Ingrid fick en vacker begravning – trots ett minst sagt omväxlande väder. Det blåste halv storm och häftiga regnskurar växlade med att solen sken in genom kyrkofönstren när prästen höll sitt griftetal. Det blev en sorglig men vacker högtid i den medeltida Burlövs gamla kyrka som var fylld till bredden – trots att ett trettiotal lämnat återbud på grund av coronaviruset. Det var ingen hosta under begravningsakten.
Vid den följande middagen med god mat, gott vin och Ingrids släkt och vänner blev stämningen – som brukligt – gladare och full av glada minnen och skratt. Smolket var att Akkis lyckades spräcka en tand. Tandläkaren lyckades inte dra ut den så nu stundar operation.
Trots att det är långt till påsk står påskliljorna i full blom inte bara här i Höllviken utan även utanför vår blivande bostad. Hur långt de kommit i vår närmsta granne Pildammsparken har vi ännu inte hunnit undersöka. Mycket av tiden har gått åt till att vara i lägenheten för att ta emot leveranser eller att fortsätta inköpsrundor på de sedvanliga ställena.
Trots alla försök att vara noggranna inte bara med den stora designen och planeringen har jag lyckats med att gå vilse i detaljerna. De breddade dörrarna till de båda badrummen vållade oväntade problem. När vi beställde dem var vi överens med försäljaren om att de skulle vara 8 dm breda. På frågan om de skulle vara 20 eller 21dm höga valde vi att återkomma eftersom vi inte visste hur höga de andra dörrarna i hallen var. De var 21höga och detta underrättade vi försäljaren om. Sedan kollade vi inte bekräftelsen mer än att de var 21 höga.
När hantverkarna skulle börja montera dörrarna i 8 dm hålen visade de sig att tröskeln – och de levererade dörrbladen – var 9 dm. Blodstörtning! Snabbt samtal till leverantören om retur och ny tröskel och nya dörrblad. Det gick förvånansvärt smidigt på några dagar. Vi pustade ut. Men säg den glädje som vara beständigt. Ett par dagar senare när dörrarna återigen skulle monteras var det fel bredd på karmarna. Blodstörtning! Hantverkarna erbjöd sig att skaffa toadörrar över disk och jag fick returnera dörrblad och karmar mot returkostnad. Hur många fel kan man göra på dörrar?
Plötsligt räckte inte det inhandlade kaklet till badrummet. Ny utryckning. Badkaret vi önskade hade fastnat i ”corantän” i Kina. Det blev ett snarlikt virusfritt annat badkar från annan leverantör.
Det har också blivit utdragna överväganden om tapeter, färgnyanser och om det går att måla på tapeter utan att de reser sig. I en ”hörna” revs de gamla tapeterna ned – i övrigt har de fått sitta kvar. Det blir nog bra.
I helgen besökte vi lägenheten. Vi upptäckte då att Akkis planerade sovrum var mörkare än mitt planerade. Efter en del förhandlande bestämde vi os för att byta. Vi underrättade arbetsledaren om att de skulle måla byta färgerna i rummen. Trodde vi! Tyvärr nåddes inte arbetsledaren av beskedet. Mitt misstag – fel sms-nummer till honom. Blodstörtning! Till en extrakostnad kommer även detta att rättas till.
För två veckor sedan levererades det nya IKEA-köket. Det tog nästan en timme att få upp alla de hundratals platta paketen från lastbilen till 14:e våningen. En av de två hissarna var konstant upptagen. Det tog oss – Ola och Carina – en hel lördag att skruva ihop skåpen. Ändå hade Akki och jag dagen innan sorterat och bockat av leveransen. Det här projektet varit ett heltidsjobb.
Vi har utnyttjat Ikeas ”professionella” köksplaneringstjänster som erbjuds ”gratis” i samband med köp av köksinredning. Våra speciella önskemål med micro, ugn och högskåp trodde vi var tillgodosedda. Tyvärr gick de inte att implementera. Där återstår en del reklamationer.
Den värsta blodstörtningen kom dock när jag upptäckte att den bänkbelysning vi beställt hos Ikea inte gick att koppla till en traditionell väggströmbrytare! Belysningen styrs via en fjärrkontroll. Hur lätt är det att hitta en fjärrkontroll när man sitter i ett upplyst rum? Hur lätt kan det då vara att hitta en fjärrkontroll i ett mörkt rum där man behöver ljus. Houl i huet – som vi säger i Malmö. Upplysning är vad Ikea tycks behöva!
Nu återstår bara att bekänna att jag brutit mot Folkhälsomyndighetens och Regeringens rekommendationer ett antal gånger. I torsdags var jag på en utmärkt konsert med Nils Landgren och Jan Lundgren på Palladium som rymmer 500 personer när det är utsålt. Det hade det varit i ett par månader. Arrangörerna räknade väl med att det var många i ”riskgrupperna” – 70plussare – som skulle utebli .Akki avstod liksom den som skulle suttit vid sidan om henne. Jag hade behörighetsavstånd. Ingen hosta under konserten!
Inte nog med detta ”brott”. Dessutom satte jag mig på tåg mot Linköping – Jens, Shasha och barnbarnet Vincent – eftersom vi för ett tag sedan köpt biljetter i akt och mening att bistå som barnvakter medan Jens var på tjänsteresa till Sri Lanka. Jens resa blev inställd. Jag var för snål för att avstå min biljett. (Rådet var ju trots allt ”bara” att barn och barnbarn skulle avstå från att besöka sina gamla föräldrar – inte vice versa? Houl i huet?)
Hysterin sprider sig. Häller vi alla på att bli hypokondriker? En liten hostning – rökhosta?- eller en fis på tvären får oss att känna efter om vi kanske inte ändå är lite sjuka och borde avstå från än det ena och än det andra. Vincent och jag hade mycket kul och bus tillsammans. Efter gottnattläsning med Helsings underfundiga rim somnade han tidigt – och vaknade ännu tidigare på måndagsmorgonen – pigg som en pelikan. Förmiddagens tillbringades ute på dagis i hällande regn och vattenpölar. Vid lunchtid tyckte dagispersonalen att Vincent hade feber. Vincent mamma som jobbar närmst dagis fick hämta hem honom. Efter sin power-nap var han i full fart igen med våra kurragömmalekar. I morse när jag blev avvinkad vid stationen var han pigg och nyter och helt utan hosta men i åtminstone en dags corantän,
Det var jag och några andra ensliga tågresenärer som snabbt färdades söderut – ingen hosta. Det blev avstigning i Malmö och tåget fortsatte inte till Köpenhamn. Det är ”en stängd och bommad dörr” för att citera Östen W sång om den 5:e maj år 1945.