The thoughts of Eklundh

Det var längesedan jag intresserade mig för ”Mello”. Det jag minns med glädje är Svante T och Lill L:s bossainspirerade valsbidrag https://www.youtube.com/watch?v=evEB4bO_M5c   

Ikväll har emellertid Akki en viktig uppgift eftersom jag inte har en susning om hur man röstar i Mello.  Även om Ukrainas låt är kass så får den min röst! För en gångs skull står min moral över den goda smaken. För ovanlighets skull får politisk övertygelse överflygla min musikaliska övertygelse. Jag var kritisk  till att Mao att förbjöd Beethoven och Hitler att förbjöd ”negermusik”.

Den dagliga pensionärsvardagen med tvätt, strykning, vävstuga, läsning, Akkis besök hos sjukgymnasten och mina promenader i Pildammsparken har äntligen fått nya inslag.

Efter två års inställda sammanträde med ”pensionärsklubben” Malmö Nations Vänner var det äntligen dags att mötas i Lund för att dela ut stipendier och pengar till behjärtansvärda ändamål för dagens studenter i Lund. Efter ett raskt avklarat årsmöte där Vännerna donerade en bra slant till en bastant dörr med ett rejält säkerhetslås till Nationens spritförråd. Behovet hade uppkommit efter ett inbrott. Mitt tysta förslag till mina grannar att det även skulle vara ett alkolås när man gick ut väckte lite munterhet. Eftersom en god middag väntade drev jag inte frågan till ett yrkande. Man vill ju inte orsaka dålig stämning. En del gamla vänner saknades.  Ett porträtt i olja föreställande Nationens tidigare inspektor Magnus Jerneck  (min kollega från Statsvetenskapliga institutionen) som fick ett lovtal av den nya inspektorn (också en kollega från institutionen, som en gång i tiden vikarierade för mig). Föreningen för Inbördes Beundran (FIB)?

Klasskamraterna som jag tog studenten tillsammans med har haft sammankomst 58 år efter studentexamen. Vid 55 års sammankomsten bestämde vi att träffas vartannat år eftersom det hade börjat glesna i leden. Pandemin kom emellan och leden fortsätter att glesna. Vi var ungefär 20 killar och 10 tjejer i ”naturvetarklassen” egentligen hette det reallinje. Vi håller på att bli en åldrande herrklubb – nio gubbar och en tjej kunde komma. Det var inte tal om att avsluta dagen med ”damernas tjuvdans”. Några av tjejerna var frånvarande pga ”Vård av Sjuk Gubbe” (VASG). Vi hade trevligt och den 24 april 2024 är redan inbokad för ett 60 årsjubileum med klasskompisarna!

Ytterligare en uppskjuten fest har hunnits med – 1:a maj gängets. I år var det äntligen dags att träffas denna gång i Växjö hos vännerna Jan och Eva. Även denna fest drabbades tyvärr av manfall – Loff och EvaLis kunde inte komma. Vi har kommit till den punkt i livet när skålarna för absent friends börjar bli för många. Även denna sammankomst är inplanerad framöver – den 1:maj 2023. Det är mycket vi har att se framemot.

Nu börjar jag känna mig som en riktig malmöbo. Jag har bytt tandhygienist till Malmö och vårdcentral. Jag har 20 minuters promenad till tandhygienisten (fem minuter med buss) och två-tre minuters promenad till vårdcentralen. Jag kom bra överens med den nya tandhygienisten som tyckte jag skött mig bra. Min nya läkare är tills vidare tillfreds med min hälsa. Vi inväntar dock provsvar.

Trots att vi tycks rusa in i NATO utan alltför mycket eftertanke före, klimatskeptikerna vare sig vill ha vallar i Skanör och Falsterbo eller vindkraftverk som förstör utsikten, Rysslands övergrep mot Ukraina eller oppositionspartier som inte inser att eskalerat våld mot ”motdemonstranter” riskerar att trigga ytterligare grupper att vilja inskränka yttrande- och demonstrationsfriheten så har vi nya fester och en ny sommar att se framemot.

Vi har övergått till sommartid och Akki har bytt till sommardäck. Nu är vi helt förberedda inför sommaren. Vi väntar otåligt. Akki har äntligen fått inprovat hålfotsinlägg och nya skor så att gången kan göra ytterligare framsteg.

Solen går långsamt ner över Köpenhamn, Turning Torso vrider sig runt sin axel, lite mer till höger Kockums och gängtappen, sedanMalmö live men dessförinnan kärnkraftverket i Barsebäck innan blicken faller på kyrktornen på St Petri och den osedvanligt fula Johanneskyrkan.  Jag kan fortfarande skymta tacket på min gymnasieskola ”Johannes samrealskola och högra kommunala gymnasium” men min folkskola ”Johannes” skyms av de växande sjukhusblocken på gamla MAS. Längst till höger skymtar Lund. Direkt framför mig Pildammarna kav lugnt där vattentornet speglar sig som från 1914. Central Park – släng di i väggen. En perfekta avslutet på en trivsam påskhelg tillsammans med Vincent, Shasha och Jens i Höllviken.

Jens har jobbat som en entusiastisk trädgårdselev under över(in)seende av en sträng men rättvis mästare med krycka som pekpinne, I tidigare rododendronplanteringen sattes potatis som kan skördas i augusti. Farfar fick ett par promenader till stranden tillsammans med Vincent (och Shasha). Farfar var i sin ungdom mycket intresserad av ”snäckor”. Barnet Vincent samlade snäckor på stranden till Farmor men var vid hemkomsten tveksam till att överlämna dem till Farmor.

Äntligen tycks våren vara på väg på riktigt – inte bara för att ”di Himmelsblå” vann över AIK med 3-0.ir Jens var på matchen irl – vi andra följde den på nätet i Spanien, Höllviken och vem vet var?

Pandemin hade knappt börjat ge med sig förrän den ”ryska snuvan” hastigt spred sig i Ukraina med rejäl spridning till grannländerna, resten av Europa och in i världsekonomin. Hysteriskt vill ”alla” att Sverige omedelbums ska ansöka om medlemskap i NATO. En organisation som i allt väsentlig styrs av USA som om ett par år mycket väl kan återvälja Trump eller ett ännu värre alternativ till president. Vem vill vara kompis med Ungerns Orban eller Turkiets Erdogan? Ett NATO som har en olöst konflikt mellan Grekland och Turkiet på  Cypern? Låt oss tänka efter före.

Pandemins tillfälliga reträtt medför åtminstone att det sociala livet börjar accelerera. Stödkonserten på Palladium med bl a Nils Landgren och Victoria Tolstoy var givetvis självklar med många steg för Akki. MNBB på Malmö Live hade igår Isabella Lundgren som gästartist. Så även om Kuben och Malmö Live har en rejäl läxa att göra för att vara optimalt anpassade för ”snowfolks” med rörelseproblem var det en lyckad konsert.

Pandemin har också påmint gamla klasskamrater om att vi inte är odödliga. Flera vågar inte vänta ytterligare två år på 60 års firandet att vi lyckades ta studentexamen. Vi planerar för en återträff den 23 april.

Efter två års uppskjutna sammankomst med 1:a maj gänget ska vi äntligen återigen kunna träffas. Snart börjar Allsvenskan och i slutet av maj avgörs om det äntligen är dags för ”di Himmelsblå” att bryta förbannelsen med Svenska Cupen? Vad är viktigt? Att MFF vinner Cupajävelen? Att åter kunna träffa gamla kompisar? Att kunna lyssna på riktigt bra musik? Att ”ryska snuvan” går över?

Vad viktigt är – är att Akki gör framsteg!

Vi har vi vår första långa utflykt på nästan två år. Vi satte oss i bilen och (Akki) körde till barnbarn, svärdotter och son i Linköping. Det var efterlängtat. Det tog dessutom drygt en halv timme längre än det brukar eftersom dieselpriset låg över 25 kronor litern på väg upp och nästan 27 kronor på väg hem. Det är det lägsta pris vi solidariskt måste betala för att ha skuggan av en chans att bli av med galningen i öst.

1962 när Akki och jag just träffats kostade en 75:a härtappat rödtjut på Bolaget under fem kronor och bensinen under en krona litern, 1962 satt vi på frukostrasterna och lyssnade på radions nyhetssändningar när ryssarna försökte installera kärnvapenmissiler på Kuba. Det var amerikanerna inte så förtjusta i. Världen stod på randen till ett tredje världskrig. Nu – 60 år senare – börjar vi närma oss stupet igen.

Det var riktigt kul att träffa Vincent, lämna och hämta honom på dagis för att därefter möta Farmor på kondis där det blev fastlagsbulle och mazarin. Jag hade kört att Akki dit i rullstol innan jag hämtade Vincent på dagis. (Det är ännu för långt och backigt för att Akki ska klara det med bara kryckor.)

Vi hann ock så med ett besök i Norrköping hos Johanna i hennes studentlya. Vi hade en del IKEA-möbler med oss. Det kan inte bli fler möbler – då blir rummet övermöblerat. Men hon stortrivs med studierna – och inte minst studentlivet som hon tar del i med liv och lust.

Hemfärden gick via Borås – tyg och garnriket – så att Akki fick tillfredsställa sina lustar med nya projekt till vävstolen. Jag ska egentligen inte klaga eftersom vi övernattade på en trevlig krog i Kinna där det serverades en mycket vällagad oxkind.

Vi hann också med ett besök på mattklassikern Kasthall. Ända sedan vi flyttade in har vi sökt en tillräckligt stor matta. Efter en natts sömn slog vi till och köpte en. Den gick precis in i bilen. Och jag fick precis in den hissen. Mattan är nu på plats. Många möbler behövde flyttas. Den behövde ”dammsugas” för att få bort en del ”bubblor”. Medan Akki slet hos sjukgymnasten slet jag med att dammsug jag bort ”bubblorna”. Nu är hemmet återställt.

Efter de senaste månadernas stormar och hällregn är fönsterna putsade av proffs så nu ser vi äntligen bra ut. Vi har kunnat njuta av det dubbelt eftersom det varit klart och siktigt väder den senaste veckan. Dessutom har polisen hört av sig! De ska utreda om byggarna som la ut järnplattorna som Akki cyklade omkull på varit försumliga – men det är tydligen en kedja av underentreprenörer så det kan bli en lång och trasslig historia att utreda. Vi får se vart det leder.

På Internationella kvinnodagen – fyllde äldsta barnbarnet Fredrik 25 år och igår var det äntligen ett pandemifritt och därmed rejält kalas. Så rejält och trevligt att Akki och jag tog taxi hem.

Den mer än femtio år gamla furan alltför nära vedboden i Höllviken har äntligen fällts. Den har motstått många stormar när den svajat betänkligt. Den räddades som ett litet träd när vi för femtio år sedan byggde vedboden. Arboristen som kapade av toppen på tallen svajade som den värsta svajmastartist när toppen väl förankrad i stammen föll. Efter sex timmars jobb var gräsmattan framför Vita huset fylld med vedkapade stammar och en jättehög med tallgrenar. Det återstår mycket jobb innan grenar är klippta och vedstockarna kluvna till lagom brasved.

Akki fortsätter sitt (alltför?) hårda träningsprogram och har vilat ut med att kolla på vinterolympier som långt ifrån alltid får välförtjänt belöning av sina träningsprogram.

Vädret är minst sagt omväxlande. När arboristerna jobbade i den höga tallen var det dessbättre nästintill vindstilla och ganska skönt i solen. På kvällen kom regnet och sedan en ny storm och vindkraftverken producerade el så elpriset efterlängtat sjönk rejält.

Idag började allvaret för ”di Himmelsblå” med gruppspel i ”Cuppajävlen”. Himmelen var allt annat än himmelsblå. Snålblåst och snöblandat regn helt enkelt ett djävla väder att gå på match. Men Jens var i Höllviken och på väg till Centralen och vidare till Linköping så passade vi på att smita inom på matchen mot GAIS väl påpälsade. Eftersom MFF vann komfortabelt med 5-1 så frös vi inte lika mycket som vi annars skulle ha gjort. (Ola fegade ur och njöt tillsammans med Carina i Alperna?)

Visserligen är vinter-OS slut och fotbollssäsongen igång – men vår knappast.

Det är nu mer än två år sedan vi började renovera lägenheten. Det har runnit mycket vatten under alla broar i Malmö sedan dess. Fram till min pensionering hade jag min årliga hälsokontroll hos tjänsteläkaren, I Höllviken fanns det en vårdcentral att välja på. Inte mycket till val av husläkare – men vi var nöjda. God kontinuitet och tillgängligt på cykelavstånd och vid telefonkontakt. I ”storstan” är utbudet omfattande. Vi har en vårdcentral som ligger på ett par, tre minuters promenadavstånd. Vi har flera andra som ligger med god kontakt med kollektivtrafik. Alltså dags att göra ett informerat och välgrundat val.

Goggle lär enligt nördiga källor kunna svara på allt. Men tji fick jag. Jag har letat på IVO och Socialstyrelsen. Jag skrev till dem och fick beklagande svar. De hänvisade till regionen och kommunen. Samma undvikande svar. De frågor jag trodde var enkla att finna var sådant som medelåldern på personalen, medelanställningstid, personalomsättning och ledningens anställningstid etc. Inte uppgifter om enskilda läkare än mindre deras kompetens. Enbart i mitt tycke harmlösa uppgifter som kan indikera hur personalen trivs – och därför kan förväntas stanna kvar. Jag vill inte behöva berätta min historia för ständigt nya läkare som snart försvinner till en mer lönande tjänstgöring.

Det enda Region Skåne kunde bidra med var kundunderlagets åldersfördelning och sjukdomsbilder; viktiga parametrar för fördelning av resurser till vårdcentraler – men inte för att kunna göra ett informerat val för att erhålla en kontinuerlig vårdkontakt.

Jag fortsatte i enlighet med formulär A1 till politikerna i Region Skåne – V, S, L, M och C – KD och SD fick inte mina frågor. Hitintills – efter två dagar – är det bara V som har svarat – att det är viktigare med att alla medborgare får bra vård än att alla ska kunna välja, eftersom det är svårt för många att kunna göra informerade val. Jag är benägen att instämma. Informerade val får inte vara en klassfråga. Lättjan vinner förmodligen. Om jag inte blir nöjda med den närmsta vårdcentralen – som har stor erfarenhet av 70+ – får jag välja om. Men konstigt är det att det finns mer konkret kunskap om bilar, matvaror och skolor på nätet än om livsviktiga val av vård. Slut med politiska pekpinnar från messerschmitten.

Akki har återlämnat ”gåbock” och ”gåbord” och i gengäld erhållit en rollator. Det går framåt like a rolling stone – inte minst med hjälp av piladesbollen som räddats från Höllviken. Akki tränar flitigt. Ibland vet vi inte vad som är träningsvärk och vad som är överträning.

Igår hade Akki besök av kära gamla vänner. Det var lika efterlängtat av alla. Det var mycket efterlängtat snack att ta igen; alla behövde nog tvätta öronen ordentligt efter hemkomst liksom ta något läkande för halsen. När jag kom hem med en piltasboll i famnen flydde de besökande väninnorna förskräckt.

Under min ”förvisning” till Höllviken blev pelargonierna i växthuset rejält tuktade och försiktigt vattnade tillsammans med fikonträdet som visade försiktigt gröna skott. Gamla tomatplantor slängdes på komposten och jag kunde konstatera att snödropparna försiktigt visar sina knoppar. Själv blev jag imponerad av att jag på egen hand lyckades lokalisera varför elen slagits ut i Vita huset. Men resten är husägarensproblem nu när värme, spis och ljus åter fungerar.

Akki har också hunnit med att testa Nya ”Sture” tillsammans med sina kollegor. Det var en gång i tiden bakfickan till gamla Savoy med samma kök som klassiska Savoy men dåförtiden helt humana priser. Vi kunde då gå dit för att fira en godkänd tenta med perfekta ärtor med fläsk eller kokt torsk med skirat smör och riven pepparrot. Mahognyboaserade väggar, vita dukar och stärkta servetter och som bordsgrannar journalistmurvlar från Sydsvenskan, Kvällsposten och Skånskan. Studiemedlen räckte till det. Numera postmodernt avskalat. Akki var nöjd med laxen – men den dillstuvade potatisen hade hon gjort bättre själv – och inte minst billigare. De kommer att få en chans till med mig som ledsagare.

Sedan mitten av oktober har Akki haft privatchaufför, som dessutom lyft en tung rullstol in och ut ur bagageluckan. Det är slut med det nu. Nu får jag bara köra hem från fester där vi blivit bjudna på vin? Akki vill ha en försiktig inskolning i bilkörning?

För en vecka sedan stormade det rejält i Malmö – och längs hela västkusten. Kontinenten var avstängt från Sverige. Färjor på Östersjön var inställda, Bron var stängd – även för tågtrafik och flyg kunde inte landa på Sturup. Till och med en kära gammal vän som så vitt vi vet aldrig avstått en länge efterlängtad sammankomst med god mat och ett gott vin kände sig nödsakad att ringa återbud. Men det satt hårt inne. Ett par dagar senare när vinden äntligen mojnat kunde vi äntligen ha ett kärt återseende.

Akki har i princip lämnat rullstolen bakom sig. Ett besök på Näset på den årliga kontrollen på vårdcentralen, hos frissan, på lunchrestaurang Lorensdal och en kort vända till Klockarestigen för att konstatera att vintergäcken börjat blomma. Det gick bra på kryckor.

Vi kan ännu inte åka kollektivt men det hindrade inte oss till att ta oss till Malmö Live för att avnjuta covers av gamla revykvinnor som Brita Borg, Gunver Bergquist, Sonja Hedenbratt och Lena Nyman. Klassiker ur Povels och Hasse&Tages revyer stod som spön i backen uppbackade av MNBB. 81-åriga Lill Lindfors gjorde sina egna originalnummer. Konserten kunde ha hållit på mycket längre utan att publiken tröttnat.  Men vi har nya konserter inbokade.

Akki har också börjat träna hos en sjukgymnast runt hörnet; dvs på andra sidan gamla Stadion. Hon kommer förmodligen alltför snart att bli utskriven från sjukvården och då gäller det att ambitiöst fortsätta det hårda träningsprogrammet.

Det går framåt.