Idag har det gått 8 veckor sedan operationen och nu har jag (äntligen) fått börja cykla igen. Premiärturen gick till stranden. Det var visserligen lite blåsigt – men pålandsvind så det var ganska varmt i vattnet. Det gick nästan att “simsurfa” på vågorna. Cyklandet innebär bland annat att jag rimligt enkelt kan göra enklare ärenden på bolaget och inte minst att jag slipper promenera hem från bussen efter trista förluster för MFF. Jag kan också cykla till Konsum och hämta en en back (lätt)öl efter det att jag monterat om en backkorg från Akkis till min cykel. Dessutom har har det höga “sidebordet” till grillen stagats med 4 vinkeljärn – så nu håller det väl ett par säsonger till. Livet går framåt.

Igår hade vi besök av kineserna med yngsta dottern Cecilia och två av kinesernas vänner. Det var som förväntat trevligt. Akki hade bakat en sedvanlig sommartårta. Akki och jag tog var sin (sic!) inte alltför stor bit. Resten gick med glupande aptit ner i fyra vuxna kineser och ett “barn”. Det var lyckat.

Seneftermiddagen har jag tillbringat tillsammans med Akki i vävstugan i Vellinge med att sätta upp varpen till en mohairfilt. Vi började för någon dag sedan. Det var ett evigt trassel – men nu är den på plats. Förhoppningsvis blir den så vacker att det är värt arbetsinsatsen.

Men de nygamla nyheterna är: “Nu är jag ute och cyklar igen!” och återigen piggvar till middag! Jag vet de som har det värre.