The thoughts of Eklundh

isfläckarna på den mörka gatan.. hade jag gärna bytt ut mot lite utspilld lemon-drink på stranden

imman på glasögonen.. hade jag gärna bytt ut mot imma på min dyk-mask..

och en tråkig omelett mot en spännade kryddad curry-kyckling.

men men…

då hade man lätt kunna tro att man skulle kunna ha det bättre……..

Det är inte bara på Copacabana som det är soligt varmt och skönt i det salta vattnet. Även här är det varmt och skönt och dessutom finns det möjligheter tll hygglig snorkling som vi ägnat oss åt idag. Ytterligare en likhet med Copacabana är shorts – mina – och Fredriks sandeler “försvann” precis som det gjorde för mig för några år sedan på den berömda brasiliaanska stranden. Idag behövde jag dock inte promenera hem flera kilometer utan det blevv båtfärd över solglittrande hav. Men familjen Eklundhs utslitna sommarkläder är nu rariteter spridda över flera världsdelar.

“Julklappsspelet” – ett matematiskt Alfapet – var krävande, tog lång tid och vanns till allas vår förtrytelse av Fredrik.

mm.. börjat göra lite städning på skrivbordet på jobbet för att skapa bättre förutsättningar för nya utmaningar här nästa år.

Jag har kommit igång med träningen igen nu också och utan större problem med knät faktiskt, vilket känns vädligt kul. Men det känns mindre kul i mina muskler eftersom träningsvärk nu är den nya smärtan…. vilket är en effekt av att man inte tränat löpning på länge.

Nu är det tvättstuga imorgonbitti.

Annars är det intet nytt på västfronten.

Efter att jag har skött lite jobb på nätet en timme är nu Akki också redo för frukost. Det är lite småkrämpor här och där; lite feber på kvällarna hos Akki, lite orolig mage hos Ola, myggbett hos Johanna och lite mycket solbräna hos mig – men solen skiner, det är varmt i vattnet och vi är alla beredda på nya äventyr.

Bokläsandet och vykortsskrivandet har också börjat ta fart och de stora problemen är vilken restaurang och vilken strand ska vi besöka.

Äntligen!
Efter mycket åkande i buss, och ett par dagars kulturupplevelser vid tempel är vi äntligen vid stranden!
Efter en något orolig natt där Ola hade frossa och barnen hade svårt att sova i värmen kom vi upp vid halv tio tiden och åt en fin frukost med omelett och bacon och färskpressad juice.
Kort därefter gick vi de 150 meterna ner till stranden och letade upp solstolar. Första doppet är alltid härligt, ca 28 grader och kav lugnt vatten! Fruktförsäljarna och massagetanterna slogs om vår gunst men vi var svårflörtade till en början, men sen köpte farfar en stor ananas för 2 dollar utan att pruta, fy skäms! Vi har även provat rambutanfrukten, ett kilo för en dollar efter en stunds prutande, frukttanten svor långa verser efter oss när hon lämnade våra solstolar, hon gillade tydligen inte prutande turister trots att hon gjorde en bra affär.
Ikväll ska vi gå till en restaurang ett par kvarter bort som en bofast svensk har rekommenderat oss. Hoppas allt väl i Sverige trots dramatiken i Skåne!

/Ola

Tidigt imorse svensk tid drabbades Skåne av ett för Sverige mått mätt, kraftigt jordskalv, Richterskala ca 4,7.

Preliminärt så pratas det om att sprickbildniningar i hus kan uppstå vid ett sådant här skalv.

Telefonnr jag fick till grannen har varit upptaget i ett dygn nu… jag måste få efternamn till grannen för att kunna kontakta dom.

Men det är säkert ingen fara.

Idag har vi tillbringat hela dagen i Siem Reap. Shoppat sandeler, planbok, silverhalsband osv. I morgon bar det ivag med tolv timmars bussresa till Shinanoulville for bad och avkoppling. Vare sig min eller Olas mobil har nagon tackning. Ring och meddela vara grannar. Du har fatt telefonnummer till dom. Om det ar nagot viktigt med huset i Hollviken – eller om Du inte kommer – meddela dem.

Det ar kans med de flesta internetuppkopplingar har – men vi kan lasa battre an vi kan skriva.

mm… jag vet också ungefär vad det innebär att vara templet-out.

Idag känns det lite mer som man är utstämplad efter en liten utekväll igår och kom hem sent på natten (eller tidigt på morgonen beroende på hur man väljer att se det). Jag har precis hunnit ställa om kroppen till normal dygnsrytm och så lurade man kroppen med en dygnsrytm så att den fortfarande tror att man är i Thailand.

Vädret är väl annars som det är i december.. grått och trist så att det förslår.

Fick Carina mitt SMS igår? Om inte.. så hoppas jag att hon fick en bra födelsedag med riktigt många stentempelupplevelser.