Värmeböljan hänger kvar. Motståndet att utföra nyttigt arbete som att slutföra flytten från Höllviken till Malmö blir allt större. Det blir inte heller lättare av att Vincent trivs allt bättre i vattnet vid stranden. Det är med milt våld vi får hem honom – men djupt sovande i sin middagsvila när vi kommer hem till Klockarestigen. Efter sin power-nap är det sedan full fart med kritor på asfalten, vattenfärger på gräsmattan (som är blåfläckig i allt det brunbrända), blåsa såpbubblor och allmänt hålla farföräldrarna i trim. Vincent hjälper också med bevattningen som blir alltmer sparsmakad nu när vår egen brunn sinat och regnet lyser med sin frånvaro.
Vår nya svärdotter hade plikter som kallade i Linköping och har lämnat oss – gissningsvis saknar hon mer Vincent och Jens än de nya svärföräldrarna? Vi får hanka oss fram. Akki och jag har idag varit en vända med växter till balkongen på 14:e våningen så att de ska kunna klimatinskolas.
MFF har gjort rejäla framsteg de senaste dagarna. Nu vinner de inte bara matcher utan den ”tolfte” spelaren utan även med en man mindre på plan nästan en hel match. Det är inte bara att se fotboll på en matcharena jag saknar. Jag saknar att lyssna på akustisk musik som skapas i stunden tillsammans med publik, jag saknar vänner att sitta och småprata och ljuga med. Det enda jag inte saknar är Donald Trump. Enligt en nyhetskälla idag har över 100 personer dött de senaste månaderna i USA på grund av att de intagit malariamedicin som covid-19 profylax. Karln är kriminell – även om en majoritet var alltför trogna anhängare till honom.
Tidigt imorgon blir det ett nytt arbetspass med grensax, sekatör och spade för att rensa upp slyet mot våra trevliga grannar – sedan bär det av till stranden och det allt ljummare badvattnet.