The thoughts of Eklundh

Att bli bjuden på studentkalas är lika glatt överraskande som ett välkommet avbrott i de senaste årens bevistande av begravningar och nekrologskrivande. Livet börjar återvända även om den ljusnande framtid inte är vår. Att Akki och jag efter en rejäl fest kunde promenera till bussen ger trots allt en del hopp.

Den årliga besiktningen på min nya vårdcentral utföll trots en del varningstecken rimligt tillfredsställande. Blodtryck och lungkapacitet liksom de flesta andra värdena. Jag ligger däremot på gränsen till övertramp avseende diabete. Ny kontroll om några månader. Men så länge jag kan klippa gräsmattan och någorlunda städa Lilla huset är det hopp om livet. Ont krut och gamla gubbar förgås inte så lätt, som min mormor lakoniskt formulerade sig. Men lite gammal känner jag mig allt när jag behöver be vaktmästaren i huset om hjälp för att byta ett par ledlampor högt upp under taket. Han behövde inte ens stege! Jag kände mig som Morgan Johansson.

För några år sedan när vi fortfarande for runt som galningar för att kolla intressanta lägenhet i Malmö var vi bland annat i ett hus intill där vi bor nu. I samma svale bodde en gammal vän till oss som vi stött på av och till Malmö och i sammatrapphus bodde än mycket äldre gemensam kollega till Akki och mig. När vi för ett par år sedan bestämde oss för vår lägenhet tänkte vi att snart stöter vi på varandra. Det har vi inte gjort – förrän för någon vecka sedan var visning av vad vår bostadsrättsförening har att erbjuda av boule, bridge, bokcafe, festlokaler, uthyrningsrum, gym och inte minst vävstuga. Den nya vävstugan är en av Akkis fasta punkter; den andra är i Vellinge. Där möttes äntligen vår konstkunniga gamla kompis Lena E upp. Det är en början på att ibland dricka vin tillsammans.

Vår ökade rörlighet innebär också att vi gärna tackar ja till inbjudningar särskilt till vänner i Västra hamnen som alltid bjuder på överdådigt god mat, vänliga och intressanta samtal. En oväntad inbjudan från våra kinesiska vänner fick abrupt och sorgligt ställas in. Han hade testat positivt för covid efter en rejäl 150-års jubileumsfest som hans svenska företag tillhandahöll. Trist för oss och ännu mer för honom eftersom han snart går i pension och tjänsteresorna till Sverige är ett minne blott.

Igår firade vi 55-årig bröllopsdag med gravad lax och alla tillbehör inte minst ett mycket bra Nya Zeeländskt vin. Imorgon är det Midsommarafton som vi firar i Höllviken med sill och nubbe, nyklippt gräsmatta och nyinstallerad varmvattenberedare i Vita huset.

Det finns hopp om livet.

Efter en vecka i Höllviken återvände Vincent med sina föräldrar till Linkan efter ett besök med många förvecklingar. I morse kom ett stilla sommarregn och Akki kastade ut gödning på den trötta och hårt prövade gräsmattan.

Förvecklingarna började veckan innan. Det var först meningen att alla tre Linkanborna skulle komma till Kristi Himmelfärdshelgen. Vincent blev emellertid bjuden till bästa kompisens födelsedagskalas på lördagen. Vincent och Shasha valde att stanna hemma för att Vincent inte skulle missa kalaset.

Strax efter att Jens lämnat Linkan började Vincent få ont i magen och kasta upp. Sen blev det ont i öronen och som lök på laxen fick han också ögoninflammation. Ett besök hos doktorn blev resultatlöst eftersom Vincent vägrade att låta sig undersökas. Det blev inte heller något första barnkalas för Vincent.

Jens kom som planerat till Höllviken och en trädgård som krävde uppmärksamhet. Gräsmattan vertikalskars och nöjd kunde Jens, Akki och jag följa cupajävelen mot Hammarby. (Ola, Carina och Johanna var på plats i Tjockholm.) Oavgjort efter full tid, oavgjort efter förlängning men på straffar lyckades det äntligen för ”di Himmelsblå” att efter mer än tre decennier vinna cupajävelen! Självklart firades detta hett efterlängtade ögonblick med bubbel.

Jens jobbade inte bara i trädgården utan också på distans. Det blev givetvis också en vända till tippen med trädgårdsavfall.

På söndagen anlände äntligen Vincent och Shasha medan Akki var på Garden Show i Kungsparken. Det blev ett kärt återseende – även om Vincent var trött och reserverad efter sjukdom, en tågresa med byte till buss och upphämtning i Hässleholm eftersom det börja brinna nära spåret strax utanför Lund. pga banarbete.

På måndag morgonen var det dags för Shasha att fara vidare till Cypern och en tandläkarkongress. I Höllviken var vår uppgift att ta hand om Vincent för att Jens skulle kunna fortsätta att jobba på distans. Det gick så där första dagen men efterhand fick vi upp handlaget. Vi kunde ta oss till stranden, till Vellingeblomman och besöka Bamseland, till Ängavallen och kolla på suggor och grisar, till Malmö museum och kolla akvariet med rockor, hajar, korallrev med alla färgglada fiskar. Vincent fick också smak på att prova farfars digitala kamera. Alla bilder blev väl inte som han tänkt sig men alla är vi barn i början. Alla motiv är inte välvalda.

Men blommor är vackrare.

Shasha hade knappt hunnit landa på Cypern innan hon övermannades av en rejäl maginfluensa som höll henne borta inte bara från trista föreläsningar utan även från middagar och utflykter med kollegor. Det blev inte mycket mat för henne de första dagarna. Sista dagen kunde hon delta i några aktiviteter. När hon anlände på lördagen var hon fortfarande rejält trött efter ett ”fakirflyg” från Cypern.

På fredagskvällen blev det besök av Ola och Carina med vidhängande motorsåg. Det var mänga grenar och stockar att kapa efter vinterns fällning av en 50-60 år gammal tall. Det blev ett styvt arbete för en man som tillbringar mesta arbetstiden framför datorskrämrar. En del av stockarna hade redan börjat få torrsprickor så med en järnkil och slägga klövs en hel del. Men mycket återstår.

Jag kan inte avstå från att kommentera de senaste turerna kring SD:s förslag om att uttala misstro mot lundapågen Morgon Johansson. M, KD och L hoppade snabbt på tåget. En politisk vilde (f.d. Vänsterpartist och PKK-sympatisör) hotar utnyttjar situationen med sin avgörande röst. Ett rent inrikespolitisk problem – Morgan Johansson – utnyttjas för att få försäkringar i utrikespolitiska frågor, som vår relation till skurken Erdogan och Sveriges ansökan om medlemskap i Nato. Ännu vet vi inte hur det slutar. Gör statsministern ett bondeoffer (låter Morgan lämna in en ansökan om entledigande), lovar vilden inga eftergifter till Erdogan (och kan därmed sitta kvar) eller förlorar en förtroendeomröstning och sitter kvar som ledare för en handlingsförlamad regering (expeditionsministär) tills valet i september? Statsvetenskapliga förvecklingar där jag självklart håller på en uppgörelse med ”vilden”.    

Nu har alla årsmöten för ideella föreningar avverkats. Det har valts mötesordföranden sekreterare, redogjorts för bokslut, beslutats om ansvarsfrihet för styrelser, medlemsavgifter, valts nya ledamöter i styrelser osv. Trist som långfredagspredikningar. De bästa årsmötena avslutas med middagar. Föreningen Malmö Nations Vänner kan genom väl placerade aktier bjuda de närvarande ”Vännerna” på mat och gott vin.

Föreningen ”Plantan” (Malmö Förskönings- och planteringsförening) bjuder på en storståtlig lokal – Rådhusets bankettsal och en hel flock med traditionell serveringspersonal. Den goda maten Tuppbröst från tockafarmen och ett gott Côte du Rhône till var mer än väl värd sitt pris. Att kunna njuta av detta tillsammans med gamla vänner som Bo M-N med Caroline, Anders A och Kerstin L gjorde inte tillställningen sämre.

Vi har också hunnit med att lyssna på gamle jazzkompisen Bob Stalin som fortfarande har mjuka fingrar och perfekt tajming i sitt pianospel. MNBB har haft säsongsavslutning med en ovanligt men trevlig bossa-novarepertoar. Återigen träffade vi givetvis gamla vänner.

Vår bostadsrättsförening visade upp alla sina faciliteter  med allt från gym med bastu, vävstuga, boulebana, bokcafé, uthyrningsrum osv – dock ingen visning av exklusiviteten kallmangeln! Där – inte vid kallmangeln – träffade vi plötsligt på ytterligare en gammal kompis från gymnasietiden i Malmö. Lena E som vi kom överens om att träffa under enkla former – dvs ett glas vin och småskvaller. Hon lever ensam och vill gärna dricka vin tillsammans med någon. Visst ställer vi upp för gamla vänner.

Den årliga besiktningen av mig på min nya vårdcentral är genomförd. Det blev några återbesök för att lämna diverse prover. Akki och jag har också fått fjärde covidvaccindosen och Akki ytterligare en spruta i ögat. Det är möjligt att mina flitiga besök på vårdcentralen medförde att jag fick en släng av influensa och även lyckades smitta Akki. Allt innebar att vi fick avstå MFF-matchen. Lika bra var kanske det eftersom förlusten mot Häcken inte hade gjort oss friskare. Nu håller vi tummarna för att MFF-spelarna kryar på sig till dess att det är dags för Cupajävelen på torsdag.

Nu återstår bara att förvåna sig över att svenska politiker och media är förvånade över att Sverige inte omedelbart och självklart blir medlemmar i Nato. Själv är jag inte förvånad över att om man söker medlemskap i en klubb som innehåller minst en gangster måste förvänta sig gangsterfasoner vid inval.

Under mina yrkesverksamma år läste jag många SOU och Ds i tjänsten. Under 1970- och 80-talen var de ofta utförliga, välskrivna och väl underbyggda. Utredarna fick tid att tänka efter före. Det gavs tid för att noggrant reflektera över konsekvenser av skilda alternativ för politiska beslutsfattare. Utredarna gavs möjlighet att utnyttja vetenskaplig kompetens. Allt efter hand fick de stackars ”utredarna” allt snävare tidsramar och allt tydligare politiska uppdrag. Svåra och viktiga politiska beslut fick inte längre ”dras i långbänk”.  Bättre fort men kanske fel för att visa handlingskraft. Min specialitet har aldrig varit internationell politik. Ibland har emellertid mina skrifter om implementering av komplexa reformer inom professionella organisationer som högskolan inspirerats av anarkistisk teori som kännetecknar delar av internationell politik.

Jag har nyss slutfört läsningen av Ds 2022:7 Ett försämrat säkerhetspolitiskt läge – konsekvenser för Sverige. Jag är inte imponerad. Ett par exempel.

Analysen bygger bl.a. på att det inom överskådlig tid kommer att vara ett auktoritärt styre i Ryssland – även efter Putin. Det är en förvånande pessimistisk syn på demokratins inneboende kraft om än i ett tusenårigt patriarkalt Ryssland. Om CocaCola och McDonalds har kunnat infiltrera rysk kultur varför skulle inte demokrati kunna?

Analysen bygger också på att det i USA framöver blir stor enighet om att stödja Nato. Analysen tycks förutsätta att Trump eller en snarlik republikan inte blir vald till president eller att det inte blir republikansk majoritet i kongressen. En gång i tiden inbillade jag mig inte för ett ögonblick att Trump kunde bli vald till president. Fel, fel, fel. Alltför många i USA ser på Europa med misstro.  ”America first”

Enligt Ett försämrat säkerhetspolitiskt läge – konsekvenser för Sverige” är USA ”den mest betydande aktören för säkerheten i Europa.” (s33) Om beslutsprocesserna konstaterar rapporten att ”Nato fattar beslut genom enhällighet.” Så om USA – eller Turkiet – inte anser det värt kostnaden att försvara Sverige så är Nato inte mycket värt. Å andra sidan har icke-Natolandet Ukraina hitintills lyckats hyggligt mot ryska anfallskriget. Den ryska stridsmakten tycks misslyckas med det mesta.

I ”tidernas begynnelse” gjorde Akki och jag en överenskommelse. Jag skulle få besluta om allt ”viktigt”; som att gå ur FN, gå med i EU, gå med i Nato osv allt annat har Akki fått besluta om. Nu har min beslutskompets nått vägs ände. Jag har aldrig i hela mitt liv röstat i Eurovision Song Contest. Jag vet inte ens hur man gör! Ikväll har Akki mandat att lägga så många röster hon kan på Ukrainas bidrag oavsett kvalitet. En knäpp på näsan åt Putin – men dessvärre bryr han sig inte.

Ett försämrat säkerhetspolitiskt läge – konsekvenser för Sverige är också en knäpp på näsan. För vem?

Det var längesedan jag intresserade mig för ”Mello”. Det jag minns med glädje är Svante T och Lill L:s bossainspirerade valsbidrag https://www.youtube.com/watch?v=evEB4bO_M5c   

Ikväll har emellertid Akki en viktig uppgift eftersom jag inte har en susning om hur man röstar i Mello.  Även om Ukrainas låt är kass så får den min röst! För en gångs skull står min moral över den goda smaken. För ovanlighets skull får politisk övertygelse överflygla min musikaliska övertygelse. Jag var kritisk  till att Mao att förbjöd Beethoven och Hitler att förbjöd ”negermusik”.

Den dagliga pensionärsvardagen med tvätt, strykning, vävstuga, läsning, Akkis besök hos sjukgymnasten och mina promenader i Pildammsparken har äntligen fått nya inslag.

Efter två års inställda sammanträde med ”pensionärsklubben” Malmö Nations Vänner var det äntligen dags att mötas i Lund för att dela ut stipendier och pengar till behjärtansvärda ändamål för dagens studenter i Lund. Efter ett raskt avklarat årsmöte där Vännerna donerade en bra slant till en bastant dörr med ett rejält säkerhetslås till Nationens spritförråd. Behovet hade uppkommit efter ett inbrott. Mitt tysta förslag till mina grannar att det även skulle vara ett alkolås när man gick ut väckte lite munterhet. Eftersom en god middag väntade drev jag inte frågan till ett yrkande. Man vill ju inte orsaka dålig stämning. En del gamla vänner saknades.  Ett porträtt i olja föreställande Nationens tidigare inspektor Magnus Jerneck  (min kollega från Statsvetenskapliga institutionen) som fick ett lovtal av den nya inspektorn (också en kollega från institutionen, som en gång i tiden vikarierade för mig). Föreningen för Inbördes Beundran (FIB)?

Klasskamraterna som jag tog studenten tillsammans med har haft sammankomst 58 år efter studentexamen. Vid 55 års sammankomsten bestämde vi att träffas vartannat år eftersom det hade börjat glesna i leden. Pandemin kom emellan och leden fortsätter att glesna. Vi var ungefär 20 killar och 10 tjejer i ”naturvetarklassen” egentligen hette det reallinje. Vi håller på att bli en åldrande herrklubb – nio gubbar och en tjej kunde komma. Det var inte tal om att avsluta dagen med ”damernas tjuvdans”. Några av tjejerna var frånvarande pga ”Vård av Sjuk Gubbe” (VASG). Vi hade trevligt och den 24 april 2024 är redan inbokad för ett 60 årsjubileum med klasskompisarna!

Ytterligare en uppskjuten fest har hunnits med – 1:a maj gängets. I år var det äntligen dags att träffas denna gång i Växjö hos vännerna Jan och Eva. Även denna fest drabbades tyvärr av manfall – Loff och EvaLis kunde inte komma. Vi har kommit till den punkt i livet när skålarna för absent friends börjar bli för många. Även denna sammankomst är inplanerad framöver – den 1:maj 2023. Det är mycket vi har att se framemot.

Nu börjar jag känna mig som en riktig malmöbo. Jag har bytt tandhygienist till Malmö och vårdcentral. Jag har 20 minuters promenad till tandhygienisten (fem minuter med buss) och två-tre minuters promenad till vårdcentralen. Jag kom bra överens med den nya tandhygienisten som tyckte jag skött mig bra. Min nya läkare är tills vidare tillfreds med min hälsa. Vi inväntar dock provsvar.

Trots att vi tycks rusa in i NATO utan alltför mycket eftertanke före, klimatskeptikerna vare sig vill ha vallar i Skanör och Falsterbo eller vindkraftverk som förstör utsikten, Rysslands övergrep mot Ukraina eller oppositionspartier som inte inser att eskalerat våld mot ”motdemonstranter” riskerar att trigga ytterligare grupper att vilja inskränka yttrande- och demonstrationsfriheten så har vi nya fester och en ny sommar att se framemot.

Vi har övergått till sommartid och Akki har bytt till sommardäck. Nu är vi helt förberedda inför sommaren. Vi väntar otåligt. Akki har äntligen fått inprovat hålfotsinlägg och nya skor så att gången kan göra ytterligare framsteg.

Solen går långsamt ner över Köpenhamn, Turning Torso vrider sig runt sin axel, lite mer till höger Kockums och gängtappen, sedanMalmö live men dessförinnan kärnkraftverket i Barsebäck innan blicken faller på kyrktornen på St Petri och den osedvanligt fula Johanneskyrkan.  Jag kan fortfarande skymta tacket på min gymnasieskola ”Johannes samrealskola och högra kommunala gymnasium” men min folkskola ”Johannes” skyms av de växande sjukhusblocken på gamla MAS. Längst till höger skymtar Lund. Direkt framför mig Pildammarna kav lugnt där vattentornet speglar sig som från 1914. Central Park – släng di i väggen. En perfekta avslutet på en trivsam påskhelg tillsammans med Vincent, Shasha och Jens i Höllviken.

Jens har jobbat som en entusiastisk trädgårdselev under över(in)seende av en sträng men rättvis mästare med krycka som pekpinne, I tidigare rododendronplanteringen sattes potatis som kan skördas i augusti. Farfar fick ett par promenader till stranden tillsammans med Vincent (och Shasha). Farfar var i sin ungdom mycket intresserad av ”snäckor”. Barnet Vincent samlade snäckor på stranden till Farmor men var vid hemkomsten tveksam till att överlämna dem till Farmor.

Äntligen tycks våren vara på väg på riktigt – inte bara för att ”di Himmelsblå” vann över AIK med 3-0.ir Jens var på matchen irl – vi andra följde den på nätet i Spanien, Höllviken och vem vet var?

Pandemin hade knappt börjat ge med sig förrän den ”ryska snuvan” hastigt spred sig i Ukraina med rejäl spridning till grannländerna, resten av Europa och in i världsekonomin. Hysteriskt vill ”alla” att Sverige omedelbums ska ansöka om medlemskap i NATO. En organisation som i allt väsentlig styrs av USA som om ett par år mycket väl kan återvälja Trump eller ett ännu värre alternativ till president. Vem vill vara kompis med Ungerns Orban eller Turkiets Erdogan? Ett NATO som har en olöst konflikt mellan Grekland och Turkiet på  Cypern? Låt oss tänka efter före.

Pandemins tillfälliga reträtt medför åtminstone att det sociala livet börjar accelerera. Stödkonserten på Palladium med bl a Nils Landgren och Victoria Tolstoy var givetvis självklar med många steg för Akki. MNBB på Malmö Live hade igår Isabella Lundgren som gästartist. Så även om Kuben och Malmö Live har en rejäl läxa att göra för att vara optimalt anpassade för ”snowfolks” med rörelseproblem var det en lyckad konsert.

Pandemin har också påmint gamla klasskamrater om att vi inte är odödliga. Flera vågar inte vänta ytterligare två år på 60 års firandet att vi lyckades ta studentexamen. Vi planerar för en återträff den 23 april.

Efter två års uppskjutna sammankomst med 1:a maj gänget ska vi äntligen återigen kunna träffas. Snart börjar Allsvenskan och i slutet av maj avgörs om det äntligen är dags för ”di Himmelsblå” att bryta förbannelsen med Svenska Cupen? Vad är viktigt? Att MFF vinner Cupajävelen? Att åter kunna träffa gamla kompisar? Att kunna lyssna på riktigt bra musik? Att ”ryska snuvan” går över?

Vad viktigt är – är att Akki gör framsteg!