Johanna har tagit studenten – ”Fy fan vad hon är bra” som numera har ersatt ”Sjung om studentens lyckliga dar”. Lite lättvulgärt – men kanske närmre verkligheten än ”lyckliga dar”. Inga vilda hästar – inte ens myndigheterna – kunde få oss att avstå Johannas studentfirande. Vi kunde visserligen inte möta henne på skolgården i Lund – bara en tilläts vara närvarande vid utspringet. Det blev – precis som för storebror Fredrik – hemfärd i Jonas vintage Volvo från 1936(?) eller däromkring. Även visan- på en alldeles för svår melodi kunde med tveksamhet framföras.
”70plussarna” Farmor och Farfar deltog i det inledande studentfirandet på fysisk distans men var socialt mycket nära. Alla var stolta inga var förvånade. ”Di gamle” lämnade festen tidigt så att Johannas egna kompisar från Malmöflickorna, fotbollslaget och andra kunde komma utan att få dåligt samvete.
Dagen innan hade vi kommit överens med Jens och Shasha om att de ska köpa Klockarestigen 3. Vi blir skuldfria och slipper en massa trädgårdsarbete och ansvar. Skulderna och arbetet skyfflas över till nästa generation. En lösning som ”di gamle” gläds åt och förhoppningsvis blir till glädje för ”ungdomen”.
Det är inte första gången vi renoverar. Vi har ett antal tillbyggen i Höllviken där vi gjort en hel del själv. Vi har renoverat en lägenhet på Calle H i Malmö. Det har varit påfrestande och ansträngande men vi har klarat det parallellt med heltidsjobb. Men nu i dessa coronatider börjar vi känna oss ”gamla och sköra” när vi slutför vårt äldreboende.
Hantverkarna har gjort grovjobbet – men än inbillade vi oss att vi kan klara av att montera Ikeaskåp. Det har gått med hjälp av Ola, Carina och elektriska skruvdragare. Det sista paret Ikeagarderober släpades hem med hjälp av Fredrik men blev monterade miljövänligt utan elektricitet av farfar. Måhända minskade det inte koldioxidutsläppet eftersom det blev mycket svett och flåsande? Det var mer ansträngande än förr i tiden – men inte riktigt en nära döden upplevelse.
Det blir nog ännu inget ”ett lik i garderoben” även om ingen av oss är sig lik längre. Vi är dock ännu inte likgiltiga inför framtiden. Vi liksom alla andra ser framemot midsommar, salt sill, egenodlad nypotatis, dill, gräddfil och snapsar. Något blir sig likt.