Så tog det äntligen slut detta 2020. På 14:e våningen kunde vi följa hur malmöborna ett par timmar före årsskiftet och nästan en timme in på det nya året sköt raketer från Bunkeflo, Limhamn, Slottstaden, Västra hamnen, Möllevången, Rosengård och inte minst på det närbelägna Stadionområdet. Det gråmulna vädret gjorde att vi inte kunde se nyårsfirandet i Köpenhamn eller Lund. Det var spektakulära skådespel vi fick uppleva. Förmodligen var fyrverkeripjäserna vare sig ekologiska eller miljövänliga – men ibland kan vi slippa att vara PK.
Nu väntar vi otåligt på att bli vaccinerade. Min barberare, som jag inte besökt på månader, kommer att få ett styvt jobb med att klippa mina alltmer vildvuxna lockar. Det kanske blir straffavgift för att jag undvikit honom och att det blir hårslitande jobb.
Själv får jag slita mitt hår med att reda ut alla utgifter och kvitton som samlats sedan 1955 när svärfar köpte Klockarestigen 3 för 65 år sedan. Det har blivit många kvitton! Och det blir många samtal med Skatteverket för att reda ut oklarheter. Personalen som svarar på frågor i telefon har både tålamod, är hjälpsamma och kunniga. Ett föredöme. Vi som på 1960- och 70-talen upplevde de lokala taxeringsintendenterna kan konstatera att man inte längre får upplevelsen av att vara en potentiell skattesmitare. Men hur vi än adderar kommer det i sinom tid att bli ett rejält tillskott till statskassan.
Vi får fortsätta att tvaga våra händer, hålla rejäla avstånd och undvika att ses.
Här får ni se en avgudabild med en lysande gloria.
