Äntligen har Akki och jag tillsammans kunnat ta tåget till Stockholm för några kulturintensiva dagar. Vi bestämde oss för att förlitat oss på kollektivtrafiken i Stockholm för att kunna ta oss runt på de olika utställningarna och till hotellet. Hotellet var särskilt valt för att ligga nära en tunnelbanestation. Eftersom kartan vi kollade på inte var topografisk missade vi att det var ett rejält brant att bestiga de sista 50 meterna för att nå entrén. Men vi klarade det också. Rummet var minimalt och saknade fönster. Sängen var placerad på kortsidan och upptog hela väggen. Det fanns bara en långsida att beträda sängen vilket innebar en del problem för den som låg innerst att ta sig till toa på natten. Vi har nog aldrig bott så smått – trots många ekonomiboende runt om i världen.
Första eftermiddagen hann vi avverka en inte alltför imponerande utsållning av nya textilkonstnärer på Sergels torg innan det var dags för lyxpizza. Dyrt men gott.
Följande dag blev strapatsrik med start på Svenskt Tenn som hade en del av Nutida Svenskt Silvers jubileumsutställning. Därefter besök hos grannen Schildt, som dock inte visade sina egna silverarbeten utan verk av Pernilla Sylwan. Hennes mest magnifika lampa hade vi dock sett tidigare på Form&Design i Malmö. Eftersom vi inte är stora tefantaster avstod vi även från hennes tekanna.
På Nationalmuseum började vid med lunch för att samla kraft till bl a deras silverutställning innan vi fortsatte till deras övriga 1900-talssamlingar. Det renoverade museet levde väl upp till våra förväntningar. Därefter besök på Hallwylska som hade examensarbeten från Konstfacks silverstudenter som vi inte blev särskilt inspirerade av. Hallwylska ”palatset” är visserligen överlastat och tyvärr dåligt upplyst men trots allt överväldigande i sitt överdåd. När man ser det dukade matsalsbordet inser man att vi lever pauvert.
Sedan behövde Akki köpa skor. Efter en timmes provande promenerade vi ut ur skoaffären i Gamla Stan och fortsatte till Stockholms stadsmuseum. Där var en liten tunn hantverksutställning men vi fick åtminstone se cocktailglas och shaker i silver av Sebastian Schildt. Trötta återvände vi till uppförsbacken till hotellet. På fredag förmiddag var vi övermätta på kultur och det dags för det bästa med Stockholm – tåget söderut!
