Den mer än femtio år gamla furan alltför nära vedboden i Höllviken har äntligen fällts. Den har motstått många stormar när den svajat betänkligt. Den räddades som ett litet träd när vi för femtio år sedan byggde vedboden. Arboristen som kapade av toppen på tallen svajade som den värsta svajmastartist när toppen väl förankrad i stammen föll. Efter sex timmars jobb var gräsmattan framför Vita huset fylld med vedkapade stammar och en jättehög med tallgrenar. Det återstår mycket jobb innan grenar är klippta och vedstockarna kluvna till lagom brasved.

Akki fortsätter sitt (alltför?) hårda träningsprogram och har vilat ut med att kolla på vinterolympier som långt ifrån alltid får välförtjänt belöning av sina träningsprogram.

Vädret är minst sagt omväxlande. När arboristerna jobbade i den höga tallen var det dessbättre nästintill vindstilla och ganska skönt i solen. På kvällen kom regnet och sedan en ny storm och vindkraftverken producerade el så elpriset efterlängtat sjönk rejält.

Idag började allvaret för ”di Himmelsblå” med gruppspel i ”Cuppajävlen”. Himmelen var allt annat än himmelsblå. Snålblåst och snöblandat regn helt enkelt ett djävla väder att gå på match. Men Jens var i Höllviken och på väg till Centralen och vidare till Linköping så passade vi på att smita inom på matchen mot GAIS väl påpälsade. Eftersom MFF vann komfortabelt med 5-1 så frös vi inte lika mycket som vi annars skulle ha gjort. (Ola fegade ur och njöt tillsammans med Carina i Alperna?)

Visserligen är vinter-OS slut och fotbollssäsongen igång – men vår knappast.