Hösten börjar sakta men säkert göra sitt intåg. Dagarna blir kortare och även om gra ljuspunkter det fortfarande kan värma gott i solen blir det kyligt på kvällen och natten. Morgondimman kan ligga tät utanför sovrumsfönstret och det tar gärna ett par timmar för solen att bryta igenom.
Ett annat säkert hösttecken är att MNBB har inlett sin sin säsong på Malmö Live. Victoriateatern har också flera lovande picnickonserter. Vi har redan hunnit med en – Smoke Ring Sisters. Det betyder några ljuspunkter i höstmörkret.
Äntligen har vi kunnat återuppta de årliga sammankomsterna med “Silverfiskens vänner”. Skaran som efter pandemiuppehåll som samladei Dalby var visserligen tyvärr något decimerat men det kompenserades med skålar för “absent friends”. Surströmmingsfesterna riskerar att gå samma öde till mötes som ålagillena. Strömmingen håller på att bli utfiskad.
“Litteraturjuntan” som jag tillhör har också återupptagit sina sammankomster. Eftersom det är flera gamla statsvetarkollegor med i juntan blir det ibland mer snack om de eländiga politiska lägena i världen, Sverige och Lund än om den lästa boken.
Ytterligare en ljuspunkt i höstmörkret är att det äntligen har lossnat för “di Himmelsblå” – trots försäljningar av bra spelare och en långtidssjukskriven nyckelspelare. Nu gåller det att inte tappa humöret så fort man ska lämna ett kisseprov – även om man är onödig – eller dra på sig andra onödiga kort.
