The thoughts of Eklundh

Om man håller på med släktforskning – för tillfället ganska passivt – upptäcker man att vi alla ihop är släkt. Nyss fick jag ett meddelande från Geni att Akki och jag är släkt. Akkis farfars farfars brors dotterdotters mans farfars morfars farmors farmor var gift med min farfars, farfars, farfars, farfars, farfar borgmästare Bengt Månsson, Eksjö.

Lyssna gärna på Povel Ramel ”Släkthuset”  https://www.youtube.com/watch?v=PR0mgPCaMAM

Akki och jag har idag ”kopplat av” från tänkandet på vår husförsäljning. Efter en felbeställning av golv till hallen levererades ”rätt” golv till Lagmansgatan igår. Det skulle levereras upp till lägenheten och de felbeställda hämtas. Eftersom vi/jag tidigare hämtat golv själva för att slippa passa tider i Malmö visste jag vilket slit det var. Eftersom det levererades till lägenhet gratis antog vi erbjudandet. Men tji blev det. Pallen som golvet var lastat på gick inte in genom entrédörren till fastigheten. Det blev hiss upp för mig, in med det felbeställda golvet – tio tunga paket – i hissen, ner, lyfta ut paketen till kärran, av med tio paketen till hissen, upp och lasta ur till lägenheten. Det var knappt jag kunde gå till Dalaplan för en välförtjänt falafel.

Efter middagen och läsning blev det sängen när dagern inte längre gav ljus för läsning. Några ordentliga lampor finns ännu inte på plats och bredbandet är ännu inte inkopplat på mer än min mobil. Och ingen tv – men en fin kvällssol över Pildammarna vars träd snart inte längre är vårgröna. Jag sov som en stock på min Uppblåsbara Barbara. Akki väckte mig med frukost!

Strax efter nio kom Ola och en avslappnad Johanna – hon har nu bara en avslutande presentation kvar av sitt ”teknikprojekt”. De båda har med handräckning av mig i princip lagt hela golvet i hallen – samma som i köket. Det finns några avslutande knepigheter för Ola och mig att slutföra under morgondagen. Tur i oturen är att allsvenskan står avvaktande. Förhoppningsvis är vi klara innan allsvenskan drar igång.

Ikväll har jag – och gissningsvis Ola och Johanna – träningsvärk och ligger golvade i våra sängar.

Akki har varit på läkarbesök för sin arm, sina axlar och sin nacke i Halmstad. En mycket kort sammanfattning – av en andrahandskälla – är att det är artros och brosk i axlarnas ledkulor, att senan som håller biceps i höger arm är inflammerad/nästan av(?) och att annan smärta kommer av degenereringar i någon halskota. Akki får remiss till magnetröntgen. Till dess hankar hon sig fram.

Även om eget arbete är en sparad slant så tackar vi vår lyckliga stjärna att vi med ålderns visdom var kloka nog att inse att köpta tjänster är en sparad slant för välbefinnandet. Vi är inte tjugofem längre – Johanna inte ännu på några år.

Memini manibus tuis.

Den 8 maj på Lagmansgatan. Återigen har vi varit på ett med kunder glest besökt IKEA. Även våra besök blir allt glesare. Denna gång des för att returnera produkter som inte passade med planeringen – det gick geschwint – dels för att köpa en inredning för städdetaljer med tillhörande skåp. Vi fick ge oss. Vi behöver hjälp av inte alltför utslitna muskler. Så det blir minst ett besök till.

Efter lunch har vi fortsatt att städa byggdamm med vår nyinköpta dammsugare, borsta de nymålade väggarna från byggdamm som ännu inte riktigt landat. Häromdagen putsade vi fönstren från byggdamm för att kunna njuta av utsikten och ljuset till fullo.

Eftersom vi i natt för första gången kommer att sova över – Akki på sin nyinköpta säng – jag på en ”uppblåsbar Barbara” blev det en liten lagom promenad för mig till Systembolaget på Mobilias köpcentrum medan Akki tog sitt första bad i badkaret. Vi njöt båda. På 1970- och 80-talen var också ”Mobban” vår närbutik – dock utan Systembolag.

Efter badet kände sig Akki så fräsch att vi tillsammans promenerad till vår ännu närmre närbutik det stora Coop som gränsar till Stadiion – våra kyla frysar i lägenheten är ännu inte välfyllda. Det blev varmrökt lax med sallad och romsås. Vi avslutade med en kryddig St Agur. Nu går den lilla diskmaskinen för första – men inte sista – gången.

Så när som på vårt köksbord och några stolar är lägenheten i princip ännu omöblerad – ännu ingen tv och internet. Därför kommer denna första blogg från 14:e våningen att publiceras med fördröjning på en dag Men jag sitter nu på balkongen och ser ut över Pildammarna och vårt närbelägna universitetssjukhus när jag tittar norrut. Klockan är kvart i nio och solen sänker sig över Köpenhamn och återspeglar sig i Sundet – om jag reser mig upp från min balkongfåtölj.

Akki sov gott i sin nya säng. Jag var lite mindre utvilad efter en natt på Uppblåsbara Barbara. Vid femtiden väcktes jag av att solen sken in genom fönstret. Solen gick upp i nordöst över Lund. Efter mer som avtorkande av byggdamm på ytterligare några dörrar, byte av ett trasigt dörrhandtag inhandlande av golv till hallen som togs upp till 14:e våningen var det dags att vända kosan mot Höllviken och solstolarna.

Idag finns dubbel anledning att fira. De sista hantverkarna har inte bara lämnat tillbaka nycklarna till den nyrenoverade lägenheten. Utöver att betala de avslutande fakturorna börjar nu jobbet med att städa bort allt byggdamm och putsa fönster så att vi kan njuta av utsikten till Köpenhamn. Det är just nu det enda sätt vi kan njuta av Danmark.
Idag är det 75 år sedan Danmark blev befriat från den tyska ockupationen. Lyssna gärna på denna text av Östen W till en klassisk dansk folkvisa.
https://www.google.com/search?q=det+var+en+l%C3%B6rdagsafton+%C3%B6sten+warnebring&rlz=1C1JZAP_svSE739SE739&oq=det+var+en+l%C3%B6rdagsafton+%C3%B6sten+warnebring&aqs=chrome..69i57.32459j0j7&sourceid=chrome&ie=UTF-8

Häromdagen fick vi det trista beskedet att elen inte blir inkopplad i vår snart helt renoverade lägenhet förrän den 4 maj. Det senaste dagarnas försommarväder innebär inte bara att björkarna visar sig i späd grönska utan också att maskrosorna liksom rapsfälten lyser allt gulare. Jaktsäsongen efter maskrosor har tagit sin början. Det blir mycket slitigt böja rygg. Gräsmattan har fått sin första klippning – men håret hade också behövts klippas. Det är svårt att få gjort på distans. Det finns knappt en app för det. Något för apputvecklare att knappa in?
Att inreda ett nytt boende är en slitsam – men kul och inspirerande – utmaning. Att avveckla ett väl inbott boende som Höllviken efter mer än ett kvarts sekel samlande av ärvda och inhandlade ting är som att rensa ett Augiasstall. Vi upptäcker att livet är fullt av tappade sugar. Vi kan dock inte vara lika radikala som Herakles i sin femte uppgift. Allt måste noggrant sorteras och prioriteras.
Våra sociala kontakter blir alltmer sparsmakade. De tidigare nästan dagliga besöken på Ikea, Hornbach, Bauhaus är i praktiken inställda och inte särskilt saknade. Några sporadiska besök på Systemet är oundvikliga liksom på Konsum här i Höllviken. Efter besök på Konsum står det en spritdoft runt en; de tillhandahåller inte bara basvaror utan även plasthandskar och handsprit – dock ej för injicering inte ens som ett ”sarkastiskt inspel”.
Allt är dock inte mörker. Vi går mot ljusare tider. Solens strålar väcker oss allt tidigare, vindruvornas hängen i växthuset sätter blomklasar, de övervintrade fikonen börjar bli lila och mogna och inte minst den första rabarberskörden närmar sig med stormsteg.
Memini manibus tuis.

En påskafton utan barn och barnbarn för mycket mat, sötsaker, Rappakalja, Chinaschack och Alfabet är ganska trist.
Långfredagens osedvanligt vackra vårväder var inte bara en välsignelse för själen utan en eventuell frälsning för kroppen; omflyttning av krukor och suggor från växthus till utomhus, från orangeriet till växthuset, grannens olivträd från orangeriet till carporten för avhämtning, tömning av komposten för utnyttjande till våra nypotatis om inte till pingst så senast till midsommar. Lidandet är träningsvärk. Ger det fräsning från corona?
Långfredagen bjöd dock som frälsning på utsökt lammstek och påskafton på en hemgravad lax som tilltänkta gäster fick undvara – liksom besök på IKEA för att hämta ut garderober.
I stället för Rappakalja, Chinaschack och Alfabet tillsammans med barn och barnbarn har jag tillbringat kvällen tillsammans med Povel Ramel och hans krogföreställningar med Sven Olssons trio. Det är absurdistiskt geniala samtidigt som det visar att Povel inte bara vara en osedvanlig ordkonstnär utan också en skicklig pianist. Hans versioner av Sheik of Araby och Tangokavaljeren är höjdpunkter. Kanske finns de på Spotify?
Barn och barnbarn IRL saknas.
Memini manibus tuis.

Liksom Cato avslutade alla sina tal i den romerska senaten med – oavsett vad han i övrigt argumenterat för eller mot – ”För övrigt anser jag att Kartago bör förstöras” (Praetéra cénseo Carttáginem esse delendam) måste vi alla komma ihåg att tvätta händerna oavsett var vi varit eller gjort. Detta i synnerhet när vi avvikit från myndigheternas rekommendationer. Det har blivit mycket handtvättande den senaste tiden.
Lägenhetsrenoveringen börjar närma sig slutet. Badrummen klara, köket klart, golven slipade, väggarna målade, räkningarna betalda utom för el-jobben. Som vanligt är det missvisande uppgifter i Bibeln. Elektriker påstår gärna att de var först vid skapelsen eftersom när Gud sa ”Varde ljus” så blev det ljus – alla ledningar var dragna. Snicksnack – det blir inte ljus förrän allt det andra är klart. På tisdag – förhoppningsvis – kommer elektrikerna och slutför de avslutande kopplingarna och vi kan få upplysning.
Vi 40-talister var en gång i tiden ”proppen Orvar”, ”köttberget” som stod i vägen för efterkommande generationer. Nu är vi 70+, isolerade och ur vägen så att vi inte ska uppta onödiga intensivvårdsplatser. Jag har ofta citerat Hjalmar Söderberg ”Det är ett helvete att vara ung” liksom MEM som påpekade det självklara ”Att ungdom är ett fel som går över med tiden”. Håller proppen på att gå ur nu?
Glad Påsk – trots att det är långt till ”Cupajävelen” och starten på Allsvenskan.
Memini manibus tuis.

Sverige har valt en annan väg än resten av världen. Mjuka restriktioner, få förbud när många andra länder stänger gränser, förbjuder “folksamlingar” överstigande två personer. Är tre personer en folksamling? Vi 70+ dvs Akki och jag – känner oss alltmer isolerade även om vi av och till förhåller oss distanserade till myndigheternas rekommendationer. Dock alltid en social distans på minst två meter när vi far runt på de dessbättre allt glesare besöken på diverse byggmarknader!
Det sedvanliga påskfirandet med klanen Eklundh – sista påskmåltiden i Höllviken – kommer med all säkerhet att behövas ställas in. Trist för alla. Inget kan dock avhålla Akki och mig från ägg, sill och snaps. Därför ha inte bara handsprit inhandlats utan även Special. Imorgon är det dags att de koncentrerade johannesört, åbrodd och jungfrubesk spädas till en lagom kryddning. Det kräver mycket tålamod och många avsmakningar. Minst lika bra som att ”sprita” händerna; det är trots allt från de övre luftvägarna som smittans sprids?
Allsvenskan är uppskjuten, flera av lagen permitterar spelare, staten går in med stödåtgärder – inte bara åt kulturbärande fotbollsklubbar – utan åt flygbolag, restauranger, exportföretag och uppmanar till stopp för aktieutdelningar precis när vi ska börja betala hantverkarna. Nåja – avkastningen hade ändå inte räckt till hantverkarnas faktureringsavgiften.
Sedan vi övergick till sommartid har våren stannat upp. Dagen efter låg det ett lätt snötäcke över gräsmattan. Påskliljorna – som nu blommat länge – kanske trots allt även står i blom till påsk. Häromdagen när jag promenerade längs stranden lögade sig de första badarna i vattnet. Dock inte tillräckligt länge för att jag skulle kunna fånga ett bildbevis med min mobilkamera.
De båda sönerna jobbar sedan någon vecka tillbaka hemifrån. De klagar över sega nätuppkopplingar och hackiga videosammanträden – möten heter det tydligen numera. Carina har undervisning som vanligt och fungerar som back-up för snuviga (och hypokondriska kollegor). Vikarier kallas inte in. Får se hur länge hon orkar? Tandläkaren Shasha tycks äntligen få lite lindring eftersom Region Östergötland äntligen bestämt sig för att endast ta emot akut tandvård – dels för att det är olämpligt att tandläkare är rakt ner i munnen på patienter, dels för att deras skyddsutrustning behövs bättre på annat håll.
Den värsta “katastrofen” är dock för barnbarnet Johanna. Sista året i gymnasiet och “hemförlovad” sedan ett par veckor. Undervisning och prov på nätet. Hitintills fungerar det hyggligt – men pappa Ola behöver också anständig nätuppkoppling. Undervisning, prov och jobb kan väl hanka sig fram.
Asociala media i alla ära – vi saknar våra analoga träffar med bokklubbar, restaurangbesök med gamla kollegor och spontana möten med vänner över en bit mat och/eller ett glas vin.
Mest synd är det kanske om Johanna som förhoppningsvis ska bli klar med sin studentexamen i juni – och med bra betyg. Men mest bekymrad är hon kanske över att den planerade “traditionella” resan för Lunds gymnasister till Prag inte kan genomföras. (Sådana traditioner fanns väl inte på 1960-talet? Om jag minns rätt råplugga vi fram till den dag då det var oklart om vi skulle bli godkända i sx?) Sedan blir det eventuellt ingen studentbal för henne, inget utspring och ingen fest hemma. Vad är det då för poäng med att “ta studenten”?
Akki och jag har vid ett flertal tillfällen nödgats bryta den rekommendera isoleringen. Renoveringen av vår nya lägenhet har krävt återkommande besök i många byggbutiker för inhandlande av allt från badkar till dörrhandtag och besök på “byggarbetsplatsen” för att ta ställning till hantverkarnas alla frågor. Men snart är det klart och då kommer morgonpromenaderna längs stranden att kunna återupptas och den sociala isoleringen respekteras?
Årets sedvanliga 1:a maj firande med våra numera äldsta vänner som skulle blivit det 56:e i konsekutiv följd skjuts fram. Dock inte lika drastiskt som såssarnas !:a maj , IOKs, UEFA m fl som skjuter på sina arrangemang till nästa år. Vi är dessbättre en mer snapsfotad (snabbfotad?) organisation och saknar tyvärr mäktiga sponsorer.
Trump höjer budet med 400% på medicinsk utrustning som därmed kommer till USA i stället för Europa. Frankrike stoppar en transport till Spanien eftersom de lagt embargo på coronarelaterad hjälp. Än värre är det dock i Ungern och Polen med sina alltmer antidemokratiska beslut.
Försommartecknen börjar hopa sig. De första maskrosorna börjar visa sina fula trynen och rabarberna är en bra bit på väg. Innan påsk är förhoppningsvis köket och två rum helt klara. Så snart vi hunnit putsa fönstren hoppas jag kunna lägga ut bilder på utsikten över Köpenhamn – som vi inte kan besöka. Gränsen är mer stängd än sedan den 5 maj 1945!
Glöm inte att sprita – och inte minst tvätta händerna!