Häromdagen fick vi det trista beskedet att elen inte blir inkopplad i vår snart helt renoverade lägenhet förrän den 4 maj. Det senaste dagarnas försommarväder innebär inte bara att björkarna visar sig i späd grönska utan också att maskrosorna liksom rapsfälten lyser allt gulare. Jaktsäsongen efter maskrosor har tagit sin början. Det blir mycket slitigt böja rygg. Gräsmattan har fått sin första klippning – men håret hade också behövts klippas. Det är svårt att få gjort på distans. Det finns knappt en app för det. Något för apputvecklare att knappa in?
Att inreda ett nytt boende är en slitsam – men kul och inspirerande – utmaning. Att avveckla ett väl inbott boende som Höllviken efter mer än ett kvarts sekel samlande av ärvda och inhandlade ting är som att rensa ett Augiasstall. Vi upptäcker att livet är fullt av tappade sugar. Vi kan dock inte vara lika radikala som Herakles i sin femte uppgift. Allt måste noggrant sorteras och prioriteras.
Våra sociala kontakter blir alltmer sparsmakade. De tidigare nästan dagliga besöken på Ikea, Hornbach, Bauhaus är i praktiken inställda och inte särskilt saknade. Några sporadiska besök på Systemet är oundvikliga liksom på Konsum här i Höllviken. Efter besök på Konsum står det en spritdoft runt en; de tillhandahåller inte bara basvaror utan även plasthandskar och handsprit – dock ej för injicering inte ens som ett ”sarkastiskt inspel”.
Allt är dock inte mörker. Vi går mot ljusare tider. Solens strålar väcker oss allt tidigare, vindruvornas hängen i växthuset sätter blomklasar, de övervintrade fikonen börjar bli lila och mogna och inte minst den första rabarberskörden närmar sig med stormsteg.
Memini manibus tuis.