Ingen dag är den andra lik. Idag har det minst av allt varit någon stilla lunk. Efter en god natts sömn efter gårdagens måttligt framgångsrika rivning av Svärfars ”Berlinmur” – den gjutna ramen till de röda och vita cementplattorna vid altanen till ”Lilla huset”. Morfar slarvade som vanligt inte när altanen och plattorna kom på plats. Gråsuggorna var fastgjutna i cement som var ca 25 djup och något bredare än gråsuggorna! Dessa ska upp så att vi kan lägga cellplast för frostisolering innan vi lägger tillbaka plattorna och kan bygga vår vinterträdgård.
Trots – eller tack vare – gårdagens måttligt framgångsrika arbete vaknade jag således med rejäl träningsvärk i överarrmar och lår. Det var skönt att ligga i sängen, dricka kaffe och läsa tidningen. Vid åttatiden ringer telefonen och en mycket skärrad Nasir ringer för att berätta att hans mamma och syskon har problem på svenska ambassaden i Islamabad – de kan inte visa att avgifterna för ansökan om uppehållstillstånd är betald. Samtliga kvitton var vid två tillfällen bifogade epost till handläggaren på ambassaden, som dessutom bekräftat att allt var ok. Det var en helt onödig adrenalinkick i arla morgonstunden. Morgonpromenaden ersattes med epost och telefonsamtal till UD och ambassaden i Islamabad. Efter en timme kom en bekräftelse från ambassaden att det var ett ”misstag” och ”förbiseende” som begåtts. Ett återkommande ”problem” har varit ansökningsavgiften och hur och till vilken bank och konto beloppen ska betalas. En återkommande ” paranoid reflektion” har varit om det har varit oblyga försök till ”sidoinkomster” eller helt enkelt inkompetens?
Efter några timmars arbete fick jag hål på ”Berlinmuren” och har börjat forsla cementblock och gråsuggor till släpet som är parkerat i carporten. Adrenalinkicken var åtminstone till någon nytta! Lite hjälp på traven gav en god lunch på Skanörs gästis också. Det går åt mycket kalorier.
Problemen med ambassaden/Migrationsverket är dock långt ifrån över. Handläggaren på ambassaden kräver – förmodligen/förhoppningsvis felaktigt – att de asylsökande ska uppvisa ”taskira” (ett slag mycket enkelt identitetshandling) som Migrationsverket inte accepterar. De kräver dessutom en dödsattest på den skjutne maken/fadern. Dödsattester är tydligen mycket ovanliga i Afghanistan. Det stora problemet återstår – en av bröderna har blivit rånad däribland på sitt pass. Det blir en svår nöt att knäcka. Det blir förmodligen enklare med cementen och gråsuggorna?
