Imorse vaknade jag som vanligt och kände mig som vanligt trots att jag blivit 80+. Jag kände mig inte ett dugg äldre än för en vecka sedan, eller en månad sedan, eller ett år sedan… Men så har det å andra sidan känts varje födelsedag möjligen med undantag av när jag fyllde 21 och för första gången (lagligen) handlade på Systembolaget. Ändå har den ena krämpan efter den andra kommit smygande och jag har vant mig vid att regelbundet ta min blodtryckssänkande medicin, medicin mot kolesterol och en lätt stelhet i leder på morgonen. Det är inte särskilt synd om mig eftersom jag fortfarande uppskattar att umgås med goda vänner, läsa god litteratur, lyssna på jazz som jag tycker om, njuta av bordets gåvor. Det är mer synd om Akki som nu är gift med en ”gammal gubbe”.

Livet fortgår emellertid som tidigare. Vi har hunnit med ett besök på Ystad Jazzfestival med en hysterisk pianist (Bill Charlap) som visserligen var tekniskt skicklig men vars improvisationer aldrig hann landa hos mig eftersom tempot mestadels var rejält uppskruvat.

Det har blivit god lunch hos goda vänner, lunch på tu man hand när de serverade ankbröst på Operagrillen, lunch med en yngre kollega på en klassisk libanesisk restaurang och en mindre lyckad ”grillfest” med vår bostadsrättsförening. Buffén blev nästan en timme försenad. Det var en hungrig upprorsstämning. Det är kanske tur för styrelseledamöterna att det är långt till årsmötet – och att det är svårt att rekrytera styrelseledamöter.

Igår blev jag av Akki bjuden på en god middag i de medeltida källarvalven på ärevördiga Kockska Krogen: ostron, vildand och en ostbricka tillsammans med goda viner. Allt tillsammans med Ola, Carina, Fredrik och inte minst Loff och Eva-Lis, som missade det stora överraskningskalaset den 24 juli. En lyckad fest i huset där danska kungen lurade skjortan av den nyinstallerade svenske kungen 1523. Gustav Wasa fick inte sin hett efterlängtade allians med Hansan. Vi får se om Erdogan lyckas med samma konststycke med Ulf C.

Eftersom jag tillhör en utdöende art (utrotningshotad?) av släktet Våga Vägra Facebook har Akki blivit bombarderad med gratulationer till mig. Eftersom jag vägrar en canossavandring har Akki fått i uppdrag att tacka för alla grattis till den reaktionäre stofilen.

Efter hemkomsten från Kockska kom ytterligare en present. MFF vann borta mot Sirius. Även om di Blåes spel tydligen lämnade en hel del att önska så fanns det goda skäl att avsluta dagen med en rökig favorit – Laphroaig.

Unga vänner – misströsta inte. Det finns hopp även för 80+ och kanske även för MFF?