Idag är det lördagskväll den 8 januari 2014. I onsdags förmiddags påbörjades sprängningen av Akkis njursten. Efter ett dygns fasta och lavemang var hon inne på Urologen i Malmö halv åtta. Det var givetvis kollektivtrafik som gällde. Det blev en del väntan för henne innan behandlingen kunde påbörjas. Den var inte alltför plågsam – visst kändes det en hel del och hördes som när man skjuter luftpistol. Det var en lite orolig väntan- och en hel del kaffe – här i Höllviken innan en mycket lättad Akki ringde vid halv tolvtiden. Det hade gått bra. Stenen var halverad och hon hade kunnat se en liten grushög vid sidan av resten av stenen på röntgenbilden. Det blev privattransport hem och en god lunch. Akki var lite öm i njuren och det syntes mycket små blodsprängda märken på ryggen. Natten till torsdagen sov Akki utmärkt.

Ingrid ringde och undrade om vi kunde komma över på en bit mat på fredagen tillsammans med Jan och Bibi. Det tackade vi gärna ja till, eftersom Ingrid ska påbörja sin sex månader långa behandling på måndag. På natten till fredag började Akki få alltmer ont i sin behandlade njure. Det blev plågsamt och det smärtstillande hjälpte inte. Klockan fyra på natten efter ett samtal till Sjukvårdsupplysningen var det dags att köra bil till akuten i Malmö – kollektivtrafiken hade ännu inte börjat? Det var inga köer på akuten, Akki lämnade en del prover och efter ett tag fick Akki en morfinspruta och snart nog släppte det värsta smärtorna. Efter en lång väntan kom en urolog. Efter lite palpering – klämmande här och där – några frågor om vad smärtstillande Akki tagit blev det ytterligare en morfinspruta. Vid halv åttatiden kunde jag köra hem oss – trötta och utmattade. Men Akki var smärtfri.

Eftersom vi inte visste hur det skulle utveckla sig med Akki ringde vi Aspegrens för att meddela att vi ev. behövde lämna återbud. Vi undrade med hur kort varsel vi kunde lämna återbud. Eftersom Anders behövde köra en vända till Skanör – för att hämta ”utrustning” till deras Knutsbal i Lund på lördagen – erbjöd han sig att hämta upp oss i Höllviken på vägen tillbaka till Malmö. Vid ettiden var Akki duschad, pigg och klädd. Kvart i två blev vi upphämtade vid busshållplatsen av Anders – och sedan kom vi något sent – men det gjorde inte så mycket eftersom vi var i sällskap med värden. Så vi kunde skylla på ”färdtjänsten”!

Det blev en trevlig fredagseftermiddag med champagne, goda viner, anka och annat smått och gott. En fredag som inte börjat alltför bra – men slutade mer än väl i glada vänners lag.

Vi – liksom Smidebergs – åkte kollektivt hem.