I min mors dödsbo fanns en hel del udda ting som hon i sin tur hade ärvt av sin mor. En duk med broderade lyckoklöver och initialerna LOV och en likörmugg med samma motiv som min mormor och hennes väninnor haft när de sammanträde i sällskapet ”Laborare Ominia Vincit”, som betyder: Arbete besegrar allt. Enligt min mors familjelegend hade de tidigare yrkesarbetande damerna fått överge sina egna yrkeskarriärer som sekreterare, modist och vad det nu kunde vara, när de gifte sig. De hade med feministisk cynism översatt det till: Arbete förädlar mannen! De kunde då under sina sammankomster läppja på likören, skvallra och längta till ett yrkesliv.
Bland de ärvda föremålen fanns också en liten pokal i silver med Malmö stadsvapen över texten ”I:a PRIS BALKONGTÄFLINGEN 1916”. Även om pokalen inte stå på hedersplats i hemmet har den någorlunda regelbundet putsats och varje gång har jag funderat över om det var mormor eller möjligen mormors mor som skött sin balkong föredömligt sommaren 1916. Efter många år tog jag mig äntligen an problemet. Jag skannade igenom nummer från 1916 av Sydsvenskan hemma. Bom. Inget om någon Balkongtäfling. Arbetets nummer från de åren var inte tillgängliga på nätet. Sagt och gjort tog jag cykeln till Stadsarkivet och beställde fram mikrofilmade exemplar av Arbetet från 1916. Bom igen – inget om någon Balkongtäfling.
Möjligen kunde ”Plantas” protokoll, årsberättelser innehåll något. Den lätt uttråkade biblioteksvikarien blev lätt upplivad när han fick ge sig in i Stadsarkivets labyrinter. Av det framtagna protokollet daterat 16 oktober 1916 framgår att det var min morfars syster Ida Forsberg som vunnit 1.a pris – tillsammans med 16 andra! Men först i protokollet kom 7 st Hederspris, sedan 17 st 1:a pris, därefter 10 st 2:a pris och slutligen 8 st 3:e pris. Hur många balkonger fanns det i Malmö 1916? Hur många hade anmält sig till ”täflingen”?
Vid närmare efterforskning i släktannalerna visade det sig att -morfars syster – 1:a pristagaren är namne med barnbarnet Johanna. Båda är döpta Ida Johanna.
