Akki och jag besökte Halmstad och sjukhuset i måndags. Det blev hjortstek till lunch innan alla möten och genomgångar med sköterskor, ortopedläkare, narkosläkare och sjukgymnast inför operationen den 7 augusti. Det blir rejält hantverk. Ett par timmar efter operationen förväntas Akki ta sina första stapplande steg. Genomgångarna och demonstrationerna av den nya koboltledkulan och hur den ska komma å plats var mycket naturalistisk. Akki hade på natten många drömmar om operationen. Mest drömmer vi dock om efter operationen.
I förgår byttes den sedvanliga morgonpromenaden mot en cykeltur – på spaning efter johannesört. Jag höll nästan på att ge upp. De vanliga ställena för att hitta härproducerade nyttoväxter var spolierade av antingen som upplagsplats för uppriven asfalt eller byggnadsmaterial eller av bulldozers som farit illa fram över växtligheten. Nästan som om en alltför hängiven nykterist beslutat sig för att sätta stopp för botaniskt intresserade medborgare. Det blir snart dags att rödlista johannesörten? Men skam den som ger sig. Till slut hittade jag på ett ställe tillräckligt för att vi ska överleva höstens surströmmingsfest – och något år till. (Platsen är minst lika hemlig som kantarellställen.)
Igår fortsatte jag på den inslagna vägen med att inviga den 90 år unge Anders i skördandet av och ”tillagningen” av åbrodd. För ett par år sedan fick han ett åbroddskott av mig. Han har tidigare fått några åbroddsnapsar som han uppskattat. Som tack blev Akki och jag bjudna på middag – av Ingrid. En av sommarens första varma kvällar med en solnedgång över Flommen och Öresundsbron.
Idag har det varit hårt slit i trädgården. Murgrönan har växt ”kämpa hög” längs carportväggen mot grannen. Två timmar på stege och med sekatör i handen, därefter gräsklippning och räfsning av klippet har medfört att jag med uppbringandet av mina sista finger- och handmuskler kan avsluta dessa rader
