Prognoserna på guldbröllopsdagens morgon var mulet och regn i Köpenhamn. Det såg ruskigt ut. Däremot överträffades prognoserna för femtio år sedan alla förväntningar. För femtio år sedan sken solen över oss särskilt dagen efter för eftertanke och fest tillsammans med centerpartister, jämtlänningar och klass- och skolkamrater från vår ungdomstid i Malmö. I bostadsbristens tider blev vi tvingade att bli ”gröna vågare” mitt i ingenstans mellan Lomma och Lund.
Efter 30 år i statens tjänst blev Aki och jag hedrad med ”För flit och redlighet i statens tjänst”. Igår var det så dags att återvända till platsen för brottet för femtio år sedan – Gustavskyrkan i Köpenhamn. Det var med viss tveksamhet eftersom trots omfattande efterforskningar beviset för vigseln inte gått att återfinna. Dessutom är alla de närvarande vid vigseln döda – utom de (in)vigda. Vittnen saknas således. Dessutom hade omfattande nederbörd och översvämningar för något år sedan i Köpenhamn allvarligt fuktskadat den förvarade dokumentationen om vigslar i svenska kyrkan fram till och med 1967! Denna dokumentation befinner sig för närvarande i Uppsala (sic) för att restaureras. De vigda är emellertid förhärdade och blir tillsammans med sina kumpaner; Ola och Jens, deras förvärv av nya vittnen Carina och Shasha samt de ännu inte alltför korrumperade Johanna och Fredrik ånyo åsyna vittne och vallade på platsen tillsammans med Mendelssohn och Orphie Drängar. Lämplig skaffning till besöket stod Nybogatan för. Det blev bubbel om inte i kryptan så åtminstone i en salong intill kyrkan.
Det av DMI och SMHI utlövade regnet uteblev. Även om solen inte stod som spön i backen kunde vi genomföra vår planerade kanaltur
– från de sedan länge förgätna syndiga ställena i Nyhavn till de i Danmark världsberömda arkitekternas anspråksfulla byggnaderna och de exklusiva renoveringarna av resterna från det danska 1700-talsimperiet. Danskarna vill – och kan ibland åstadkomma förbluffande skapelser.
Vi avslutade kanalturen en hållplats innan Nyhavn vid Gammel Strand där vi tillsammans intog en sexrätters avsmakningsmeny och Akki fick sin hedersutmärkelse ”För slit och osedlighet i makens tjänst” på guldbröllopsdagen.
Men dagens största och svårlagnaste överraskning återstår att berätta …
Oj, oj, oj, vad tiden går! Det märks varken på brud eller brudgum – bara på avkommorna i båda generationerna därefter! Kram från Skanör!