The thoughts of Eklundh

Det är inte dagens skrivande som gett mig mjölksyra i de en gång i tiden anständigt tränade biceps. Överrmarna är slitna. Dagen har ägnats åt att ta ner gardiner, rullgardiner, tv, tvställning, fönsterlister, dörrlister men inte minst med hjälp av universalverktyget kofot dörr- och fönsterfoder. Imorgon ska jag med hjälp av snickaren Gustav byta dörr och fönstret i stora rummet i lilla huset. Ny dörr och nytt fönster står och väntar i carporten. Efter en natts sömn är det bara att hoppas att arbetslusten infinner sig imrogon bitti – om inte blir det till att jobba ändå.

Det blir åtminstone ljusare på morgnarna. De senaste dagarna har det dessutom varit plusgrader – ibland till och med lite sol. Våren tycks fortfarande vara långt borta.

Ett par dagar efter hemkomsten från Sydafrika var det så äntligen dags för ”mitt ensamkommande flyktingbarn” att vara på asylutredning på Migrationsverket. Det var en pärs för honom – men han kunde på ett i mitt tycke rimligt sätt göra reda för sina omständigheter och skäl för flykt från Afghanistan. Utöver att hans pappa och storbror omkommit i samband med en talibanbomb där han själv blivit rejält skadad hade talibanerna ett par veckor innan hans flykt försökt värva honom som soldat. Han hade då blivit slagen och sparkad. Utöver de dokumenterade splitterskadorna är det inte omöjligt att en del av hans andra besvär i urinledare och näsa åstadkoms då. På onsdag är det dags att hos advokaten läsa och godkänna underlaget för asylutredningen. Sedan återstår några veckors tålamodsprovande väntan på Migrationsverkets beslut.

Dessutom har jag ”på enträgen begäran” tackat ja till Högni Hansson att medverka med ett inslag om enkätteknik på en magisterkurs för blivande miljövetare. Jag borde kanske tackat nej även om det inte innebär alltför mycket arbete – men det är ju smickrande.

Igår var Farmor och jag på tonårskalas. Fredrik blev tretton i måndags. Ett barnbarn som är tonåring och en son som är svensk mästare på 60 m för veteraner. Det är bara att gratulera båda. Jens prestation har dock krävt avgjort mer träning. Fredrik har emellertid bara att fortsätta träna så blir han också svensk mästare i någon veterantävling i sinom tid.

Det är nu snart två veckor sedan vi kom hem från en innehålls- och upplevelserik resa i Sydafrika.

De sex safarin som vi gjorde på tre dagar, naturupplevelserna och alla vinprovningarna var givna höjdpunkter. Sydafrikaresan avslutades med flera dagar i Kapstaden.

En av dagarna ägna vi flera timmar åt besök i den botaniska trädgården Kirstenbosch. Vi hann bara med kanske en tredjedel. Det var mycket imponerande. En av dagarna var det utfärd till Godahoppsudden och på hemvägen besökte vi Boulders Beach med sin pingvinkoloni.

Det var självklart också besök på Robbin Island där Nelson Mandela satt fängslad. En dag ägnades åt apartheidregimens stenhårda segregeringspolitik. En stadsdel där svarta, färgade, indier, judar, muslimer levt välintegrerade revs av regimen för att de olika grupperna inte fick lov att leva tillsammans. De blev sedan hänvisade till olika områden där de saknade en social gemenskap med social utslagning som en nödvändig konsekvens för flera av grupperna. I introduktionen ingick ett besök på en utställning om District 6 som var benämningen på det rivna området. Av något skäl hade de någon form av kulturellt utbyte med Malmö. Det innebar bl.a. att man gjorde en jämförelse med rivningen av Lugnet i Malmö. (I sanningens namn var rivningen av Lugnet mindre dramatisk även om rivningen inte var okontroversiell.) I dokumentationen från Lugnet fanns bl.a. en bild av en familj – mamma, pappa, barn – som sitter på trappen som leder in till deras hus. Av bildtexten framgick att det var familjen Jältoft och texten var skriven av dottern Gunilla. Gunilla var en tjej som vi umgicks en del med i vår ungdom och av och till träffar i Malmö. Det var en egendomlig upplevelse att mer än tusen mil från Malmö i ett museum se en bild av gamla bekantar. Det gjorde lite intryck på våra medresenärer också.

Det hade i flera dagar varit för dåligt väder – för dimmigt eller för blåsigt för linbanan – för ett besök på Taffelberget. Näst sista dagen var det lugnt och strålande väder. Det var en fantastisk utsikt och en mycket bra avslutning på äventyren i Sydafrika.

Det blev givetvis en del shopping och avlastning av en del ”begagnade” klädespersedlar för att klara invägningen inför flyget hem. Det gick på hektot utan övervikt. Vi lämnade Kapstaden den 1 mars. Det var över 35 grader varmt och kom hem den 2 mars till snö och kyla. Våren borde ha varit i antågande. Vi har dock sluppit ett par veckors rejält snökaos. Det finns de som har det värre.