torsdags blev det besök i Höllviken och en postfestum påskmiddag med lamm. Eftersom Akkis kaliumvärde åker bergochdalbana var det inte tal om Akki och Vincent skulle gå på cirkus. Jag hoppade in som ersättare. Det hade Akki anledning att sörja – hon hade uppskattat det ännu mer än Vincent och jag. Akki fick i stället ett minst lika bra samtal med Jens på tu man hand, som jag haft kvällen innan. De följande bilderna ger tyvärr inte full rättvisa åt alla cirkuskonsterna. Jag är ingen mästare med mobilen.

Armborstskytten hade först på 10 meters avstånd skjutit på en större svart ballong som innehöll denna vita som han därefter prickade. När han kastade sju knivar missade han henne med hårsmåner.

Dessa stadiga manliga cirkusbesökare fick först sätta sig på pallar. Därefter blev deras överkroppar nedlagda på rygg i varandras knä. Sedan tog pallarna bort – och det blev 20 minuters paus.

I denna stålbur körde fyra motorcyklar samtidigt runt och upp och ner. Tyvärr framgår det inte av denna bild hur spektakulärt denna final var.

Sedan var det jättelika vattenpölar när vi lämnade cirkusen på Mölleplatsen eftersom det hällregnat under föreställningen.

Idag skiner solen, Vincent och Jens är tillbaka i Linköping och medan Akki var på symässa njöt jag av solen i Höllviken och kunde nästan med hjälp av mina nya hörapparat höra hur vindruvsstocken sköt nya skott. Det är skott jag älskar.

Nu väntar vi bara på att Akki ska få kallelse till en systematisk undersökning om sitt kaliumläckage.

Den senaste tiden har med all tydlighet visat hur sårbart infrastrukturen på internet är. Flera myndigheter har drabbats. Dels har deras interna kommunikation med diarieföring, patientjournaler, lönesystem osv. drabbats, dels har kommunikationen med medborgarna gått i baklås. Nu gäller det för ”dataingenjörer” och ”datautbildningarna” att hänga med i svängarna och inte bara satsa på spelutveckling och slika ting. Även nätbedrägerierna mot enskilda ökar; framförallt mot äldre. Själv fick jag härom kvällen en epost som tycktes komma från BankID, som påstods sig behöva uppdatera min programvara. Självklart klickade jag inte på någon länk utan anmälde incidenten till Polisen på nätet. En stund senare blev jag uppringd av Polisen som undrade om jag ville göra en formell anmälan. Det tyckte jag inte behövdes nu när de fått epostadressen som var avsändare. De fick göra vad de ville med min information. Det blir väl inte så mycket eftersom inget brott genomförts.

Nu har jag även fått min åttonde vaccination mot covid och eftersom jag har en efterhängsen hosta även en vaccination mot lunginflammation. Mina arma armar börjar likna en sprutnarkomans.

Vårt närbelägna Bolag gör allt för att minska köerna. Vi minns alla den tiden när försäljningen skedde bakom disk. Det gällde att välja rätt kö – och det var inte alltid den kortaste som var snabbast. Hade man otur hamnade man bakom en som ingående skulle diskutera vilket vin som passade bäst till falukorven eller vad det nu kunde tänkas vara för delikatess som vankades. Det var en befrielse när kölapparna infördes.

Nästa innovation på Bolaget var när vi släpptes in och själva kunde gå runt i hela härligheten och noggrant och i lugn och ro studera urvalet. Därefter i sin korg lägga det liquidium man önskar inhandla och kolla i vilken kö de finns minst flaskor i korgarna.

Vårt närbelägna bolag har nu när det är rusningstid infört ytterligare en innovation – självskanning för alla som betalar med kort. Det finns en fem-sex självskanningsplatser med en mans bevakning som vid behov kollar leg. Jag skannar mina inköp och betalar. Vad blir nästa steg?

När utvecklingen på Bolaget gör framsteg kan man inte beskylla Svenska fotbollförbundet (eller kanske riktigare tv-bolagen som köper rättigheterna till matcherna) att tillmötesgå konsumenterna. Inte nog med att Allsvenskan startar på Påskafton dessutom ska finalen i ”Cuppajäveln” spelas 1:a maj. Inte för att jag firar Påsk för Jesu lidande på korset – men det är alltid gott att traditionellt kunna samla familjen. Jag har inte heller varit någon trogen eller hängiven deltagare i demonstrationståg på 1:a maj. Istället har vi alltid prioriterat att umgås med vänner för att fira våren. Den gamle MFF-hövdingen Eric P snurrar säkerligen som en fläkt i sin grav över dessa övergrepp och kränkningar på traditioner. Är nästa övergrepp viktiga matcher på Julafton och Midsommarafton?   

När statsägda Systembolaget går framåt, går Sv Fotbollförbundet bakåt i monopolkapitalets ledband.

Efter en lång och förödmjukande canossavandring för statsministern till Ankara och Budapest har nu Sverige övergett två århundranden av alliansfrihet. Vi är nu beroende av USA:s presidents välvilja och den kan redan nästa år visa sig vara en trumpen och oberäknelig man. Lika oberäknelig är utgången av ”kriget” mellan terrororganisationen Hamas och demokratin Israel eller det ryska försöket att erövra och införliva Ukraina med Ryssland. Vare sig Israel eller Ukraina är perfekta demokratier. Långt därifrån.  Men jag vet ändå vem vi – Sverige, EU, Nato och USA helhjärtat bör stödja. Knäckfrågan för mig är vilken politisk ledare som vill och vågar utmana medborgare att inte bara öppna sin hjärtan, utan än viktigare att öppna sina plånböcker för ökat internationellt stöd för att bekämpa illegitima autokrater och terrorister.

Konflikterna sprider sig inte bara till Paris och den kommande sommarolympiaden utan även till Malmö och den kommande Eurovision Song Contest. Vilka ryska medborgare ska få delta i OS? Ska Israel få ställa upp och med vilken text som helst? Och till vilket pris för våldsamma demonstrationer. Våldsamma demonstrationer i Malmö kan kanske undvikas om det blir ett tillfälligt eldupphör, fång- och gisslanutväxling under ramadan och försiktiga förhandlingar om ett stilleståndsavtal i Mellanöstern.

I den lilla världen händer det också saker. Häromdagen fick jag ett telefonsamtal från Dalsland och prästgården i Bolstad. De undrade om jag var släkt med prästen Salomon Kruskopf. Det kunde jag inte förneka. Det skulle hållas ett föredrag om honom och ordföranden för prästgårdsföreningen undrade om jag hade några bilder av hans hustru och dotter. De är nu avsända till föredragshållaren tillsammans med en snusdosa (?) med fyra fack; ett för obegagnat, ett för en gång, ett för två gånger och slutligen ett för tre gånger begagnat. Vi får se om det kommer med i föredraget?

Viktigast i den lilla världen är självklart att barnbarnet Nova har tagit sina första stapplande steg uppe i Linköping. Måtte vi snart få möta henne springande emot oss – och in i en fredligare värld.

Som vanligt tar den skånska vintern två steg fram och ett tillbaka. Ena dagen skiner solen från en klarblå himmel och vinden värmer, nästa dag minusgrader och vinande snön runt husknuten. Det tar en kvart att få bort snön från bilen. Dessbättre fungerade kollektivtrafiken utmärkt i  Malmö och tågtrafiken mellan Malmö och Lund. Men i Lund blev det tvärstopp när jag och min kompis skulle ta bussen till Östra Torn och Litteraturjuntans sammanträde. All kollektivtrafik inställd i Lund och det tog rejäl tid att få tag på en taxi som var beredd att köra på ”normal” taxa. Litteraturjuntan fick dra ut på tiden till dess att kollektivtrafiken i Lund återupptagits. Ett par dagar senare var all snö försvunnen och förvandlad till strömmande vatten i Hörbycentrum och till olägenhet för villor vid Ringsjön.

Barnbarnet i Norrköping som trots – eller kanske tack vare – ett omfattande engagemang i kårlivet erhållit ett utbytesstipendium i Rom under höstterminen. Det ser hon framemot med skräckblandad förtjusning. Oron består i första hand av den sällsynt besvärliga bostadsmarknaden för studenter i Rom. Men det ger Akki och mig en möjlighet att planera en höstresa till Italien.

A pro på gamla ruiner. Själv håller jag tillsammans med ett par gamla klasskamrater att planera för vårt 60-årsjubileum. 60 år sedan vi tog studenten? Av klassens lite drygt 20 elever som fortfarande lever är det 15 som tackat ja. Några kan tyvärr inte komma eftersom de känner sig för skröpliga. Några har inte svarat. Den mest avlägsne kommer resande från Arjeplog-Arvidsjauri. Det blir kanske en måltid i det gamla danska medeltida Kockska Huset. Vid ett kommande ”studiebesök” ska vi utvärdera tillgängligheten och akustiken. Det blir alltmer att ta hänsyn till för övermogna som för 60 år sedan avlade ”mogenhetsexamen”.

Akki har hunnit med ytterligare en vända på Akuten. Den här gången tillkallades inte ambulans utan jag agerade transportör. Denna gång blev det bra några timmar innan jag kunde hämta hem henne. Om en vecka är det planerat en ultraljudundersökning av hennes hjärta och sedan hoppas vi på en permanent lösning.

Vår favorit Jan Lundgren erhöll Guldnålen på en bejublad picknickkonsert på Victoria. Jazzradion var där för att spela in för kommande sändning. Så om ni lyssnar mycket noga kan man i sinom tid höra oss andäktigt lyssna (och applådera). Själv har jag nu sent om sider fått hörapparat utprovad. Nu återstå bara att se – eller snarare höra – om det är selektiv perception eller nedsatt hörsel som gjort att jag inte uppmärksammat alla kommentarer i hemmet?

Strax innan klockan 3 idag sken plötsligt solen från en himmelsblå himmel. Flaggorna runt Stadion vajade på halv stång och begravningsbilen med stoftet av Bosse rullade in på Stadion och vi sjöng samfällt Hymnen.

https://www.sydsvenskan.se/2024-01-11/bosse-larssons-sista-fard-hedrades-pa-stadion

Det blev ett fint slut.

Vi har överlevt jul och nyår – om än med viss vånda. Julafton firades inte på Nybogatan som brukligt men väl hos Ola och Carina i deras nyrenoverade lägenhet på Krutmeijersgatan (K3). Det var nästan som hemma eftersom det ligger bara ett stenkast österut från vår ”övernattningslägenhet” på Calle H. Ett stenkast söderut – visade idogt släktforskande – hade Carinas mormors mormor bott på Rönneholmsvägen 41 för 100 år sedan. Då var området inte mitt i stan utan snarare bondvischan med Kronprinsens husarer som grannar.

Den snö som drabbat Malmö i månadsskiftet november/december var sedan länge smält och på julafton ersatt av regn och hårdblåst – men det var varmt och skönt inomhus och för mycket och för god mat. När de obligatoriska julklappsrimmen var lästa, kommenterade, julklappsböckerna uppackade och ett sällskapsspel uppackat var det dags för di Gamle att bryta upp. Eftersom det var gratis att åka buss på julafton trotsade di Gamle busvädret och promenerade till hållplatsen. Ibland bedrar snålheten visheten. Det var skönt att komma inomhus igen.

Eftersom vi hade bunkrat med mycket mat hemma, hade många nya böcker att läsa och busvädret höll i sig blev det inte många promenader de följande dagarna.

Nyårsafton började tidigt. Halv sex väckte Akki mig. Hon hade då mycket hög puls. Det blev ambulanstransport till akuten, många prover tagna och många villrådiga läkare. Intravenöst kalium fick inte ner pulsen. Allt fler patienter på akuten skickades antingen hem eller till andra avdelningar på sjukhuset i väntan på nyårsnattens väntade anstormning av fylleslag och misslyckade raketuppskjutningar. Men Akki fick ligga kvar. Och ligga kvar. Det var lika ensamt för henne som för mig. Det hade tydligen beslutats om en elkonvertering tidigare på dagen – men den hade blivit ”borttappad” vid överlämningen mellan förmiddags- och eftermiddagspasset.

För att vi inte skulle vara allt för ensamma på nyårsafton kom jag till akuten för att ingen av oss skulle bli ensamma. Det blev en lång väntan och allt mer irriterade samtal med sjukvårdspersonalen. Strax innan elva på nyårsaftonskvällen fick Akki äntligen sin konvertering och kunde komma hem. Taxi och färdtjänst var inte att tänka på eftersom det var nyårsafton. Jag promenerade hem i blåsten och hällregnet för att hämta bilen. Vid tolvslaget körde vi längs Pildammarna.

Det blev ingen vit jul, men väl en ”vit” nyårsafton.

Det nya året började med ett par lugna dagar. Den 3 januari var det dags för en nostalgitripp till Hipp och pjäsen/monologen Underdog som i sin helhet utspelas på Borgmästargården under 1970-talet. En föreställning väl värd att se för många malmöiter. Återigen trotsade vi vädrets makter.

Ett par timmar senare var det dags för ny transport med Akki till akuten. Det blev en orolig natt – för mig hemma och Akki på en britssäng. Med ny medicin och till ett nystädat hem (städpatrull) återvände Akki strax efter lunch.

Nu önskar vi oss alla en god fortsättning på det nya året!

Det har varit skickelsedigra veckor på sista tiden. Tiden och inspirationen har inte räckt till men nu har jag samlat mig till en epistel. MFF vann visserligen guldet men vinsten lämnade en bitter eftersmak med bengaler, bangers och eldande av säkerhetsnät. Brandlarmet gick och publiken uppmanades att lämna stadion. Endast några få i publiken lydde uppmaningen och lämnade. Några som försökte lämna lär inte ha kommit ut eftersom grindarna var låsta! Man var rädd för att obehöriga skulle ta sig in och ställa till med mer oreda. Vad hade inträffat om brandlarmet gått på ett varuhus, skola eller en vårdinrättning och personalen och kunderna vägrat att åtlyda uppmaningen? Eller om det faktiskt utbrutet en våldsam brand på Stadion? Att ett kommunalråd och flera journalister bagatelliserar incidenten är minst lika upprörande.  

Ola och Carina har lämnat Malmös utkanter och flyttat in i lägenhet i centrala Malmö. Tio minuters gångväg till tåget till Kastrup för vidare transport ut i världen och max 15 minuters promenad till Stadion. Idag rymdes alla gamla vänner med barn på sedvanlig julglögg i nära anslutning till Carinas födelsedag. Det är bara deras katt som ännu inte känner sig riktigt hemma och håller ibland fortfarande på att pinka in sitt revir – inomhus.

Det sista jag gjorde på Nybogatan var att gräva upp en malörtsbuske för flytt till Höllviken. Den var en delning av min gamla som gått bort. Ett i alla betydelser gott exempel på cirkulär ekonomi – dvs snålhet. Nu får vi se hur det går eftersom det dagen efter kom en köldknäpp som varade i över en vecka. Plötsligt blev det vinter.

Vi har fått vår sjunde vaccination mot covid och den årligen återkommande vaccinationen mot säsongsinfluensa. Akki har äntligen fått sitt navelbråck lyckosamt opererat här i kvarteret intill. Det blev en natts övernattning. Ytterligare en natt blev det akut med ambulans till sjukhuset eftersom Akki fick upprepat och långvarig hög puls. Hjärtfladder. Men nu har hon ordinerats ny (och bättre) medicin i förebyggande syfte. Efter en stor genomgång och många prover av Akkis lungproblem har vi haft ett någorlunda lugnande samtal med hennes lungläkare. Vi tror oss våga på att planera någon lite längre resa om ett par månader. Det behövs.

Själv har jag fått konstaterat att jag börjar få åldersförändringar i gula fläcken och att det inte var ”efterstarr” som optikern trodde. Nu kan jag få mina nya glasögon så att jag ser bättre ut. Akki har länge klagat på att jag hör illa. Innan besök hos audionomen för hörselkontroll har jag dessutom fått öronen rensade från vaxproppar. Med tanke på så mycket elände man numera dagligen hör talas om är jag osäker på om hörapparater gör livet mer drägligt – men förhoppningsvis för Akki. Har man väl kommit in i den svenska sjukvården blir man väl omhändertagen.

Det är inte problemfritt att bo i hus med hiss. Ett oväntat strömavbrott när man kommer hem efter en stärkande promenad och det blir ytterligare fjorton våningars motion i trapporna innan man får sin hett efterlängtade kopp kaffe. Det gick. Häromdagen var Akki på sin bokklubb i Lund och jag på min litteraturjunta i Lund. Akkis slutade innan min. När jag satt i bussen på väg till stationen i Lund fick jag besked av Akki att hon var nästan hemma. En timme senare när jag var nästan hemma kom besked att Akkis hiss fastnat mellan femte och sjätte våningen – och att larmad hissreparatör ännu inte anlänt. Jag kom in om dörren på 14:e våningen först. Äntligen hade reparatören anlänt och tio minuter senare kom Akki hem. Dessbättre var inte Akki kissnödig och har inte heller anlag för klaustrofobi. Det finns de som har det värre.

Nu återstår bara att önska alla trogna läsare en GOD JUL! Dessutom önskar vi oss alla ett kommande år med mindre och färre konflikter så att det blir ett riktigt GOTT NYTT ÅR!

Amanuens är en gammal byråkratisk tjänstetitel som kommer från latinet och betyder ungefär ”till hands”. Mitt första jobb på universitetet var som 2:e amanuens. Jag behövde inte vara till hands som pärmbärare utan hjälpte studenter att välja uppsatsämne och sedan innan seminariet tillsammans med examinator granska den färdiga produkten. Det är nu 55 år sedan.

I förra veckan återknöt jag till början av mitt CV. Jag blev amanuens till Ola och Carina – men nu som plankbärare av nedmonterade garderober, köksskåp och inte minst uppbrutet parkettgolv; från deras nyköpta lägenhet till deras bilsläp för vidare transport till närmsta miljöstation (soptipp). Inte lika intellektuellt utmanande men väl välbehövligt fysiskt.  

Erdogan har skickat Sveriges ansökan om medlemskap i Nato vidare till ”sitt” parlament. Där kan det säkert bli mer parlamenterande. Det blir det säkert i Ungern också som tidigare inte velat vara sist på bollen – även om de båda spelar på en annan demokratisk planhalva.

Dessutom är två svenska fotbollsfans brutalt mördade i Bryssel. Mörkret blir allt svartare. MFF-matchen inleddes med en tyst minut för att hedra offren. Den annars mycket högljudda och sjungande publiken var knäpp tyst. Det var mäktigt. I det tilltagande höstmörkret spelade ”di Blåe” till sig en viktig seger – utan att spela övertygande för att ta hem guldet.

Bussarna i Lund – som jag utnyttjar en gång i månaden när min Litteraturjunta har sina möten – har än en gång fått nya sträckningar och ändhållplatser till Nova i Lund. Busslinjerna i Lund är nu lika svängiga som Lunds politiker om vart hän deras avloppsvatten ska ledas för att renas – Buss a Nova. Och då går bussen ändå inte till Göteborg.

Riktigt svängigt var det igår kväll på Malmö Live där Jan Lundgren, Nils Landgren och Lill Lindfors fyllde salongen med mycket improvisation, bra musik och en del bossanova.