Ingrid var alltid med, kommenterade, hade uppfriskande synpunkter, infallsvinklar såväl på nära och kära som på aktuella händelser ända in i kaklet. Precis som när jag lärde känna Ingrid för mer än 60 år sedan. Ingrid var inte bara en nära vän till Akki och mig – under min tonårstid fungerade Ingrid som en storasyster för mig som alltid kom med kloka synpunkter när mitt tonårsliv blev för tillkrånglat.
Tack Ingrid!
Ingrid och jag lärde känna varandra på Gamla idrottsplatsen när vi tränade och tävlade för MAI. Viktigare än resultaten var att vi hade kul tillsammans och gemenskapen – även utanför idrottsplatsen. Snart upptäckte vi tillsammans med andra att vi tyckte om samma slags musik – svängig jazz, Östen Warnebring, senare Jacques Werup och Jan Lundgren.
När MAI plötsligt fick en ny tränare Wojtec W som insåg vikten av rytm i ansatser till längd, höjd och inte minst i häcklöpning introducerade han söndagsdans i klubblokalen på Skomakargatan. Det blev snart en viktig del av friidrottsträningen som vi sällan missade. Vårt idrottande förde oss till det en gång klassiska ”Skolungdomens”. Stockholm och festandet var minst lika viktigt som tävlingarna. Det var så jag träffade Akki som Ingrid introducerade mig för.
Tack Ingrid!
Efter studentexamen var vi inte längre lovande, unga idrottslöften. Jag gjorde lumpen, Ingrid gick på hushållsskola och vi läste med olika inriktningar i Lund – men vi sammanstrålade med jämna mellanrum hos professorskan Overton där Akki var inneboende och på några av Malmö Nations mer spektakulära fester.
Ingrid var också med på inflyttningsfesten på Akkis och mitt första gemensamma onödigt gröna boende och ett antal följande fester bl.a. den första surströmmingsfesten 1967. Ingrid – och så småningom Anders – var inte bara trogna gäster utan också ett strålande värdpar när det var deras tur att servera surströmming. Detta trots att surströmming verkligen inte toppade deras kulinariska önskemål.
Tack Ingrid!
Var än i världen i Ingrid befann sig Hamburg, Bai-Bang, Vaxholm, La Parette, höll vi ständigt kontakt; inledningsvis med florstunn flygpost senare med epost. Ingrid återvände liksom flyttfåglarna ständigt till Näset. De återkommande sommarfesterna tillsammans med våra barn, sandbyggartävlingarna i Falsterbo var återkommande inslag liksom senare de oförglömliga konserterna med Jan Lundgren och Jaques Werup.
Ingrid var genuint uppmärksam på våra barns – och senare barnbarns – framgångar och motgångar. Ingrid hade alltid kloka ord på vägen.
Tack Ingrid!
Ingrids idrottsintresse tog sig många uttryck. Ingrid var alltid beredd att ställa upp med kratta vid längdhoppsgropen, kronometern vid målsnöret, vid sekretariatet eller vid kaffebordet när MAI hade tävlingar – oavsett väder. Ingrid och vi var på flera spektakulära och euforiskt avgörande matcher för ”di Himmelsblå” i Europaspelsmatcher och lika besvikna när vi onödigt förlorade i ”Cupadjävulen”.
Tack Ingrid!
Ingrid tillsammans med Anders bjöd ofta på storslagna fester som vi minns med glädje. Ofta träffades vi några få vid en enkel middag; kanske bara en god soppa och ett gott glas vin när vi kunde prata om små privata saker eller de stora livsfrågorna i lugn och ro. Vi var inte alltid överens men vi hade en stor tillit till varandra.
Tack Ingrid!
Vi kommer alltid att minnas Ingrids värme, omtanke, klokhet och den glädje Ingrid naturligt bar med sig och delade med sig av.
Tack Ingrid!
