Livet går sin gilla gång. På morgnar till frukost travar (sic) tre kor iväg till bete. Cowboyen följer dem på moped. Vid halv niotiden kommer skolbussen och hämtar en tjej när vi läser Sydsvenskan. Därefter är det dags att bestämma vilken strand vi ska hemsöka under dagen eller om vi ska ta en vilodag från solen och uträtta något ärende eller göra en utflykt i omgivningarna.

Vi har besökt två skräddare för att undersöka kvalité och prisnivå för att få sytt en limegrön linnekavaj till mig. Det blir nog bra. Under utfärderna i omgivningarna passerar vi många små konstgjorda sjöar – förmodligen blivande fisk- eller räkodlingar. Det finns också många entreprenörer t ex kombinerade tvättinrättningar och bensinpumpar. Akki sitter dock inte och väntar på vår tvätt. Vi lämnar bort till tvätterskan som också stryker skjortorna. Det är nästan gratis så det är ingen framtidsbransch för mig.

Det vimlar av svenskar här; inte bara i vårt boende utan också på alla de stränder vi besöker. Det finns svenskbutiker med Kalles kaviar och grevéost. År detta Nya Sverige? Mitt emot oss följer vi slutförandet av en ganska exklusiv villa med swimmingpool. Det jobbas flitigt från morgon till kväll. De gånger vi vilat från solen och inte varit på stranden har det stundtals låtit som man varit hos tandhygienisten. Men de är nog snart klara eftersom de planterats en hel del palmer och andra växter. Akki bekymrar sig över den bristande bevattningen.

För 150 år sedan flydde svenskarna från fattigdom till nya världen västerut för att undkomma nöd och förtryck av överheten. Nu flyr vi sydöst ut från överflöd till värme men också militärt förtryck. Något liten nytta gör förhoppningsvis våra slantar till lokalbefolkningen. Men förmodligen lär vi inte lära thailändarna att uppskatta Kalles kaviar men dessvärre inte heller frihet från auktoritära regimer?