Det är nu ett bra tag sedan jag var inne och skrev några tankar. Jag kan försäkra läsarna om att det inte bara berott på att det saknats tankar – möjligen tankar av allmänt intresse om nu några individuella tankar är av allmänt intresse?

Dagens “Good news” är att min “huvudman” det ensamkommande barnet från Afghanistan har erhållit beslut om permanent uppehållstillstånd. Efter en koll med advokatkontoret kunde jag meddela detta till Suleiman. Trots att jag tog det på min bästa engelska och på så lättbegriplig svenska som möjligt tog det en bra stund innan han verkligen förstod. Det tog tid innan det sjönk in hos honom och polletten. Sedan visste hans tacksamhet inga gränser. Han var fullkomligt övertygad om att det är min förtjänst – vilket är mycket pinsamt – och det kommer att ta lång tid att övertyga honom om att Migrationsverket gjort en ehlt korrekt analys och bedömning av hans möjligheter att på ett säkert sätt återvända till Afghanistan.

Så sent som i går var jag i kontakt med handläggaren av hans ärende på Migrationsverket för att försöka erhålla ett tillfälligt arbetstillstånd för ett sommarjobb åt honom. Jag fick då kontakt och besked av föredragande tjänsteman att det förmodligen skulle dröja ytterligare “någon vecka” innan beslutande kunde komma till skott även om föredragande för någon dag sedan lämnat förslag till beslut. Jag “satt stilla i båten” när jag insåg detta och i mycket lågmäld ton framhöll vikten av ett behovet av ett tillfälligt arbetstillstånd så att Suleiman hade något att se framemot de annars ensamma sommarmånaderna när svenskundervisningen kommer att ligga nere. Föredragande lyssnade med “rätt öra” till problemet. Strax efteråt faxades det postiva beslutet till “vår advokatbyrå”.

Detta är inte bara en viktig empirisk erfarenhet av hur baktalade och hårt arbetsbelastade byråkrater kan fås att agera när de inte möts av misstänksamhet och principiella krav utan också av att de reagerar djupt mänskligt om de möts av förståelse för en pressad och bekymmersam situation. Jag har själv vid några tillfällen som studievägledare agerat på ett likartat sätt inför lågmälda, förstående och anspråkslösa studenter. Ett klassiskt etiskt dilemma när man möter arrogant kravfyllda “brukare”. Skit samma – slutet gott och låt oss hoppas att det blir en god början och fortsättning för Suleimans vistelse i Sverige.

Annars började veckan för Suleiman med ett besök öron, näs och hals på MAS. Han var djupt missnöjd med resultatet av ett besök på öron, näs och hals i Ystad för någon vecka sedan. Han upplevde att hans näs- och andningsproblem inte togs på allvar. Resultatet av undersökningen på MAS var såvitt jag förstår identiskt dvs. det är ytterst osäkert om en operation minskar hans problem. Han tycktes dock acceptera läkarens resonemang – möjligen för att jag var med och ställde några enkla kompletterande frågor till läkaren – en effekt snarlik Hawthorneffekten. (För den som vill veta mer – Goggla!) Personligen tror jag att om läkaren hade kunnat skriva ut ett recept med innebörden “permanent uppehållstillstånd” hade symptomen också försvunnit efterhand – om jag nu ska vara opassande cynisk.

Annars är det nästan bara kul att vara tillbaka på det pedagogiska verkstadsgolvet. Det som möjligen något dämpar min entusiasm är att det har varit väckning 05.30 – även om det är något ljust ute då för den som undrar. Nu är det “bara” avslutande seminarier och examination kvar. Det är emellertid bra studenter – hitintills – så det blir säkert trevligt det också.

Trist var det att ett vulkanutbrott på Island satte stopp för en lång samvaro med Fredrik och Johanna. Ännu tristare var det förståss för Carina och Ola som inte kom iväg till Rom utan “bara” till Köpenhamn för att fira Dronningens 70-årsdag

Det passar visserligen inte under rubriken “Good news” men igår ringde Ewa och meddela att pappa Alex dött. För en vecka sedan hade han blivit firad på sin 95-årsdag. Han har levt ett långt liv och den sista halvan mycket gott. Det väcker dock till eftertanke att det snart inte längre finns några levande vittnen från vedervärdigheterna i de tyska koncentrationslägren.