The thoughts of Eklundh

2015-08-22

Igår kväll var det så dags för surströmmingspremiären. Bibi hade luskat ut att hembygdsföreningen i Järpen skulle anordna festen. Kalaset började vid sjutiden. Därför satte vi oss i bilen – tillsammans med välkyld starköl och några miniatyrflaskor av olika snapssorter – kvart över sex och styrde kosan mot Järpen. Strax innan sju var vi framme vid hembygdsgården där vi blev mottagna av ordföranden, en kvinna född och uppvuxen i Skåne! På bottenvåningen var ett traditionellt hembygdsmuseum med en skolsal, planscher med halvnakna negrer (!), diverse verktyg; det mest udda var en rejäl björnsax.

På ovanvåningen var surströmmingsgästerna samlade och surströmmingsbordet dukat. Det var hårt och mjukt tunnbröd, Det var välhackad rödlök, Det var messmör och mesost, Det var välkokt oskalad potatis. Och snart spred sig väldoften av nyöppnade surströmmingsburkar i lokalen. Sorlet tystnade och den skånska ordföranden hälsade välkomna till bords.

Vi var placerade vid bord som rymde 7-8 surströmmingsälskare. Ordföranden bestämde i vilken ordning borden skulle få gripa sig an smörgårdsbordet – vårt bord blev det sista! Snålvattnet rann alltmer eftersom folk tog mycket god tid på sig vid surströmmingsbordet. Doften av läckerheterna blev nästan outhärdlig. Till slut blev det vår tur. Till slut visade det sig att det fanns en nymodighet på surströmmingsbordet – burkar med färdig rensade surströmmingar, surströmmingsfiléer. Det blev min räddning. De gick snabbt att få på tunnbrödet tillsammans med potatisen och den hackade rödlöken. Det var efterlängtat och gott. Stämningen steg – trots att det enda som serverades till var lättöl!

Det var minst sagt ont om ungdomar men å andra sidan gott om släktingar, skolkamrater och bekantar till Bibi och Jan. Alla skulle givetvis hälsa på dem och prata gamla minnen. Akki och jag var i princip de enda utsocknes. Men vi vårt bord satt även ett yngre par i sisådär 35-45 årsåldern. Kvinnan som var lärare var inflyttad från Örebro. Mer uppseendeväckande var att hennes man var dansk och arbetade på Skistar. Han hade kanske varit dansk mästare i utförsåkning – om det nu finns en sådan sport i Danmark? Det är väl ungefär lika sannolikt som att se en dansk äta surströmming med god aptit? Vi ”halvdanskar” diskuterade olika utvecklingar av surströmmingskonceptet som t.ex. pizza med surströmming eller tipsa chokladfabriken i Åre om att komplettera urvalet av annorlunda chokladsorter som citron-, kanel-, ingefära-, kardemummachoklad med surströmmingschoklad. Undrar om någon nappar på recepten?

Vår medhavda kylväska med starköl och snaps kom aldrig fram under måltiden – men se det var ändå en osedvanligt lyckad surströmmingspremiär!

Det har återigen varit en solig dag. Jan och jag blev körda till Huså av Bibi och Akki som skulle in till Järpen för att handla. Jan och jag besökte det lilla museet om den tidigare kopparbrytningen i trakten. Det var en bra och pedagogisk utställning om ingenjörskonst och de vidriga förhållandena för arbetarna. Det blev en skön promenad hem genom skogen.

Ikväll kommer Jan – Plåtis – och Lill från Dalby. Vi kommer då att börja med öl och bastu. Och det är snart nu.

2015-08-15 Huså

I onsdags vid lunchtid landade vi på Frösön, Storsjön, Jämtland. Solen sken och det var varmt och skönt – den bästa sommardag. Jan o Bibi mötte oss och tog oss på upptäcktsfärd i Östrsund med en bil som var full av inhandlade förnödenheter – men våra resväskor fick plats. Ytterligare en del nödvändiga inköp gjordes på Bolaget i Järpen – bl. a. St Peter’s Cream Stout – som visade sig vara riktigt god. Efter ett par timmars körning från Östersund genom ett vackert landskap med många sjöar och så småningom fjäll med snö kvar på topparna kom fram till Jan o Bibis väl inredda delvis knuttimrade delvis nytillbyggda hus i vid Kallsjön. Utsikten är hänförande. Vi hälsades välkomna med ett vitt vin på deras soliga terrass.

Jan eldade på i bastun och en timme och en öl senare steg Jan och jag in i den vedeldade bastun. Det luktade gott och svetten rensade bort resdammet. När Jan och jag vara klara var det dags för Bibi och Akki att ta sig ett bad i den svalnande – men fortfarande heta bastun. Efter duschen – vi avstod från dopp i Kallsjön – blev det ytterligare en öl medan vi väntade på att damerna skulle bli klara.

Kvällen kröp allt närmre, Vi satt fortfarande ute och njöt. Inga knott eller mygg visade sig. Kvart i nio var det dags att krypa inomhus för att sätta på sportradion och matchen Celtic-MFF. Det blev spännande med två tidiga mål av skottarna. Ett avslutningsmål av MFF på övertid och matchen slutade 3-2 till Celtic. Det var en spännande och perfekt start på vår jämtländska resa.

Torsdagsmorgonen började med strålande solsken och frukost på däcket utanför köket. Vi gjorde i ordning en matsäck inför dagens utflykt till Åreskutan. En fin bilfärd till Åre, och kabinbana upp till 1200 meter innan det var dags att till fots ta sig de sista 200 meterna till toppen. Innan dess kaffe och en rejäl macka. Bibi stannade kvar men Akki bestämde sig för att ta sig upp till toppen. Det var en kilometers promenad på en ganska hygglig stig för att komma upp till toppen. Det blev en del vilopauser på vägen upp. Solen sken, det var praktiskt taget vindstilla – även på toppen. Utsikten var strålande och Jan i sitt esse när han beskrev namnen på de olika fjälltopparna. Nedstigningen gick betydligt lättare än jag trott. Det blev ändå en utflykt 200 meter upp som tog drygt två timmar. Det var väl värt mödan. Resans höjdpunkt!

Hemma igen satte Bibi in en välkryddad stek i ugnen och i väntan på att den skulle bli klar njöt av ett vitt vin i den varma eftermiddagssolen. Middagen avnjöts utomhus. Fortfarande inga mygg! Strax innan nio blev det emellertid dags att krypa inomhus, eftersom några mygg hade börjat upptäcka Akki o Bibi.

I morse var det återigen strålande sol som har följt oss hela dagen på utfärden till Tännforsen – Sveriges största vattenfall. Det var mycket imponerande. Om en timme ska vi ge oss iväg till Hembygdsgården för att begå surströmmingspremiären!