Många av mina idoler kommer från USA. Jesse Owens och alla hans senare efterföljare på 100 meter och i längdhopp. Musikaliskt har Armstrong, Billie Holiday, Ella F öppnat mina öron – för att nu bara nämna några. En gång i tiden ”älskade” jag nyheter från –”over there”. Tro det eller ej men Coca Cola var nytt och kom från USA. Jag läste i övre tonåren Kerouac På drift och De underjordiska. I gymnasiet fick jag lära mig att USA var demokratins vagga. Hösten 1962 följde vi med andlös spänning på lunchrasterna via en skraltig högtalare på vårt fik hur sovjetryska fartyg närmade sig Kuba med kärnvapenmissiler; hur Kennedy till slut fick dem att vända. Jag längtade till USA. 1966 fick Akki och jag möjlighet att jobba i USA som lägerledare tillsammans med jämnåriga amerikaner. Tiden avslutades med en rundresa i några av de östra delstaterna där vi var övernattade i medelklassfamiljer. Den ljusa bilden av USA fick en del grå schatteringar.

Rasdiskrimineringen och klasskillnaderna var uppenbara. Den växande inblandningen av USA i konflikten i Sydostasien var ännu inte förstasidesnyheter. Samtidigt fanns flera av de världsledande demokratiforskarna i USA. Många, många i USA och västvärlden läste statsvetenskap och fördjupade sig i bland annat demokratiforskning och internationell politik.    

I USA har bra och dåliga presidenter valts. Fram till för några år sedan har de accepterat valnederlag. Muren föll och vi trodde på en bättre värld. Vi började inse allvaret i klimathotet men utvecklar nya tekniker för att ersätta kol och kärnkraft. Nya imperier började byggas med stöd av de växande teknologijättarna som inte bara har enorma ekonomiska resurser jämförbara med staters utan även börjar få ett informationsmonopol. Att staten och informationsteknologin växt samman i Kina och Ryssland är tydligt. Men att statsmakten och techoligarkerna ogenerat uppträder tillsammans i USA inger mig rädsla. Att USA:s vicepresident oförblommerat påstår att det största hotet mot Europa inte kommer från Ryssland eller Kina utan inifrån Europa är häpnadsväckande. Europa har för många invandrare, homosexuella, klimathotet är en chimär, vi begränsar yttrandefriheten osv. Ett exempel är med en totalt vilseledande uppgift att vi dömer en man för koranbränning. Han dömdes för hets mot folkgrupp. 

Ändå har jag inte nämnt USA:s nya imperialistiska ansatserna om att göra Kanada till den 51:a delstaten, köpa Grönland, Panamakanalen och göra Gaza till ett nytt Rivieran. Den växande symbiosen mellan den politiska makten i Kina, Ryssland och USA och techjättarnas i samma staters ökande kontroll av algoritmerna på nätet gör mig mycket orolig.

Kan (och vill) övriga västvärlden stå emot? Tycker vi att vår nuvarande, gällande yttrandefrihet och demokrati är så grundläggande att vi är beredda att betala ett högt pris för att försvara den? Är våra barn beredda att betala priset? Våra barnbarn?

Var kampen för demokrati förgäves? Blir demokrati bara en parentes? Vem kommer att bestämma vilka som blir de nya idolerna?