Långfredagen började onödigt upphetsande. På morgonen när akki just och duschat och jag var på väg att avsluta min duschning ringde det i telefon. Akki svarade – och tur var väl det. Ett automatiskt meddelande lästes upp med innebörden att tåget till vår sedan tre månader köpta biljett till Stockholm på onsdag var inställt (och möjligen vice versa). Det var hänvisning till SJ:s sedvanliga telefonnummer! Ingen förklaring till att tåget var inställt? Vi höll på att få blodstörning. Hur lätt är det att få biljetter några dagar innan avresa? Vilka regler gäller? Vilka rättigheter har vi? Akki kastar sig på den ena telefonen och jag på den andra för att ringa SJ. Vi väljer olika köalternativ via våra knapptelefoner. Jag kommer fram först och en vänlig röst svarar och bekräftar meddelandet men att det finns platser ett tåg som går några minuter tidigare och på ett tåg som går en timme senare. Formellt var tåget inställt – men i realiteten har det nog skett en smärre justering i tidtabellen. Men varför inte meddela detta i stället för att ”tåget är inställt”. Det hade besparat oss 15-20 minuter av hög puls och högt blodtryck.

Påsken har annars varit såväl produktiv som konsumtionsinriktad. På Långfredagen ljöd hammarslagen över Höllviken. Ola byggde en kaninbur åt Vilda Ville, så att han nu har en egen datja när han kommer på besök tillsammans med Johanna. Ola hjälpte också till att få ut glasen rimligt hela ur perspektivfönstret från Lilla huset. Nu återstår bara att såga och klyva det i lagom brännbara bitar. Ingen ville köpa det trots att det legat ut ett bra tag på Blocket. Där gick det däremot utmärkt att sälja så väl altandörrarna med blyinfattat fönster, som det snurrbara förvaringsskåpet från IKEA. Köparna stod i kö! Det nya fönstret och den nya dörren är sedan en bra tid tillbaka monterade i Lilla huset liksom dörrvredet och ”halva låset”. Det går nu att låsa från insidan. Återstår ett sista (?) besök hos låsfirman för att byta nyckellås från utsidan! Denna bristande standardisering i ett rationellt samhälle! Sånt kan man också få hjärtinfarkt av. Långfredagen avslutades med ett gott lammrack och sydafrikansk rödvin. Vi lät oss alla väl smaka.

Skärtorsdagen ägnades åt diverse förberedelser och inköp inför påskhelgen. En lång lista med prioriterade ärenden. Akki hann också med några timmar på sitt framgångsrika silversmide. Eftersom det var första april var det också vår förlovningsdag. Det är nu 43 år sedan vi förlovade oss. Akki tyckte det var dags att jag fick en ny förlovningsring. Den 43 år gamla har blivit sliten och fått patina – precis som vi. Det gjorde mig mycket glad och nu känner jag mig som nyförlovad.

Påskafton började på Husies blåsiga och kalla fotbollsplaner. Husie gjorde en stabil match mot TFF och vann välförtjänt med 5-2. Frusna men glada körde vi sedan tillbaka till Höllviken för att förbereda påskexcesserna. Flera sorters sedvanlig sill, rökt lax, rödbetssallad, prinskorvar, köttbullar och ett par snapsar. Till huvudrätt blev det en kall kokt lax med färskpotatis och ett vitt vin, till dessert påsktårta, ost och sydafrikanskt portvin. Si då var vi mätta och dästa. Innan det var dags för den avslutande kolesterolchocken blev det Picturnary – tjejer mot killar. Efter en lång, jämn och hård kamp vann till slut killarna. Akki skickades därefter ut i sitt arbetsrum med matberedare, ägg i mängder och socker. Fredrik gick först ”i väggen” så Carina och Ola fick slutföra hans andra glas. Risken för hjärtinfarkt minskade inte med detta intag av kolesterol. Som tur är orkar man bara en gång om året! Vi saknade Jens – men han ringde och efter att vi önskat varandra Glad Påsk bad han om receptet till vår ”äggedosis” – hans abstinensbesvär var uppenbart betydande. Undrar hur det gick för honom?