Akki och jag har idag ”kopplat av” från tänkandet på vår husförsäljning. Efter en felbeställning av golv till hallen levererades ”rätt” golv till Lagmansgatan igår. Det skulle levereras upp till lägenheten och de felbeställda hämtas. Eftersom vi/jag tidigare hämtat golv själva för att slippa passa tider i Malmö visste jag vilket slit det var. Eftersom det levererades till lägenhet gratis antog vi erbjudandet. Men tji blev det. Pallen som golvet var lastat på gick inte in genom entrédörren till fastigheten. Det blev hiss upp för mig, in med det felbeställda golvet – tio tunga paket – i hissen, ner, lyfta ut paketen till kärran, av med tio paketen till hissen, upp och lasta ur till lägenheten. Det var knappt jag kunde gå till Dalaplan för en välförtjänt falafel.
Efter middagen och läsning blev det sängen när dagern inte längre gav ljus för läsning. Några ordentliga lampor finns ännu inte på plats och bredbandet är ännu inte inkopplat på mer än min mobil. Och ingen tv – men en fin kvällssol över Pildammarna vars träd snart inte längre är vårgröna. Jag sov som en stock på min Uppblåsbara Barbara. Akki väckte mig med frukost!
Strax efter nio kom Ola och en avslappnad Johanna – hon har nu bara en avslutande presentation kvar av sitt ”teknikprojekt”. De båda har med handräckning av mig i princip lagt hela golvet i hallen – samma som i köket. Det finns några avslutande knepigheter för Ola och mig att slutföra under morgondagen. Tur i oturen är att allsvenskan står avvaktande. Förhoppningsvis är vi klara innan allsvenskan drar igång.
Ikväll har jag – och gissningsvis Ola och Johanna – träningsvärk och ligger golvade i våra sängar.
Akki har varit på läkarbesök för sin arm, sina axlar och sin nacke i Halmstad. En mycket kort sammanfattning – av en andrahandskälla – är att det är artros och brosk i axlarnas ledkulor, att senan som håller biceps i höger arm är inflammerad/nästan av(?) och att annan smärta kommer av degenereringar i någon halskota. Akki får remiss till magnetröntgen. Till dess hankar hon sig fram.
Även om eget arbete är en sparad slant så tackar vi vår lyckliga stjärna att vi med ålderns visdom var kloka nog att inse att köpta tjänster är en sparad slant för välbefinnandet. Vi är inte tjugofem längre – Johanna inte ännu på några år.
Memini manibus tuis.
