En påskafton utan barn och barnbarn för mycket mat, sötsaker, Rappakalja, Chinaschack och Alfabet är ganska trist.
Långfredagens osedvanligt vackra vårväder var inte bara en välsignelse för själen utan en eventuell frälsning för kroppen; omflyttning av krukor och suggor från växthus till utomhus, från orangeriet till växthuset, grannens olivträd från orangeriet till carporten för avhämtning, tömning av komposten för utnyttjande till våra nypotatis om inte till pingst så senast till midsommar. Lidandet är träningsvärk. Ger det fräsning från corona?
Långfredagen bjöd dock som frälsning på utsökt lammstek och påskafton på en hemgravad lax som tilltänkta gäster fick undvara – liksom besök på IKEA för att hämta ut garderober.
I stället för Rappakalja, Chinaschack och Alfabet tillsammans med barn och barnbarn har jag tillbringat kvällen tillsammans med Povel Ramel och hans krogföreställningar med Sven Olssons trio. Det är absurdistiskt geniala samtidigt som det visar att Povel inte bara vara en osedvanlig ordkonstnär utan också en skicklig pianist. Hans versioner av Sheik of Araby och Tangokavaljeren är höjdpunkter. Kanske finns de på Spotify?
Barn och barnbarn IRL saknas.
Memini manibus tuis.