Två dagar efter operationen tog kommunen – dvs jag – över ansvaret för rehabiliteringen. Två plattor och många spikar men inget gips i Akkis underben.. Hon får inte stödja på benet på tolv (12) veckor, dvs till strax efter Trettonhelgen. Kommunens bidrag består i rullstol, en gåbock, ett gåbord, en duschstol, en flyttbar toastol, en försvarlig mängd morfin, ett träningsprogram m.m. Vår en gång i tiden rymliga lägenhet ser visserligen inte ut som en knarkakvart men är rejält överbelamrad med sjukvårdsutrustning.
Även om jag har sjukvårdsutbildning från det militära och omfattande erfarenhet från långtidssjukvård som extraknäck under studietiden är jag imponerad av det förtroende kommunen visar mig. Utbildningen och erfarenheterna är snart 60 år gamla. Vi får se hur länge en 78-åring orkar med 24/7 jobb?
Glädjeämnen är att ”di Blåe” slog AIK – även om den så kallade efterfesten var onödig. Att Djurgården förlorat mot Göteborg gör inte saken sämre. För tillfället har ”di Himmelsblå” allt i sina egna fötter och kanske inte minst mentalt i huvudet. Den tunna blå linjen?
Ett annat glädjeämne är att idag gick jag med Akki på krogen! dvs jag gick med Akki framför mig i hennes rullstol. Risken för fallolyckor var begränsad. Den bleka höstsolen värmde gott. Krogen är den närbelägna ”Kniv och gaffel”. Grillad kyckling med ”pipelinesås” stod på menyn som intogs tillsammans med de andra pensionärerna som bor i närheten. Lyftet för måltiden var den ”barpianist” som spelade lätt igenkännliga gamla standards: allt från Carmichle till Taube och Adolphson. Några kända Dietrichsånger kom också med. Det var dagens fredagsmys.
Den Tunna blå linjen letar inför säsong 2 en inspelningsplats från en lägenhet i ”vårt” hus enligt ett anslag i hissen. Även om vi får ersättning får vi avstå eftersom lägenheten mer liknar en sjukvårdsavdelning än ett hem. Den viktiga linjen är den Himmelsblå.