På Påskdagsmorgon gick Anders ur tiden efter ett mycket långt och innehållsrikt liv.

Självklart var det Anders älskade Ingrid som introducerade honom i vår familj. Det blev begynnelsen till en mycket långvarig vänskap. Under Anders alla år utomlands blev det av naturliga skäl glest mellan mötena – men det var alltid lika lätt att återknyta och fortsätta samvaron och lyssna på hans och familjens internationella erfarenheter.

Anders var alltid en charmant värd som visade alla gäster uppmärksamhet och noggrant introducerade de välvalda vinerna till maten. Anders var alltid en mycket omtyckt gäst. Anders älskade kalas och lät sig alltid väl smaka – utom surströmming! Dock kom Anders och Ingrid alltid på den årliga ritualen Silverfiskens vänner – trots sin minst sagt skeptiska inställning till surströmming.

Det var många andra stora fester tillsammans. Vi minns särskilt en fest som Anders räddade från en fullständig katastrof. Det var dukat utomhus i Höllviken. Kvällsvädret var strålande och gästerna på gott humör tills det plötsligt blev en sällan skådad mygginvasion. Det blev alltmer plågsamt. Anders tog resolut kommandot och beordrade alla att hjälpa till att flytta inomhus. Därefter kunde festen fortsätta i sedvanlig god oordning.

La Parette var i många år Anders och Ingrids hem. Anders var alltid lika stolt över sin olivodling där och visade gärna även sin orkidéesamling. Deras gästfrihet utsträckte sig där även till Jens, som en höst hjälpte till att ta hand om Gustaf och Louise. Under somrarna återvände Anders och Ingrid till Skanör. Ola och Carina med vänner kunde då under en sommarvecka tillsammans med sina vänner få tillgång till allt vad La Parette kunde erbjuda. Anders höll sig alltid väl underrättad om våra barn och barnbarns väl och ve. Det är få förunnat att ha sådana vänner.

Under senare år kom vi alltmer att uppskatta samvaron på tu man hand. Anders och vi kunde då hänge oss om samtal om livets stora och små glädjeämnen och sorger. Inte sällan spårade samtalen in på gamla tider i Malmö. Att det inte var bättre förr var vi ofta överens om – men inte alltid om vägen framåt.

Nu har Anders druckit sin sista G&T. Anders hade en stor tillit i sin gudstro och inväntade med tillförsikt sin bortgång.