För några dagar sedan uppstånden från “de döda” med ett par dagars feber på 39+ och nedbäddad med en rejäl brakförkylning möts jag av den papistiska “högtiden” Halloween. Jag missade MATCHEN. Febern hade börjat stiga på måndagseftermiddagen och hostan var plågsam – men di Blåe säkrade guldet – även om det ett tag satt hårt inne. Akki kunde följa matchen från vår sedvanliga plats på Stadion. Och det gjorde hon med den äran. Jag fick nöja mig med att lyssna på sång och ramsor genom fönstret – och skåda ut över röken som steg upp från Stadion – och inte minst följa matchen på radio och genom Sydsvenskan – vilket jag tror Kent i Columbus också gjorde.
Vad vi däremot inte missade var den årliga sammankomsten med Surströmmingens vänner. Ett tag var vi oroliga för att magarna skulle komma i oordning – surströmming efter gåsen. Det kunde blivit surt efter? Våra “jämtländska” vänner som förra seklet introducerade oss till delikatessen var nödsakade att resa till Jämtland i slutet av augusti och stannade där uppe ovanligt länge. Nåväl bättre sent än aldrig. Vi mådde båda utmärkt efter surströmmingen men på söndagskvällen började jag känna mig lite frusen och hängig.
Efter ett par dagars “tycka synd” om mig själv är det nu dags att kavla upp ärmarna och ta itu med förberedelserna inför Mårten som ska firas i Höllviken under Jens och Olas ledning och med vårt bistånd. I år – till skillnad mot i fjor – kan vi äta gås i lugn och ro, eftersom Guldet redan är himma. Det var det inte i fjor när sista matchen dagen efter gåsmiddagen var helt avgörande. Det ger inte den rätta “maudaron”.
I en månads tid har vi varit ”vilse i pannkakan” i ett ständigt letande efter parkeringsplats hemmavid. Vår normala parkeringsplats var i stort behov av renovering. Det betydde ca 150 ”hemlösa” bilar som skulle slåss om de allmänna parkeringsplatserna som ofta nog är fyllda av ”utbölingar”. Det blev åtminstone mindre bilkörande på det sättet.
Sommaren och sommartiden är slut. Flyttfåglarna har flugit söderut – liksom Ola och Carina till Spanien. De hann dock lämna Spanien innan syndafloden kom. De tog sig till Rom och Johanna där det fortfarande är varmt och skönt. Att vi övergått till normaltid betyder inte att tiderna är normala. Våldet i samhället ökar – tyvärr även på svenska fotbollsmatcher. På baseboll, basket och amerikansk fotboll går det städat till på och runt matcherna även om våldet i det övriga amerikanska samhället är grövre och mer omfattande än i Sverige. Det är inte normala tider.
Det amerikanska presidentvalet ser ut att bli en rysare. Någon – jag minns inte just nu om det var Peer Gynt, Faust eller någon annan som sålde sin själ till djävulen för att få evigt liv. Om jag kunde välja, hade jag kanske varit beredd att offra guldet och min himmelsblå själ om jag sluppit se Trump som president. Världen har inte råd med en ytterligare en autokrat – och MFF kommer med all sannolikhet ändå att framöver vinna ytterligare guld.
Låt oss se framemot normala tider.