Edingburgh 2014-05-10
En god natts sömn, en stadig frukost och ett stilla regn över Edinburgh – och ett meddelande från Kent att vi möts i Glasgow i morgon i god tid innan planet lyfter till Jura. Det blir visserligen inte den tänkta prologen och uppvärmningen men vi är erfarna och vältränade för målet med och vi vet att improvisationer är en del av resandet. Hur var det Karin Boye formulerade det: det är inte målet – det är resan som är mödan värd. Jag är dock osäker på om hon avsåg whisky?
I det strilande regnet var det naturligt att ta sig till det närbelägna Scottish National Museum. Dessbättre inte lika omfattande som imperiets motsvarighet i London – men ändå tillräckligt stort för att inte orka med mer än drygt två tredjedelar. Höjdpunkter var en mycket pedagogisk utställning om det gamla Egypten, en utställning om kommunikationsteknik från röksignaler, via telegraf, vem som ”egentligen” var först med telefonen till dagens – nåja gårdagens – mobiltelefoner och kommunikationsteknik. Grädden på moset var trots allt den tillfälliga utställningen av naturfotografier. Den innehöll ett antal mycket spektakulära fotografier! http://www.nms.ac.uk/our_museums/national_museum/exhibitions/wildlife_photographer_2013.aspx och på länken visas ändå inte de enligt min mening inte det bästa
Och när jag lämnade museet ”… the sun was shining everywhere” (Vem vet titeln på låten?) och jag hittade äntligen en affär som hade en lammullströja i rätt färg. (Vem gissar rätt på färgen?) Inte nog med det. Mellan Hume och Smith påbörjades en sanslös parad som sponsrades av några barn/ungdomar som verkar för fair trade eller något liknande. Somliga var mer välväxta än andra.
Adam Smith skrev ”Wealth of Nations” och David Hume formulerade sig en gång så här: Den är lycklig vars temperament passar omständigheterna, men överlägsen är den som kan anpassa sitt temperament efter omständigheterna.”
Båda tycks vara på rätt plats?
