The thoughts of Eklundh

Det är inte ofta jag blir avundsjuk på mina barn och barnbarn. Jag trodde verkligen inte att det skulle ske i värmen, solen och de salta baden i Thailand. Men ägna en stund åt http://nybo.eklundh.net/#!album-89 så framgår det varför.

Akki och jag får njuta av våra fruktstunder. Jag kommer att tänka på den gamla historien om grabben som kom till frukthandlaren och ville ha ”för 25 öre blandad frukt – men inte för många meloner!” Historien är givetvis äldre än när 25-öringarna försvann. Men detta och en del grönsaker inhandlades häromdagen för ungefär en svensk femtiolapp. Frukthandlaren valde egenhändigt ut frukterna och markerade vilka som borde ätas idag, vilka imorgon och vilka som kunde sparas ytterligare en dag. Han är något dyrare än de vanliga marknaderna där vi r hänvisade till vårt eget omdöme.

I natt kom det första rejäla regnet. Det paddrade ordentligt på taket. Akki gick ut för att kolla. Det var en vägg av vatten som strömmade ner. Det har blivit något svalare. Det är bara 27 grader nu halv tio på kvällen. Vi står ut.

Efter två dagars uppehåll har strandpromenaderna kunnat återupptas. Det har de senaste dagarna varit extremt högvatten med rejäla dyningar ända upp till den snåriga växtligheten på stranden. Dagen avslutades med en god middag. Jag åt grillad tonfisk och Akki ångkokt och välkryddad seabass.

Vi har det bra.

men kanske med bilbatteri?

Vi har nu varit här i solen och värmen i snart en månad. Snett emot vår balkong har en lätt exklusiv villa hållit på att slutföras – dock inte helt ljudlöst. Vi har sett hur det målats och fejats på utsidan. Vi har sett palmer, buskar och blommor planteras – men inte vattnas. Vi har sett mosaiken komma på plats i poolen. Vi har sett hur poolen successivt fyllts med vatten från en bil vattentank. Den har väl kommit en tio vänder. Jobbarna har slitit julafton, juldagen och en hel del på nyårsafton. Vi har sett sängar och möbler flyttas in. På nyårsafton kom ägarna för att ta sitt hus i besittning.

Döm om deras – och vår förvåning – när de inte kunde flytta in! Elen fungerade av någon anledning inte? Den enkla förklaringen kom igår. Det fanns ingen huvudströmkabel från vägen, in på tomten och in huset! Så igår eftermiddag och idag har en del av planteringar grävts upp för att lägga kabel.

För en stund sedan lämnade den uniformsklädde representant från elbolaget huset. Nu återstår att se om det blir någon belysning ikväll.

Som lök på laxen noterade vi i går eftermiddags att det monterades belysning i poolen. Det tillgick sålunda att den behörige (?) elmontören ställde en steg på botten i den nästan helt vattenfyllda poolen. Sedan stod han på stegen med benen delvis i vattnet och borrade med en batteridriven borr skruvuttag. Det ger onekligen lite spänning till livet?

Plötsligt gick solen i moln. Det blev kallt i vattnet. Curryn tappade sitt sting. Det nya året inledes med ett mycket sorgligt besked. Vår vän Kurt dog på nyårsafton. Det blir nu färre visor, roliga historier och underfundiga kommentarer vid våra årliga surströmmings-sammankomster. Kurt förgyllde alltid sammankomsterna med ”Silverfiskens vänner”.

Året som gått har bjudit på såväl dåliga som goda nyheter; Brexit, valet av Trump till USA:s näste president, den minskande tryck- och yttrandefriheten i Polen, Ungern, Ryssland, Turkiet för att bara nämna våra närmaste länder och Sverige som håller på att utvecklas till ett ”gated-community” med vår alltmer cyniska flyktingpolitik. Att ”di Blåe” blev utslagna ur Svenska cupen av BoIS var också osedvanligt trist.

De goda nyheterna är – att trots att för några av våra nära vänner har drabbats av allvarliga sjukdomar – att de flesta vara på bättringsvägen. Reservdelar och genvägar är till hjälp. Vi önskar alla ett friskare 2017!

Till de goda nyheterna hör också att Fredrik tog studenten och att Johanna blev konfirmerad. Ingen av nyheterna slog ned som en bomb.

Efter nio år som god man för ensamkommande flyktingbarn har jag nu avvecklat mitt engagemang. ”Mina” barn är inte barn längre utan unga vuxna som på olika sätt gör nytta i det svenska samhället. Sverige behöver dem och andra en lång tid framöver. Bara för att jag inte är en god man längre hoppas jag att jag inte bir alltför ond?

Akki och jag hankar oss fram; Akki med vävning, silversmide och god hand med matlagningen, jag själv med städning, strykning av tvätt, klippning och räfsning av gräsmattan och husmålning. (Snöskottningen undslipper jag åtminstone i år eftersom vi är klimatflyktingar.) Vi har också varit tillräckligt friska för att kunna delta i sedvanliga fester, gå på ett antal konserter och läsa ett antal bra böcker. Det planerar vi att göra även 2017.

Sist men inte minst har vi glatt oss åt först den minskade huliganismen och bengalbrännandet på MFF:s hemmamatcher och sedan åt att det till slut blev SM-guld.

Oms ex timmar börjar nyårsfirandet på stranden och då är det till slut dags att önska alla hängivna läsare av Farfars blogg ett riktigt friskt och bra 2017!

Lillejulafton försvann plötsligt strömmen på morgonen. Nåväl vi hade fått vår frukost med kaffe och ägg – men vi kunde inte läsa färdigt tidningen. Det brukar ibland vara kortare strömavbrott så ingen stor sak av det. Vi tillbringade dagen på stranden. När vi kom hem vid fyratiden för vårt eftermiddagskaffe blev vi mer bekymrade. -det fanns fortfarande ingen el. Det visade sig att elbolaget fått för sig att byta elstolpar. Men thailändarna visste ju inte att det var Lillejulafton? Strömmen kom tillbaka klockan fem. Så det blev både eftermiddagskaffe och kvällsmat.

Några dagar senare slutade plötsligt nätet att fungera. Världen var avskuren från oss. Vi saknade inte världen särskilt mycket. Det påstods att det var något kabelbrott på någon ledning till Europa? Ett dygn senare kunde dock omvärlden åter tränga sig på.

Igår när vi skulle parkera salengen bakom matstället vid stranden blev vi anvisade en plats med massor av sand. Jag körde givetvis fast i den lösa sanden. En ung grabb i personalen som anvisade platsen försökte hjälpa till. Inte hjälpte det. Vi slirade än mer i sanden. För att minska tyngden hoppade jag av. Plötsligt blev salengen helt ostyrbar. Istället för att försiktigt köra rakt fram, svängde den kraftigt och körde över en moppe som stod parkerad intill. Jag hängde som en vante efter vår saleng och burkslaven undrade upprört vad jag höll på med. Den unge grabben var mest förvånad.

I princip slutade det med att jag fick ett rejält skrapsår på höger knä och blev bra omhändertagen. Skadorna på moppen kostade lite drygt 250 kronor. Grabben som försökt hjälpa oss togs till sjukhus, röntgades och fick omvårdnad och medikamenter för sin stortå som kommit i kläm. Det blev ytterligare 200 kronor.

Idag när vi behövde ”storhandla” i närmsta by var det plötsligt poliskontroll. De kontrollerade körkort på alla utländska salengförare. Vi var förvarnade att vi inte skulle ha svenskt körkort på oss. Om vi visade det skulle det kosta 275 kronor. Eftersom jag inte hade något körkort kostade det bara 200 kronor? Vi var många svenskar som stod i kö och såg slantarna stoppas ner i en papplåda. Det blir säkert en trevlig nyårsafton för polisen.

Livet går sin gilla gång. På morgnar till frukost travar (sic) tre kor iväg till bete. Cowboyen följer dem på moped. Vid halv niotiden kommer skolbussen och hämtar en tjej när vi läser Sydsvenskan. Därefter är det dags att bestämma vilken strand vi ska hemsöka under dagen eller om vi ska ta en vilodag från solen och uträtta något ärende eller göra en utflykt i omgivningarna.

Vi har besökt två skräddare för att undersöka kvalité och prisnivå för att få sytt en limegrön linnekavaj till mig. Det blir nog bra. Under utfärderna i omgivningarna passerar vi många små konstgjorda sjöar – förmodligen blivande fisk- eller räkodlingar. Det finns också många entreprenörer t ex kombinerade tvättinrättningar och bensinpumpar. Akki sitter dock inte och väntar på vår tvätt. Vi lämnar bort till tvätterskan som också stryker skjortorna. Det är nästan gratis så det är ingen framtidsbransch för mig.

Det vimlar av svenskar här; inte bara i vårt boende utan också på alla de stränder vi besöker. Det finns svenskbutiker med Kalles kaviar och grevéost. År detta Nya Sverige? Mitt emot oss följer vi slutförandet av en ganska exklusiv villa med swimmingpool. Det jobbas flitigt från morgon till kväll. De gånger vi vilat från solen och inte varit på stranden har det stundtals låtit som man varit hos tandhygienisten. Men de är nog snart klara eftersom de planterats en hel del palmer och andra växter. Akki bekymrar sig över den bristande bevattningen.

För 150 år sedan flydde svenskarna från fattigdom till nya världen västerut för att undkomma nöd och förtryck av överheten. Nu flyr vi sydöst ut från överflöd till värme men också militärt förtryck. Något liten nytta gör förhoppningsvis våra slantar till lokalbefolkningen. Men förmodligen lär vi inte lära thailändarna att uppskatta Kalles kaviar men dessvärre inte heller frihet från auktoritära regimer?

I förgår var vi på marknad. Där fanns som vanligt många delikatesser som flottyrstekta blodiglar, diverse insekter men också färdigstekta hela ankor, en hel del fisk och massvis med grönsaker. Vi nöjde oss med folkvimlet, jordnötter och en jackfruit, som vi lärde oss uppskatta på Bali.

Lillejulafton tillbringades vid stranden. Vattnet ger inte mycket svalka.

Idag på Julafton tar vi det lugnt – möjligen går jag många hundra trappsteg upp till ett buddistiskt tempel.

Som framgår av lånad bild är artrikedomen inte så stor – bl a saknas lutfisken. Men å andra sidan finns det inga kallsupar att skölja ner den med. Det är för varmt i vattnet.